Tillitens tre grunder, en modell

Sammanfattning på svenska

Mayer, Davis och Schoorman (1995) presenterar en integrerad modell för organisatoriskt förtroende, som definieras som en parts vilja att göra sig sårbar för en annan parts handlingar, baserat på förväntan att den andra parten kommer att agera på ett för trustorn viktigt sätt, oberoende av möjligheten att övervaka eller kontrollera. Modellen klargör förtroende genom att skilja det från relaterade begrepp som samarbete, tillit (confidence) och förutsägbarhet. Förtroende är inte detsamma som att ta en risk, utan snarare en *vilja* att ta risk, där sårbarhet är centralt. Forskarna betonar att förtroende bygger på egenskaper hos både den som litar (trustor) och den som litas på (trustee), och att det är av stort intresse för organisationer, särskilt med tanke på trender som ökad mångfald och självstyrande team, där traditionella kontrollmekanismer minskar.

Viktigaste insikterna

• 01Förtroende är en vilja att göra sig sårbar, inte bara en förväntan om positivt utfall. Sårbarhet är en kärnkomponent.
• 02Förtroende skiljer sig från samarbete; man kan samarbeta utan att lita på någon om det finns yttre kontrollmekanismer.
• 03Förutsägbarhet är inte förtroende. En part kan vara förutsägbar i negativt beteende utan att man för den skull litar på den.
• 04Tillit (confidence) är bredare; förtroende uppstår när man explicit erkänner och accepterar en risk i relationen.
• 05Modellen framhåller att både den som litar (trustor) och den som litas på (trustee) bidrar till uppbyggnaden av förtroende.
• 06I organisationer med självstyrande team och ökad mångfald blir förtroende allt viktigare som ersättning för hierarkisk kontroll.