Boktips · 22 augusti 2026 · 4 min
Att arbeta med AI utan att vare sig frälsas eller frukta
En bok om hur generativ AI faktiskt förändrar arbete, skriven av en forskare som prövat verktygen systematiskt i sin egen undervisning och forskning. Den är varken teknikoptimistisk eller domedagsbetonad.
Boken
Co-Intelligence: Living and Working with AI — Ethan Mollick (2024)
För dig som ska införa AI i en verksamhet och vill ha en resonerande utgångspunkt i stället för en leverantörspresentation.

Boken
Co-Intelligence: Living and Working with AI. Ethan Mollick, Portfolio 2024, 256 sidor. Ingen svensk översättning finns ännu.
Ethan Mollick är professor vid Wharton, University of Pennsylvania, och en av forskarna bakom de experimentella studier som mäter vad generativ AI gör med kunskapsarbetares produktivitet.
Vad den handlar om
Mollick föreslår att man arbetar med AI som med en medarbetare av ett underligt slag: mycket kompetent inom vissa områden, opålitlig inom andra, och utan förmåga att själv tala om var gränsen går. Han formulerar fyra principer för hur man förhåller sig till det, och beskriver vad han själv sett när han låtit studenter och kollegor arbeta med verktygen.
Den mest användbara delen är resonemanget om det han kallar den taggiga gränsen: att AI är oväntat bra på vissa uppgifter och oväntat dålig på andra, och att den gränsen inte följer vår intuition om vad som är svårt.
Varför den ligger här
I kunskapsbanken finns tre studier om generativ AI i arbetet: Brynjolfsson, Humlum och Vaccaro. De mäter effekter. Den här boken hjälper till med tolkningen, alltså vad man gör med resultaten när man ska fatta beslut om införande.
En reservation
Fältet rör sig snabbt, och en bok från 2024 kommer att åldras. Principerna håller sannolikt längre än exemplen. Läs den för resonemanget, inte för produktbeskrivningarna.
AI · arbetsliv · Mollick · organisationsutveckling · boktips
Fler inlägg
Ledningsgruppen finns för de frågor ingen kan lösa ensam
De flesta organisationer har en ledningsgrupp. Den träffas några gånger i månaden och går igenom ungefär samma dagordning. Ändå är det en av de minst genomtänkta arbetsformerna i arbetslivet: frågan om varför gruppen finns ställs sällan. Den här texten går igenom vad forskningen vet om ledningsgrupper: hur de hänger ihop med ägare, styrelse och VD, vad de är till för, vilka roller och tidshorisonter som behöver finnas och hur arbetet i dem går att styra. Den är skriven som ett verktyg, med frågor att stanna upp vid och skattningar att göra tillsammans, för gruppen, för den som leder den (VD eller en chef längre ned i organisationen) och för den som leder ett utvecklingsarbete med den. Den påstår inte att det finns ett rätt sätt, men försöker ge underlag för att välja sitt eget.
Tre meningar. En trioövning i korridorstempo
Den vanligaste orsaken till att återkoppling uteblir är inte att den är svår att säga. Det är att tillfället är för kort. Ett samtal på fyrtio sekunder mellan två möten är den verkliga formen, och den som bara har övat på den skrivna versionen säger oftast ingenting alls.
Manuset. En trioövning om jag-budskapet
De flesta som säger att de inte kan ge återkoppling har inget formuleringsproblem. De har ett problem med vad de vet. Den här övningen skiljer de två åt genom att tvinga fram meningen i skrift, där det syns var tolkningen smugit sig in.