Boktips · 22 augusti 2026 · 4 min
När det lönar sig att sluta tänka efter
Ligger på min läslista, och den hör ihop med Psychobusiness som jag skrev om nyligen. Alvesson och Spicer beskriver något de kallar funktionell dumhet: att kompetenta människor slutar ställa frågor, inte för att de är dumma utan för att det kortsiktigt lönar sig.
Boken
Dumhetsparadoxen: den funktionella dumhetens fördelar och fallgropar — Mats Alvesson och André Spicer (2018)
För dig som känner igen mötet där alla nickar åt något ingen tror på, och vill ha en förklaring till varför.

Boken
Dumhetsparadoxen: den funktionella dumhetens fördelar och fallgropar. Mats Alvesson och André Spicer, Fri Tanke, 2018, 271 sidor, i översättning av Linn Åslund. Engelskt original: The Stupidity Paradox: The Power and Pitfalls of Functional Stupidity at Work, Profile Books, 2016.
Mats Alvesson är professor vid Ekonomihögskolan i Lund. André Spicer är professor i organisational behaviour och dekan för Bayes Business School vid City St George's, University of London.
Förlaget beskriver ärendet så här: organisationer accepterar ofta det tvivelaktiga, det absurda och det rent idiotiska genom managementtrender och missriktad varumärkesbyggnad. Måttliga doser av funktionell dumhet kan ge kortsiktiga vinster, men medför också allvarliga risker. Det är paradoxen.
Funktionell dumhet, kort förklarat
Begreppet handlar inte om begåvning. Det beskriver att människor i organisationer slutar använda sin intellektuella förmåga fullt ut, inom vissa avgränsade områden. Man låter bli att ställa den självklara frågan, låter bli att begära belägg och låter bli att fundera över vad man egentligen håller på med. Poängen är att detta ofta belönas: det håller tempot uppe, undviker konflikt och gör en till en smidig kollega.
Varför den hör ihop med Psychobusiness
Lundberg och Lindwall beskriver marknaden för tvivelaktiga metoder utifrån. Alvesson och Spicer beskriver varför organisationen tar emot dem. Det är samma fråga från två håll, och den ena boken förklarar det den andra bara konstaterar.
Vad jag vill använda den till
Som språk. När en grupp gemensamt låter bli att ifrågasätta något är det sällan för att någon är okunnig, och det hjälper att kunna säga det utan att någon behöver bli anklagad.
funktionell dumhet · organisationskultur · kritiskt tänkande · managementtrender · boktips
Fler inlägg
Ledningsgruppen finns för de frågor ingen kan lösa ensam
De flesta organisationer har en ledningsgrupp. Den träffas några gånger i månaden och går igenom ungefär samma dagordning. Ändå är det en av de minst genomtänkta arbetsformerna i arbetslivet: frågan om varför gruppen finns ställs sällan. Den här texten går igenom vad forskningen vet om ledningsgrupper: hur de hänger ihop med ägare, styrelse och VD, vad de är till för, vilka roller och tidshorisonter som behöver finnas och hur arbetet i dem går att styra. Den är skriven som ett verktyg, med frågor att stanna upp vid och skattningar att göra tillsammans, för gruppen, för den som leder den (VD eller en chef längre ned i organisationen) och för den som leder ett utvecklingsarbete med den. Den påstår inte att det finns ett rätt sätt, men försöker ge underlag för att välja sitt eget.
Tre meningar. En trioövning i korridorstempo
Den vanligaste orsaken till att återkoppling uteblir är inte att den är svår att säga. Det är att tillfället är för kort. Ett samtal på fyrtio sekunder mellan två möten är den verkliga formen, och den som bara har övat på den skrivna versionen säger oftast ingenting alls.
Manuset. En trioövning om jag-budskapet
De flesta som säger att de inte kan ge återkoppling har inget formuleringsproblem. De har ett problem med vad de vet. Den här övningen skiljer de två åt genom att tvinga fram meningen i skrift, där det syns var tolkningen smugit sig in.