Övning · 22 augusti 2026 · 6 min
Det som tär och det som bär. En kolumnövning om krav och resurser
Två kolumner, en för det som tär och en för det som bär, och sedan den fråga som gör övningen skarp: vilken resurs dämpar vilket krav? Det samtalet ger oftast mer än en arbetsmiljöenkät.
Övningen i korthet
Att gruppen slutar prata om arbetsbelastning i allmänna ordalag och i stället kopplar varje krav till den resurs som faktiskt dämpar det.
- Tid
- Cirka 45 minuter inklusive teorin
- Gruppstorlek
- Från fyra personer och uppåt. Bäst i en grupp som delar arbetsvillkor, alltså ett arbetslag snarare än en blandad chefsgrupp.
- Material
- Blädderblock med två kolumner, post-it-lappar i två färger och pennor till alla.

Vad övningen är till för
Samtal om arbetsbelastning fastnar ofta i två lägen. Antingen blir de en lista över allt som är tungt, utan riktning. Eller så blir de en diskussion om resurser i betydelsen fler personer, vilket sällan är det chefen kan besluta om.
Krav- och resursmodellen ger en tredje väg. Den skiljer på det som kostar energi och det som gör arbetet möjligt, och den pekar ut att vissa resurser dämpar vissa krav. Övningen gör den kopplingen konkret.
Teorin du går igenom först
Tio minuter räcker. Arnold Bakker och Evangelia Demerouti föreslog 2001 att allt i ett arbete kan sorteras i två slag.
- Krav är det som kostar energi: arbetsmängd, tidspress, känslomässigt tunga möten, otydliga förväntningar, avbrott.
- Resurser är det som gör arbetet möjligt och som återställer energi: inflytande över uppgiften, stöd från chef och kollegor, återkoppling, utvecklingsmöjligheter, tydliga mål.
Två processer löper parallellt. Höga krav utan tillräckliga resurser leder mot utmattning. Goda resurser driver engagemang. Det mest prövade påståendet i modellen är att resurser dämpar kravens negativa verkan, och det är just den kopplingen övningen arbetar med.
Säg också att medarbetaren inte är passiv. I den mognare versionen av teorin formar hon själv sina krav och resurser, det som kallas job crafting.
Så här gör du
- Gå igenom modellen, tio minuter. Se ovan.
- Rita två kolumner på blädderblocket: det som tär, det som bär.
- Skriv enskilt, fem minuter. Var och en skriver tre lappar i varje färg. En sak per lapp, formulerad som något konkret och inte som en känsla.
- Sätt upp och gruppera, tio minuter. Låt gruppen själv slå ihop det som hör samman. Läs högt medan ni sätter upp.
- Välj de tre tyngsta kraven. Gruppen får tre röster var.
- Nu kommer frågan, femton minuter. Ta ett krav i taget och fråga: vilken resurs i den högra kolumnen dämpar just det här? Om ingen gör det, vad skulle behöva finnas?
- Landa, fem minuter. Välj en enda koppling att göra något åt före nästa månad, och bestäm vem som gör vad.
Tre saker som avgör om det blir bra
- Kräv konkretion i lapparna. Otydliga förväntningar är ett krav. Att det är stressigt är inte ett krav, det är en följd.
- Låt inte resurskolumnen bli en önskelista. Fråga efter vad som finns, inte vad man vill ha. Önskelistan kommer i steget om vad som saknas.
- Motstå att lösa allt. Övningen är bra just för att den avgränsar. En koppling åtgärdad är mer än en lista påbörjad.
Frågor att fånga upp med
- Vilken av lapparna i vänsterkolumnen har stått där längst?
- Finns det något i högerkolumnen som du inte visste fanns?
- Vilken resurs använder vi minst av dem vi faktiskt har?
- Är det här kravet något vi kan minska, eller något vi behöver bättre stöd för att bära?
- Vem av oss har mest av den här resursen, och hur kom det sig?
- Vad av det som tär har vi själva lagt till?
- Till chefen: vilket av kraven ligger inom ditt beslutsutrymme, och vilket ligger högre upp?
Två varianter
Individuellt i coachande samtal. Samma två kolumner, men för en person. Fungerar bra i chefshandledning, och särskilt när någon säger att allt är för mycket utan att kunna precisera vad.
Med tidsaxel. Låt gruppen sätta upp lapparna på en linje som visar när under året kraven är som högst. Det synliggör att belastningen sällan är jämn, och att resurser ibland behöver flyttas i tid snarare än ökas.
Fallgropar för dig som leder övningen
Den vanligaste är att övningen blir en uppräkning av allt som är fel, med chefen som mottagare. Motverka det genom att hålla fast vid parningen: varje krav ska prövas mot en resurs, annars är det inte färdigbehandlat.
Den andra är att gruppen tror att modellen mäter något. Den gör den inte. Det här är ett samtalsverktyg, och de lappar som sätts upp är gruppens uppfattning, inte en kartläggning av arbetsmiljön.
Den tredje är att bara chefen skriver lappar. Skriv enskilt först, alltid.
Vilket av kraven skulle kännas lättare i morgon om en enda resurs stärktes?
Källor
Bakker, A. B. & Demerouti, E. (2007). The job demands-resources model: state of the art. Journal of Managerial Psychology, 22, 309 till 328. · Bakker, A. B. & Demerouti, E. (2017). Job demands-resources theory: taking stock and looking forward. Journal of Occupational Health Psychology, 22, 273 till 285. · Övningsformen är en vanlig kolumnövning utan belagd upphovsperson.
övning · arbetsmiljö · krav och resurser · JD-R · stress · facilitering
Fler inlägg
Tre meningar. En trioövning i korridorstempo
Den vanligaste orsaken till att återkoppling uteblir är inte att den är svår att säga. Det är att tillfället är för kort. Ett samtal på fyrtio sekunder mellan två möten är den verkliga formen, och den som bara har övat på den skrivna versionen säger oftast ingenting alls.
Manuset. En trioövning om jag-budskapet
De flesta som säger att de inte kan ge återkoppling har inget formuleringsproblem. De har ett problem med vad de vet. Den här övningen skiljer de två åt genom att tvinga fram meningen i skrift, där det syns var tolkningen smugit sig in.
Motivationskartläggningen, fem veckor i tre kolumner
Frågan om vad som motiverar en människa ger nästan alltid ett svar som låter bra. Den här övningen frågar i stället efter något som redan har hänt: vad gjorde du de senaste fem veckorna, och vilket skäl var sant just då. Skälen sorteras i tre kolumner, och poängen ligger i den mellersta.