Sju frågor om trygghet. En tyst skattning där spridningen är svaret

Psykologisk trygghet mäts nästan alltid som ett medelvärde, och medelvärdet är det minst intressanta talet i sammanhanget. En grupp där alla ligger på fyra och en grupp där hälften ligger på sex och hälften på två får samma siffra, men de har inte samma problem.

Övningen gör två saker. Den ger gruppen ett eget mått i stället för en allmän diskussion, och den redovisar måttet på ett sätt som gör olikheten synlig.

Tio minuter räcker. Psykologisk trygghet är gruppens delade uppfattning om att det är riskfritt att ta mellanmänskliga risker: att fråga, att säga att man inte förstår, att erkänna ett misstag, att invända. Amy Edmondson formulerade begreppet 1999 i en studie av vårdteam.

Säg tre saker som brukar behöva klargöras.

• Det är inte samma sak som att vara snäll. Grupper med hög trygghet har ofta fler öppna meningsskiljaktigheter, inte färre.
• Det är en egenskap hos gruppen, inte hos personen. Samma människa kan vara frimodig i en grupp och tyst i en annan.
• Mer är inte alltid bättre. Eldor, Hodor och Cappelli visade 2023 att sambandet med prestation inte är rakt: på höga nivåer planar effekten ut och kan i vissa sammanhang vända.

• Gå igenom begreppet, tio minuter. Se ovan.
• Dela ut de sju påståendena. Var och en skattar enskilt på en skala från ett till sju. Ingen skriver sitt namn. Säg tydligt att du inte kommer att försöka lista ut vem som svarat vad.

Påståendena, i Edmondsons ursprungliga formulering och något förkortade: om du gör ett misstag i den här gruppen läggs det dig ofta till last. Medlemmarna i den här gruppen kan ta upp problem och svåra frågor. Människor i gruppen avvisar ibland andra för att de är annorlunda. Det är riskfritt att ta en risk i den här gruppen. Det är svårt att be andra i gruppen om hjälp. Ingen i gruppen skulle medvetet handla på ett sätt som undergräver mina ansträngningar. När jag arbetar med den här gruppen värderas och används mina särskilda färdigheter.

• Samla in och pricka in, tio minuter. Rita sju rader på blädderblocket och sätt en prick per svar. Vänd inte till medelvärden.
• Låt gruppen titta, två minuter tyst. Säg ingenting.
• Fråga: vad ser ni? Låt gruppen tolka bilden innan du gör det.
• Fördjupa på den rad som har störst spridning, femton minuter.
• Landa, fem minuter. Vad skulle behöva se annorlunda ut på just den raden, och vad gör vi konkret för att det ska hända?

• Redovisa spridning, aldrig medelvärde. Det är hela poängen med övningen.
• Gå på den bredaste raden, inte på den lägsta. Den lägsta raden säger att alla ser samma problem. Den bredaste säger att gruppens medlemmar lever i olika verkligheter, vilket är svårare och viktigare.
• Fråga aldrig vem som satte tvåan. Om anonymiteten bryts en enda gång kan du inte köra övningen igen i den gruppen.

• Vad ser ni i bilden? Låt gruppen tolka först.
• Vilken rad förvånar er mest?
• Om ni tänker på den bredaste raden, vad kan förklara att vi upplever den så olika?
• Finns det något som skiljer dem som är nya från dem som varit här länge?
• Vad gör vi som gör att någon i rummet svarat lågt på just den frågan? Be om beteenden.
• Vilken av raderna skulle vi kunna göra något åt före nästa möte?
• Till chefen, om hon är med: vad tror du att din närvaro i rummet gör med svaren?

Två omgångar. Låt gruppen först skatta hur den tror att gruppen svarar i genomsnitt, och därefter hur var och en själv svarar. Skillnaden mellan de två bilderna är ofta större än någon räknat med, och den säger något om hur mycket vi antar att andra tycker som vi.

Den vanligaste är att övningen görs i en för liten grupp. Under sex personer går det att räkna ut vem som svarat vad, och då svarar ingen ärligt. Kör den inte där.

Den andra är att resultatet blir ett betyg på chefen. Om chefen är i rummet och gruppen svarar lågt riskerar hela samtalet att handla om henne. Förbered henne i förväg och kom överens om att hennes uppgift är att lyssna, inte att förklara.

Den tredje är att gruppen förväntar sig ett åtgärdsprogram. Trygghet byggs av upprepade små händelser, inte av beslut. Landa hellre i en enda konkret sak än i en lista.

Vem i rummet har lägst trygghet, och vad vet vi om varför?

Edmondson, A. (1999). Psychological safety and learning behavior in work teams. Administrative Science Quarterly, 44, 350 till 383. · Frazier, M. L. m.fl. (2017). Psychological safety: a meta-analytic review and extension. Personnel Psychology, 70, 113 till 165. · Eldor, L., Hodor, M. & Cappelli, P. (2023). The limits of psychological safety. Organizational Behavior and Human Decision Processes, 177, 104255.