Vilka zombier lever hos oss? En post-it-övning om idéer som överlever fakta

Alla organisationer bär på påståenden som ingen längre minns ursprunget till men som ändå styr hur saker görs. Att sjuttio procent av alla förändringar misslyckas. Att människor har lärstilar. Att vi bara använder tio procent av hjärnan. Att generation Z vill ha något annat än alla tidigare generationer.

Övningen gör dem synliga utan att någon behöver ha fel. Poängen är inte att avslöja utan att skilja mellan vad vi vet och vad vi antar.

Tio minuter räcker, och de bör innehålla minst ett exempel som gruppen själv tror på.

Säg tre saker.

• Idéer överlever av andra skäl än att de stämmer. De är användbara för den som säljer dem, de är enkla att komma ihåg, och de smickrar den som köper dem.
• Det finns undersökt exempel. Sanne Dekker och kollegor visade 2012 att lärare som kan mer om hjärnan inte tror mindre på hjärnmyter, utan mer. Kunskap i ämnet skyddar alltså inte.
• Att en idé saknar stöd betyder inte att motsatsen är sann. Lärstilar saknar stöd som grund för undervisning, men människor är fortfarande olika. Skillnaden är viktig.

Om du vill ge ett svenskt exempel: siffran att sjuttio procent av alla förändringsinitiativ misslyckas gick Mark Hughes igenom 2011 och fann ingen empirisk grund alls för den.

• Gå igenom bakgrunden, tio minuter. Se ovan.
• Skriv enskilt, sju minuter. Var och en skriver tre till fem lappar. Ett påstående per lapp, formulerat som en mening som någon skulle kunna säga på ett möte här.
• Sätt upp, fem minuter. Läs högt i tur och ordning. Ingen kommenterar ännu.
• Sortera tillsammans, femton minuter. Dra en linje mellan säkra och osäkra och placera lapparna. Om gruppen är oense, låt lappen ligga i mitten. Mitten är det intressanta fältet.
• Välj tre lappar ur mitten. Fråga för varje: var kommer den här ifrån, och vem skulle kunna ta reda på om den stämmer?
• Landa, fem minuter. Vad gör vi som bygger på ett påstående vi inte vet om det håller?

• Skriv enskilt först. Om samtalet startar innan lapparna är skrivna kommer bara de mest självklara påståendena upp.
• Ta med ett eget. Skriv en lapp med något du själv har trott på och berätta det. Om du står utanför blir övningen ett förhör.
• Skydda mitten. Gruppen vill gärna sortera bort tveksamheterna åt något håll. Håll fast vid att osäkerhet är ett giltigt svar.

• Var hörde du den här första gången?
• Vem har nytta av att den stämmer?
• Vad skulle behöva vara sant för att den skulle hålla?
• Om den inte stämmer, vad gör vi i dag som vi skulle sluta göra?
• Finns det något vi redan vet inte stämmer men gör ändå, för att det är enkelt?
• Vilken av lapparna har varit här längst?
• Vad är skillnaden mellan de lappar vi lade till vänster och de vi lade till höger? Är det bevis eller vana?

Med källkoll på plats. Ge grupperna tio minuter och tillgång till nätet, och be dem försöka spåra en av lapparna till sin källa. Övningen blir längre men mycket mer verkningsfull, eftersom det oftast går att komma ganska nära ursprunget och se hur långt det ligger från påståendet.

Den vanligaste är att övningen blir raljant. Om tonen blir hånfull slutar deltagarna skriva ned det de själva tror på, och då återstår bara sådant ingen försvarar. Håll tonen nyfiken.

Den andra är att den riktas mot en person. Om någon i rummet är känd för att driva en av lapparna kan övningen bli ett angrepp. Var uppmärksam och gå vidare snabbt om det händer.

Den tredje är att gruppen lämnar rummet med känslan att inget går att veta. Avsluta hellre med det motsatta: peka på två eller tre påståenden som faktiskt har gott stöd.

Vilket av våra arbetssätt vilar på ett påstående som ingen här kan spåra?

Dekker, S. m.fl. (2012). Neuromyths in education: prevalence and predictors of misconceptions among teachers. Frontiers in Psychology, 3, 429. · Pashler, H. m.fl. (2008). Learning styles: concepts and evidence. Psychological Science in the Public Interest, 9, 105 till 119. · Hughes, M. (2011). Do 70 per cent of all organizational change initiatives really fail? Journal of Change Management, 11, 451 till 464.