Boktips · 22 augusti 2026 · 4 min
Ibland ska det vara svårare, inte lättare
Ligger på min läslista. Sju års forskning om organisatorisk friktion, alltså allt som gör saker trögare än de behöver vara, med den ovanliga tvisten att en del friktion ska ökas snarare än tas bort. Finns ännu bara på engelska.
Boken
The Friction Project: How Smart Leaders Make the Right Things Easier and the Wrong Things Harder — Robert I. Sutton och Huggy Rao (2024)
För dig som ansvarar för processer, rutiner och beslutsvägar och märkt att det mesta bara läggs till, aldrig dras ifrån.

Boken
The Friction Project: How Smart Leaders Make the Right Things Easier and the Wrong Things Harder. Robert I. Sutton och Huggy Rao, St. Martin's Press, 2024, 304 sidor.
Robert I. Sutton är professor emeritus i management science and engineering vid Stanford University. Huggy Rao är Atholl McBean Professor of Organizational Behavior and Human Resources vid Stanford Graduate School of Business.
Förlaget beskriver boken så här: den lär ledare att bli friction fixers, alltså människor som hittar den destruktiva trögheten i en organisation samtidigt som de inser att viss tröghet är värdefull. Boken behandlar fem återkommande problem: ovetande ledare, additionssjuka, brutna kopplingar, jargongförgiftning och stressade team.
Additionssjuka, kort förklarat
Uttrycket beskriver organisationens inbyggda slagsida mot att lägga till. Ett nytt formulär, ett nytt möte, ett nytt godkännandesteg. Var och en är rimlig, och ingen tar bort något. Efter några år har summan blivit orimlig utan att någon fattat ett orimligt beslut.
Den intressanta vändningen
Att friktion ibland ska ökas. Beslut som är lätta att fatta och svåra att ångra tjänar på att bli lite trögare, och detsamma gäller sådant som borde ha stötts och blötts innan det sjösattes. Att skilja på vilken tröghet som skyddar och vilken som bara sliter är den fråga jag tar med mig redan innan jag läst boken.
organisationsdesign · byråkrati · beslutsvägar · förenkling · boktips
Fler inlägg
Ledningsgruppen finns för de frågor ingen kan lösa ensam
De flesta organisationer har en ledningsgrupp. Den träffas några gånger i månaden och går igenom ungefär samma dagordning. Ändå är det en av de minst genomtänkta arbetsformerna i arbetslivet: frågan om varför gruppen finns ställs sällan. Den här texten går igenom vad forskningen vet om ledningsgrupper: hur de hänger ihop med ägare, styrelse och VD, vad de är till för, vilka roller och tidshorisonter som behöver finnas och hur arbetet i dem går att styra. Den är skriven som ett verktyg, med frågor att stanna upp vid och skattningar att göra tillsammans, för gruppen, för den som leder den (VD eller en chef längre ned i organisationen) och för den som leder ett utvecklingsarbete med den. Den påstår inte att det finns ett rätt sätt, men försöker ge underlag för att välja sitt eget.
Tre meningar. En trioövning i korridorstempo
Den vanligaste orsaken till att återkoppling uteblir är inte att den är svår att säga. Det är att tillfället är för kort. Ett samtal på fyrtio sekunder mellan två möten är den verkliga formen, och den som bara har övat på den skrivna versionen säger oftast ingenting alls.
Manuset. En trioövning om jag-budskapet
De flesta som säger att de inte kan ge återkoppling har inget formuleringsproblem. De har ett problem med vad de vet. Den här övningen skiljer de två åt genom att tvinga fram meningen i skrift, där det syns var tolkningen smugit sig in.