← Kunskapsbank

Ledningsgrupper & team

Begåvning och teamets prestation

Originaltitel Do Smarter Teams Do Better

Författare
Devine, D. J. & Philips, J. L.
År
2001
Lästid
4 min

I korthet

Denna meta-analys undersökte sambandet mellan teamets kognitiva förmåga och dess prestation, baserat på fyra olika definitioner av teamets kognitiva förmåga: den smartaste medlemmens resultat, den minst smarta medlemmens resultat, medelvärdet av teamets resultat samt spridningen i teamets resultat. Studien fann att medelvärdet av teammedlemmarnas kognitiva förmåga (.29), den högsta medlemmens resultat (.27) och den lägsta medlemmens resultat (.21) alla hade ett måttligt positivt samband med teamets prestation. Däremot visade sig spridningen i kognitiv förmåga inom teamet vara i princip orelaterad till teamets prestation (-.03). Intressant nog var medelvärdet av kognitiv förmåga en betydligt bättre prediktor i laboratoriemiljöer (.37) jämfört med i fältmiljöer (.14). Resultaten betonar vikten av teamets totala kognitiva resurs snarare än dess interna variation för att förutsäga prestation.

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

Att begåvade personer presterar bättre på jobbet är ett av de mest välbelagda fynden i arbetspsykologin. Men gäller det också team? Devine och Philips påpekar att ett samband på individnivå inte automatiskt gäller på gruppnivå: ett team av kloka personer kan mycket väl misslyckas med att väva ihop sina kunskaper. Frågan var därför om teamets samlade begåvning hänger ihop med hur teamet presterar, och i så fall vilket mått som fångar det bäst: den bästa medlemmen, den svagaste, genomsnittet eller spridningen mellan medlemmarna. Svaret har praktisk betydelse för hur man sätter ihop grupper.

Så gjorde de

Studien är en metaanalys, alltså en statistisk sammanvägning av tidigare undersökningar. Forskarna sökte i databasen PsycINFO för åren 1967 till 1999, gick igenom tio års årgångar av nio tidskrifter, granskade referenslistor och skrev till forskare för att få tag i opublicerade data. Underlaget blev 19 studier med 25 oberoende stickprov. Studierna hade mätt cognitive ability, alltså allmän begåvning, med etablerade test och bedömt teamets prestation med chefsskattningar, produktionssiffror eller resultat i simuleringar. Sambandet mättes med korrelationen r, som går från 0 till 1, där 0,1 brukar kallas svag, 0,3 måttlig och 0,5 stark. Fyra mått på teamets begåvning analyserades var för sig: medelvärdet (24 stickprov, 1 749 team), den lägsta medlemmens poäng (17 stickprov, 1 288 team), den högsta medlemmens poäng (16 stickprov, 1 209 team) och standardavvikelsen, alltså spridningen (9 stickprov, 1 079 team). Forskarna undersökte också om sambandet skilde sig mellan laboratoriestudier och fältstudier i verkliga organisationer.

Det de fann

Alla tre måtten på hur mycket begåvning teamet hade gav positiva samband med prestation: r = 0,29 för medelvärdet, 0,25 för den svagaste medlemmen och 0,21 för den starkaste. Konfidensintervallen överlappade, så inget mått var tydligt bättre än de andra, även om punktskattningen gav medelvärdet ett litet försprång. Omräknat förklarar teamets genomsnittliga begåvning ungefär 8,6 procent av variationen i prestation, den svagaste medlemmen 6,1 procent och den starkaste 4,3 procent. Spridningen i begåvning hade däremot inget samband med prestation, r = 0,03 med negativt tecken, och variationen mellan studierna kunde förklaras av slump. Att blanda mer och mindre begåvade medlemmar verkar alltså varken hjälpa eller stjälpa. Det viktigaste fyndet var enligt författarna att sambanden varierade mer mellan studierna än slumpen kan förklara: slumpfel stod för under 59 procent av variationen, mot de 75 procent som brukar krävas för att tala om ett enda sant samband. När studierna delades upp efter miljö blev bilden tydlig. I laboratoriet var sambandet för medelvärdet r = 0,37 (16 stickprov, 1 199 team), i verkliga organisationer bara 0,14 (8 stickprov, 550 team). Fältstudierna var dessutom fortsatt spretiga, vilket tyder på att ytterligare okända faktorer avgör när begåvning spelar roll.

Vad som talar emot

Underlaget är litet för att vara en metaanalys, och författarna säger själva att skattningarna bör ses som preliminära. Studierna beskrev sina uppgifter så knapphändigt att forskarna inte kunde koda uppgiftens komplexitet, nyhetsgrad eller fysiska inslag, utan bara skilja labb från fält. Skillnaden mellan miljöerna kan därför bero på flera saker samtidigt: labbstudier använde ofta nya intellektuella uppgifter, korta tidsramar och tillfälliga studentgrupper, medan fältstudier gällde etablerade team i välkända praktiska arbetsuppgifter. Vad som egentligen driver skillnaden går inte att avgöra. Reliabilitet korrigerades inte för. Flera av underlagen var opublicerade uppsatser och avhandlingar, och enbart uppgiftsprestation studerades, inte sammanhållning, trivsel eller om teamet höll ihop över tid.

Vad det betyder för den som leder

Det studien stöder är måttfullt: ett teams samlade begåvning hänger ihop med hur det presterar, men sambandet i verkliga organisationer är svagt, och begåvningstest är ingen genväg till att sätta ihop bra team. Att jaga en enskild stjärna ger enligt underlaget mindre än att höja den allmänna nivån, och att oroa sig för att medlemmarna ligger på olika nivå verkar sakna grund. Författarnas resonemang antyder att begåvning betyder mest när uppgiften är ny, komplex och intellektuell, som i tillfälliga projektgrupper, och minst i inarbetade team med rutinbetonade uppgifter, där samarbete och erfarenhet tycks väga tyngre. De påpekar också att arbetssätt kanske kan kompensera för lägre samlad begåvning. Vilka av era teams uppgifter är så nya och komplexa att medlemmarnas begåvning faktiskt gör skillnad, och vilka bärs snarare av rutin och samarbete?

Läs vidare på sajten

Artiklarna om teamsammansättning och personlighet i grupper tar upp närliggande frågor, liksom texterna om teamträning som handlar om hur arbetssättet kan utvecklas oavsett vilka som ingår.

Viktigaste insikterna

  • 01Ett teams genomsnittliga kognitiva förmåga är en god prediktor för teamets prestation. Fokusera på att rekrytera kompetenta individer för att höja teamets totala kognitiva nivå.
  • 02Både den smartaste och den minst smarta medlemmens kognitiva förmåga påverkar teamets prestation. Se till att ingen medlem drar ner teamet avsevärt.
  • 03Variationen i kognitiv förmåga inom ett team (dvs. hur olika smarta medlemmarna är) har ingen mätbar effekt på teamets prestation. Undvik att överanalysera intern spridning.
  • 04Sambandet mellan kognitiv förmåga och teamets prestation är starkare i kontrollerade labbmiljöer än i verkliga fältmiljöer, vilket antyder komplexa faktorer i praktiken.
  • 05Vid sammansättning av team är det viktigare att teamet som helhet besitter hög kognitiv förmåga snarare än att oroa sig för kognitiv homogenitet eller heterogenitet.

Så hittar du originalet

— (2001)

Mer inom Ledningsgrupper & team