← Kunskapsbank

Ledningsgrupper & team

En modell för ledningsgruppens effektivitet

Originaltitel A dynamic model of top management team effectiveness: managing unstructured task streams

Författare
Edmondson, A. C., Roberto, M. A. & Watkins, M. D.
År
2003
Lästid
4 min

I korthet

Denna artikel presenterar en dynamisk modell för effektivitet hos ledningsgrupper (TMTs), med fokus på hur teamets förmåga påverkas av situationella faktorer. Författarna hävdar att tidigare forskning, som fokuserat på demografiska egenskaper hos TMTs, har gett inkonsekventa resultat eftersom den inte beaktat den dynamiska och varierande karaktären av de uppgifter TMTs ställs inför. Istället för stabila teamkompositioner lyfter modellen fram att ledningsgrupper möter ständigt skiftande uppgifter med varierande fördelning av information och intressen bland medlemmarna. En asymmetrisk fördelning av information eller intressen kan minska beslutsfattandets effektivitet om inte grupprocessen hanteras aktivt. Modellen integrerar insikter från ledarskaps-, gruppdynamik- och förhandlingsforskning för att visa hur strategiska processval av ledaren kan mildra negativa effekter av dessa asymmetrier och därmed förbättra teamets resultat.

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

Forskningen om ledningsgrupper har länge försökt förklara företags resultat med gruppens sammansättning: ålder, anställningstid, utbildning och funktionsbakgrund. Resultaten spretar; samma slags olikhet har i vissa studier hängt ihop med bättre resultat och i andra med sämre. Edmondson, Roberto och Watkins föreslår en förklaring: sammansättningen är stabil, men uppgiften är det inte. En top management team (TMT), alltså den högsta ledningsgruppen, möter en ständig ström av olika frågor, och i vissa av dem har medlemmarna samma information och samma intressen, i andra inte. Frågan blev hur den skillnaden påverkar gruppens effektivitet och vad ledaren kan göra åt det.

Så gjorde de

Artikeln är en teoretisk modellbyggnad, inte en empirisk undersökning. Författarna hämtar underlag från fyra forskningsfält: upper echelons, alltså forskningen om hur ledningens egenskaper påverkar företaget; situationsanpassat ledarskap; smågruppsforskning om process losses, alltså gapet mellan vad en grupp skulle kunna prestera och vad den faktiskt presterar; och förhandlingsforskning. Ur detta formulerar de tio propositioner, alltså prövbara påståenden, om hur två slags asymmetrier påverkar effektiviteten: information asymmetry, när medlemmarna sitter på olika och odelad information om en fråga, och interest asymmetry, när deras intressen i frågan går isär. Effektivitet definieras på tre sätt: beslutens bidrag till organisationens resultat, medlemmarnas åtagande att genomföra dem och vilja att fortsätta samarbeta, samt hur väl processen tillgodoser medlemmarnas behov. Två stabila egenskaper hos gruppen, maktkoncentration och psykologisk trygghet, förs in som moderatorer, alltså faktorer som förstärker eller dämpar sambanden.

Det de fann

Eftersom artikeln är teoretisk finns inga siffror att rapportera; det den ger är ett resonemang. Kärnan är att båda asymmetrierna väntas minska effektiviteten, men av olika skäl. När information är ojämnt fördelad tenderar grupper att älta det alla redan vet, medan det som bara en person känner till aldrig kommer upp, inte av illvilja utan för att ägaren tar det för givet eller inte ser att det är relevant. När intressen går isär övergår medlemmarna till value-claiming, alltså att bevaka sin egen del, på bekostnad av att skapa lösningar som gynnar helheten. Uppträder båda samtidigt förvärras läget, eftersom folk då håller inne information medvetet för att stärka sin förhandlingsposition. Koncentrerad makt hos vd:n väntas förvärra båda effekterna, psykologisk trygghet dämpa dem. Det praktiska bidraget är tre oberoende processval för ledaren. Outcome control, att lyssna på diskussionen och sedan fatta beslutet själv, föreslås vid intressekonflikt. Process control, att aktivt styra samtalet, fråga de tysta och upprepa det som gick förbi, föreslås vid ojämn information. Process design, att dela gruppen i undergrupper eller utse en djävulens advokat, föreslås när båda asymmetrierna finns. Vid symmetriska lägen väntas hög styrning i stället skada, eftersom den signalerar att ledaren vill vinkla utfallet.

Vad som talar emot

Modellen är obeprövad. Författarna säger själva att både de beskrivande och de föreskrivande propositionerna behöver testas empiriskt, och det stöd som anförs kommer i huvudsak från laboratorieexperiment med andra slags grupper än ledningsgrupper. Modellen förutsätter att ledaren kan diagnostisera hur information och intressen är fördelade i varje fråga, och att hen kan växla stil därefter; författarna medger att detta kräver en social och beteendemässig flexibilitet som inte alla ledare har, och att belägg för att ledare verkligen växlar stil i skarpt läge är tunna. Den lägger hela processansvaret på vd:n, vilket bygger på amerikanska förhållanden där vd:ns makt är stor. Vidare tar den inte upp hur frågor väljs ut eller vilka som ska delta, vilket författarna själva pekar ut som en gräns. Slutligen kan en kritisk läsare invända att intressekonflikter som löses genom att vd:n beslutar riskerar att döljas snarare än hanteras.

Vad det betyder för den som leder

Inom vad artikeln faktiskt stöder är rådet detta: fråga inte bara "hur fungerar min ledningsgrupp?" utan "hur fungerar den i just den här frågan?". Före ett viktigt ärende kan ledaren ställa sig två frågor: vet vi olika saker om detta, och vill vi olika saker? Svaren avgör om det klokaste är att låta samtalet flöda fritt, att aktivt dra fram det som annars inte sägs, att strukturera debatten med undergrupper eller motargument, eller att tydligt ta beslutet själv efter att ha hört alla. Modellen påminner också om att mötesstyrning som är rätt i ett läge är fel i ett annat: att styra hårt när alla redan vet och vill samma sak riskerar att tysta gruppen. I vilka av era återkommande ärenden skiljer sig ledningsgruppens intressen mest, och hur syns det i hur de ärendena behandlas i dag?

Läs vidare på sajten

Artiklarna om psykologisk trygghet fördjupar den ena moderatorn i modellen, och texterna om beslutsfattande och konflikt i ledningsgrupper tar upp hur olika slags oenighet kan hanteras.

Viktigaste insikterna

  • 01Ledningsgrupper möter dynamiska uppgifter; anpassa processer efter situationens informations- och intressefördelning för optimal effekt.
  • 02Var medveten om informations- och intresseasymmetrier inom teamet för att förhindra ineffektiva beslut och gruppförluster.
  • 03Ledarens processval är avgörande för att hantera situationella skillnader och maximera teamets beslutsfattande och engagemang.
  • 04Effektivitet handlar inte bara om teamets sammansättning utan också om hur ledaren aktivt styr teaminteraktionen.
  • 05Fokusera på att förstå och hantera teamets dynamik i nuet, snarare än enbart på dess statiska demografiska egenskaper.

Så hittar du originalet

— (2003)

Mer inom Ledningsgrupper & team