
Ledningsgrupper & team
Direktivt tidigt, bemyndigande sedan
Originaltitel Examining the Differential Longitudinal Performance of Directive versus Empowering Leadership in Teams
- Författare
- Natalia M. Lorinkova, Matthew J. Pearsall, Henry P. Sims
- År
- 2013
- Lästid
- 12 min
I korthet
Sextio team följdes över tid i en uppgift med upprepade omgångar, där ledarskapet var experimentellt bestämt. Team med direktivt ledarskap presterade bättre i början. Team med bemyndigande ledarskap förbättrade sig snabbare och gick om senare i förloppet. Skillnaden förklarades av teamlärande, koordinering, upplevd egenmakt och utveckling av gemensamma tankemodeller, alltså en delad bild av uppgiften och av varandra. Eftersom prestationen mättes flera gånger går det att se utvecklingen och inte bara slutresultatet.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Ska en teamledare styra eller släppa taget? Forskningen om directive leadership, alltså ett styrande ledarskap där ledaren ger tydliga instruktioner och anvisningar, och empowering leadership, alltså ett bemyndigande ledarskap där ledaren delar ansvar och uppmuntrar teamet att fatta egna beslut, hade gett motstridiga svar. Lorinkova, Pearsall och Sims menade att tvetydigheten delvis beror på att de flesta studier bara mäter vid ett tillfälle. Deras fråga var om de två ledarstilarna ger olika resultat beroende på när man mäter, och om skillnaden kan förklaras av hur teamet utvecklas över tid.
Så gjorde de
Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten. Studien beskrivs som ett experiment där 60 team leddes av antingen en styrande eller en bemyndigande ledare, och där teamens prestation följdes longitudinellt, alltså vid upprepade tillfällen över tid, i stället för vid ett enda mättillfälle. Forskarna kopplade ledarskapsteori till teorier om team development, alltså hur grupper mognar och bygger upp gemensamma arbetssätt, och undersökte fyra mellanliggande processer: team learning (hur teamet lär av sina erfarenheter), coordination (hur medlemmarna samordnar sitt arbete), empowerment (i vilken grad teamet upplever att det äger sin uppgift) och mental model development (hur medlemmarna bygger en gemensam bild av uppgiften och av varandras roller). Tanken var att dessa processer skulle förklara varför prestationskurvorna såg olika ut. Detaljer om deltagare, uppgift och mätinstrument framgår inte av sammanfattningen.
Det de fann
Team med en styrande ledare presterade bättre i början. Det stämmer med tanken att tydliga instruktioner ger ett nytt team en snabb start: medlemmarna behöver inte själva lista ut vem som gör vad. Men bilden vände med tiden. Team med en bemyndigande ledare startade lägre men förbättrade sin prestation mer, och enligt författarna berodde det på att de utvecklade högre nivåer av lärande, samordning, upplevd egenmakt och gemensamma mentala modeller. Tolkningen är att det bemyndigande ledarskapet tvingar teamet att göra ett arbete som det styrande ledarskapet besparar det: att förhandla roller, pröva arbetssätt och lära av misstag. Det arbetet kostar i början men ger avkastning senare. Resultatet visar alltså inte att den ena stilen är bättre än den andra, utan att svaret beror på tidsperspektivet. Studier som mäter tidigt kommer att gynna styrande ledare, och studier som mäter sent kommer att gynna bemyndigande ledare, vilket kan förklara en del av de motstridiga fynden i tidigare forskning. Exakta effektstorlekar och hur lång tid förändringen tog framgår inte av sammanfattningen.
Vad som talar emot
Sammanfattningen ger inga siffror utöver antalet team, så hur stor skillnaden var, och hur snabbt kurvorna korsade varandra, går inte att bedöma här. Med 60 team är underlaget dessutom begränsat, särskilt när det delas i två betingelser. Studien tycks bygga på nybildade team i en avgränsad uppgift, och det är osäkert hur resultatet överförs till etablerade arbetsgrupper med lång historia och en annan typ av uppgifter. Ledarskapet var renodlat i två stilar, medan verkliga chefer ofta blandar dem. De fyra mellanliggande processerna mättes sannolikt genom självskattningar, vilket gör att teamens egen upplevelse och deras faktiska beteende kan ha blandats ihop. Slutligen säger studien inget om vad som händer efter att observationsperioden är slut.
Vad det betyder för den som leder
Det mest praktiska budskapet är att ett bemyndigande ledarskap kan se ut som ett misslyckande i början. Ett nytt team som får mycket eget ansvar presterar ofta sämre än ett team som får tydliga order, och det är just då frestelsen att ta över är som störst. Studien antyder att den tidiga dippen är priset för lärande, samordning och en gemensam bild av uppgiften, och att det priset betalar tillbaka sig med tiden. Samtidigt ger den ett argument för styrning när tidsfönstret är kort: om resultatet måste komma nu, har den styrande ledaren fördelen. Frågan för den som leder blir därför inte vilken stil som är rätt, utan hur lång sikt man leder på. När i ert teams liv har ni råd att prestera sämre för att lära er mer?
Läs vidare på sajten
Wheelans IMGD-modell om hur grupper utvecklas i stadier, artiklarna om psykologisk trygghet och texterna om delat ledarskap i team belyser samma spänning mellan styrning och eget ansvar.
Viktigaste insikterna
- 01Direktivt ledarskap gav bättre prestation tidigt.
- 02Bemyndigande ledarskap gav snabbare förbättring över tid.
- 03Skillnaden gick via lärande, koordinering och gemensamma tankemodeller.
- 04En enda mätning kan ge fel svar på vilket ledarskap som fungerar.
Så hittar du originalet
— (2013)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Ledningsgrupper & team