Vården är full av team som inte är team

Sammanfattning på svenska

West och Lyubovnikova går igenom forskningen om team i hälso- och sjukvården, med material från både hälso- och sjukvårdsledning (health services management) och organisationsbeteende (organisational behaviour). Utgångspunkten är att team i vården är allmänt hyllade, men att de i praktiken skiljer sig kraftigt åt i struktur och effektivitet, på sätt som kan skada både arbetsprocesser och patientutfall. Artikeln ordnar kunskapen efter ramverket input, process och utfall (input-process-output framework). Teamets sammansättning, uppgift och organisationens stöd ses som avgörande förutsättningar, som påverkar centrala processer som gemensamma mål, ledarskap och reflexivitet (reflexivity), teamets förmåga att stanna upp och granska sitt eget arbete. Processerna påverkar i sin tur personalens och patienternas utfall. Teamträning och strukturerade vårdförlopp (care pathways) kan underlätta samarbete över professionsgränser. Artikelns egentliga poäng är begreppslig: ordet team används så frikostigt i vården att det blivit svårt att bygga kunskap. Framtida studier behöver därför definiera vad ett team är, så att resultat om verkliga team inte blandas med resultat om pseudoteamliknande grupper (pseudo-like groups).

Viktigaste insikterna

• 01Etiketten team säger inget om verkligheten: grupper som kallas team skiljer sig så mycket åt att ordet i sig inte betyder något.
• 02Förutsättningarna kommer först: sammansättning, uppgift och organisationens stöd avgör vilka processer som är möjliga.
• 03Reflexivitet är en process i sig: team som regelbundet granskar sina mål och sitt arbetssätt fungerar bättre.
• 04Träning och strukturer hjälper: teamträning och gemensamma vårdförlopp underlättar samarbete över professionsgränser.
• 05Frikostig ordanvändning har ett pris: när alla grupper kallas team blir det omöjligt att veta vad forskningen faktiskt handlar om.