← Kunskapsbank

Ledningsgrupper & team

Vården är full av team som inte är team

Originaltitel Illusions of team working in health care

Författare
West, M. A. & Lyubovnikova, J.
År
2013
Lästid
4 min

I korthet

West och Lyubovnikova går igenom forskningen om team i hälso- och sjukvården, med material från både hälso- och sjukvårdsledning (health services management) och organisationsbeteende (organisational behaviour). Utgångspunkten är att team i vården är allmänt hyllade, men att de i praktiken skiljer sig kraftigt åt i struktur och effektivitet, på sätt som kan skada både arbetsprocesser och patientutfall. Artikeln ordnar kunskapen efter ramverket input, process och utfall (input-process-output framework). Teamets sammansättning, uppgift och organisationens stöd ses som avgörande förutsättningar, som påverkar centrala processer som gemensamma mål, ledarskap och reflexivitet (reflexivity), teamets förmåga att stanna upp och granska sitt eget arbete. Processerna påverkar i sin tur personalens och patienternas utfall. Teamträning och strukturerade vårdförlopp (care pathways) kan underlätta samarbete över professionsgränser. Artikelns egentliga poäng är begreppslig: ordet team används så frikostigt i vården att det blivit svårt att bygga kunskap. Framtida studier behöver därför definiera vad ett team är, så att resultat om verkliga team inte blandas med resultat om pseudoteamliknande grupper (pseudo-like groups).

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

Nästan alla i vården säger att de arbetar i team, och forskningen kopplar gott teamarbete till färre misstag, högre patientsäkerhet och mindre stress. Ändå fungerar många vårdteam dåligt. West och Lyubovnikova ställer frågan varför, och deras svar är att ordet team används om grupper som saknar det som gör ett team till ett team. Artikeln vill reda ut vad ett verkligt team är, vilka villkor och processer som avgör om det fungerar, och varför forskningen behöver skilja på verkliga team och pseudoteam för att kunna dra slutsatser.

Så gjorde de

Detta är en viewpoint paper, alltså en argumenterande översiktsartikel snarare än en empirisk studie. Författarna samlar forskning från hälso- och sjukvårdsledning och organisationspsykologi, mycket av den deras egen, och ordnar den efter Input-Process-Output-modellen (IPO), där förutsättningar (input) påverkar resultat (output) via det som händer mellan medlemmarna (process). De använder också Hollenbecks typologi som beskriver team längs tre dimensioner: skill differentiation (hur olika medlemmarnas kompetenser är), authority differentiation (hur samlat eller spritt beslutsfattandet är) och temporal stability (hur länge teamet består). Underlaget är brett: personalenkäter i den engelska sjukvården NHS, studier av primärvårdsteam och psykiatriska team, en systematisk översikt av vårdprogram och enskilda undersökningar av bland annat sjuksköterskors autonomi i 32 engelska sjukhus. Eftersom det är en översikt vägs inga effektstorlekar samman; siffrorna som återges kommer från de enskilda studier som citeras.

Det de fann

Kärnan är skillnaden mellan verkliga team och pseudoteam. Ett verkligt team kännetecknas av tre saker: medlemmarna är beroende av varandra i arbetet, de delar tydliga gemensamma mål och de granskar regelbundet hur de arbetar. I den engelska personalenkäten uppgav över 90 procent av de anställda att de arbetade i ett team, men bara omkring 40 procent att deras team hade dessa tre egenskaper. Medlemmar i pseudoteam rapporterade fler fel, incidenter och tillbud, mer trakasserier och lägre välbefinnande än medlemmar i verkliga team. På inputsidan lyfter författarna tre villkor: en uppgift som faktiskt kräver samarbete, en sammansättning med rätt kompetenser och en storlek som normalt inte bör överstiga 8 till 12 personer, samt ett organisatoriskt stöd som belönar teamet snarare än individen. På processidan pekar de på tydliga mål, helst inte fler än sex till åtta, tydligt ledarskap och reflexivity, alltså teamets vana att stanna upp och granska sitt arbete. I en analys av nära 300 vårdteam rapporterade bara en tiondel av de psykiatriska öppenvårdsteamen och en tredjedel av primärvårdsteamen en tydlig ledare, och där ledarskapet var omtvistat var både processer och resultat sämre. Tydligt ledarskap hängde i stället ihop med deltagande, tydliga mål och stöd för innovation.

Vad som talar emot

Artikeln är ett debattinlägg, inte en systematisk översikt. Författarna väljer själva vilka studier som lyfts fram, och en stor del av underlaget är deras egen forskning, däribland ett manuskript som ännu inte var publicerat när artikeln skrevs. Sambanden mellan pseudoteam och sämre utfall bygger på enkäter där samma personer beskriver både sitt team och sina upplevelser, vilket gör det svårt att veta vad som orsakar vad. Påståendet att 70 procent av medicinska misstag beror på bristande teamarbete återges utan närmare granskning. Riktvärdena för teamstorlek och antal mål hämtas från en lärobok snarare än från redovisade studier. Allt underlag kommer från vården, främst den brittiska, och överförbarheten till andra branscher är ett antagande snarare än ett resultat.

Vad det betyder för den som leder

Det enklaste man kan ta med sig är de tre frågorna: är vi beroende av varandra för att lösa uppgiften, har vi gemensamma mål som alla kan uppge, och sätter vi oss regelbundet ner och granskar hur vi arbetar? Svarar man nej på någon av dem är gruppen enligt författarna ett team bara till namnet, och då ger det troligen lite att investera i teamträning innan grunden är lagd. Artikeln antyder också att team utan tydlig ledare är vanligare än man tror, och att otydlighet om ledarskapet hänger ihop med sämre processer. Samtidigt är stödet för de exakta riktvärdena tunt, så de bör läsas som tumregler. Vilka av era grupper skulle klara de tre frågorna om ni ställde dem i morgon?

Läs vidare på sajten

Artiklarna om teamträning och om debriefs, alltså gemensamma genomgångar efter en händelse, tar upp hur reflexiviteten kan byggas i praktiken, och IMGD-modellen om gruppers utveckling beskriver vägen från lös grupp till fungerande team.

Viktigaste insikterna

  • 01Etiketten team säger inget om verkligheten: grupper som kallas team skiljer sig så mycket åt att ordet i sig inte betyder något.
  • 02Förutsättningarna kommer först: sammansättning, uppgift och organisationens stöd avgör vilka processer som är möjliga.
  • 03Reflexivitet är en process i sig: team som regelbundet granskar sina mål och sitt arbetssätt fungerar bättre.
  • 04Träning och strukturer hjälper: teamträning och gemensamma vårdförlopp underlättar samarbete över professionsgränser.
  • 05Frikostig ordanvändning har ett pris: när alla grupper kallas team blir det omöjligt att veta vad forskningen faktiskt handlar om.

Så hittar du originalet

— (2013)

Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.

Mer inom Ledningsgrupper & team