
Ledningsgrupper & team
När pressen ökar håller styrningen i sig
Originaltitel The Joint Effects of Leadership Style and Magnitude of the Disruption on Team Adaptation: A Longitudinal Experiment
- Författare
- Miriam Sánchez-Manzanares, Ramón Rico, Mirko Antino, Sjir Uitdewilligen
- År
- 2020
- Lästid
- 11 min
I korthet
67 team om tre personer arbetade i en simulering av räddningsarbete som avbröts av en oväntad störning av olika omfattning. Före störningen presterade direktivt ledda team bättre, i linje med hypotesen. Efter störningen väntade sig forskarna att bemyndigande ledarskap skulle ta över, men de direktivt ledda teamen fortsatte att prestera bättre, och störningens storlek förändrade inte bilden. Upplägget är ett longitudinellt experiment med upprepade mätningar och slumpad tilldelning av ledarstil.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Många team i vård, räddningstjänst och kris måste ställa om snabbt när förutsättningarna ändras. Ledarskapslitteraturen förordar ofta empowering leadership, alltså ett bemyndigande ledarskap som delar makt och bjuder in till gemensamma beslut, framför directive leadership, ett direktivt ledarskap som ger tydliga order och strukturerar arbetet. Sanchez-Manzanares, Rico, Antino och Uitdewilligen ville pröva vilken stil som faktiskt hjälper ett team att anpassa sig när uppgiften förändras, och om svaret beror på hur stor förändringen är. Empiriskt hade frågan knappt undersökts.
Så gjorde de
Studien är ett longitudinellt laboratorieexperiment, alltså ett kontrollerat försök där samma team följs över flera omgångar. 201 studenter vid ett spanskt universitet, 64 procent kvinnor, delades slumpmässigt in i 67 team om tre personer. Teamen spelade en datorbaserad brandbekämpningssimulering där medlemmarna hade olika roller och var beroende av varandra. Två faktorer manipulerades: ledarstil (direktiv eller bemyndigande) och förändringens storlek (låg eller hög). Ledarna valdes ut efter en enkät om naturlig ledarstil och känslomässig stabilitet och fick en kort träning med video och ljudexempel. Efter tre omgångar ändrades uppgiften: nya, snabbare bränder krävde en annan taktik, och i den höga betingelsen halverades dessutom resurserna. Prestationen mättes som andel landskap som räddades. Analysen använde discontinuous growth modeling, en metod som skiljer på det omedelbara tappet vid förändringen (transition) och hur snabbt teamet återhämtar sig efteråt (reacquisition).
Det de fann
Manipulationerna fungerade: deltagarna uppfattade sina ledare som avsevärt mer direktiva respektive bemyndigande i rätt betingelse, och den stora förändringen upplevdes som svårare än den lilla. Över alla team steg prestationen med tiden, föll tydligt vid uppgiftsbytet (skattning 0,49) och återhämtade sig sedan. Hypotesen var att direktivt ledda team skulle prestera bäst före förändringen men att bemyndigade team skulle klara omställningen bättre. Den första delen fick stöd, den andra inte. Direktivt ledda team låg något högre både före och efter förändringen (skattning 0,06), och ledarstilen påverkade varken storleken på tappet eller återhämtningens takt. Förändringens storlek hade en tydlig egen effekt: team som mötte den stora förändringen tappade betydligt mer omedelbart (skattning 0,23 för samspelet med tappet), men de återhämtade sig i samma takt som de andra. Ledarstil och förändringsstorlek samspelade inte; det direktiva försprånget höll oavsett hur stor omställningen var. Författarna tolkar det som att direktiva ledare minskar osäkerheten om uppgift och roller, vilket i en tidspressad krisliknande miljö låter teamet lägga kraften på det som avgör, medan delat ansvar i det läget kan öka osäkerheten. De medger att resultatet går emot den bredare ledarskapslitteraturen.
Vad som talar emot
Deltagarna var studenter som inte kände varandra, vilket enligt författarna själva kan ha gjort dem mindre redo att ledas bemyndigande; ett bemyndigande ledarskap kan behöva mer tid än ett par timmar för att ge utdelning. Effekten av ledarstil var liten och bara marginellt statistiskt säkerställd (p under 0,10 i stället för den vanliga gränsen 0,05), så den bör läsas som en tendens. Simuleringen var tidspressad och militärliknande, och det är oklart om resultatet gäller ledningsgrupper, produktions- eller serviceteam. Inga mekanismer mättes, så varför de direktiva teamen presterade bättre förblir en tolkning. Experimentet delades på två dagar, med visst tapp i kontroll, och den sjunde omgången uteslöts på grund av trötthet. Teamen var små och lika stora, så storlekens roll gick inte att bedöma.
Vad det betyder för den som leder
Studien ger stöd för något som ofta tonas ned: när tiden är knapp, situationen ny och teamet nytt kan tydliga direktiv vara det som hjälper mest, även när omställningen är stor. Det betyder inte att bemyndigande är fel, utan att det kan höra hemma i lugnare faser, som planering, träning och genomgångar efteråt, snarare än mitt i händelsen. Fyndet att stora förändringar ger större tapp men lika snabb återhämtning talar också för att ledaren bör bedöma hur stor en förändring faktiskt är och planera insatsen därefter. Författarna avgränsar tydligt till aktionsteam och kort sikt. När i ert teams arbetsvecka är det egentligen så bråttom att direktiv slår dialog?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om ledarskap i team och situationsanpassat ledarskap, texterna om gemensamma mentala modeller och samordning, samt IMGD-modellen om hur nya grupper behöver struktur i början.
Viktigaste insikterna
- 01Direktivt ledarskap höll i sig även efter en oväntad störning.
- 02Antagandet att bemyndigande ledarskap vinner under press fick inte stöd.
- 03Uppgiften var tidspressat räddningsarbete, vilket kan begränsa räckvidden.
- 04Slutsatsen att mogna grupper behöver mindre styrning behöver prövas mot sammanhanget.
Så hittar du originalet
— (2020)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Ledningsgrupper & team