
Stress & återhämtning
Årsöversikten om återhämtning: fyra arenor, och det går att träna
Originaltitel Recovery from Work: Advancing the Field Toward the Future
- Författare
- Sabine Sonnentag, Bonnie Hayden Cheng, Stacey L. Parker
- År
- 2022
- Lästid
- 8 min
I korthet
Forskningsöversikt i Annual Review of Organizational Psychology and Organizational Behavior, skriven av tre av fältets mest citerade forskare. Den sammanfattar vad återhämtningsforskningen kommit fram till och vad som återstår. Översikten delar in återhämtning i fyra arenor: pauser under arbetsdagen, kvällar, helger och semestrar. För varje arena går författarna igenom både vad som förutsäger återhämtning och vad återhämtningen i sin tur leder till. Tyngdpunkten ligger på dagboksstudier och långtidsstudier i verkliga arbetsmiljöer, inte på laboratorieförsök. Det mest praktiskt betydelsefulla är att översikten redovisar interventionsforskning som visar att återhämtningsprocesser går att förbättra med avsiktliga träningsprogram. Återhämtningsförmåga är alltså inte enbart en läggning eller en följd av omständigheterna. Författarna pekar framåt mot tre förändringar i arbetslivet som gör frågan svårare: gränsen mellan arbete och fritid suddas ut, arbetet sker i högre grad i team och med teknik, och anställningsformerna varierar mer än förr.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Stressforskningen har länge studerat hur arbetet sliter på människor, men mindre hur de använder tiden utanför arbetet för att hämta sig. Sonnentag, Cheng och Parker ville sammanfatta vad forskningen om recovery, alltså återhämtning från arbete, faktiskt visar: vad som ger återhämtning under pauser, kvällar, helger och semestrar, vad som gör återhämtning mer eller mindre sannolik och om den går att förbättra med träning. Tidigare metaanalyser hade mest räknat samband vid ett tillfälle, medan den här översikten lägger tyngden på studier som följer människor dag för dag eller över längre tid.
Så gjorde de
Artikeln är en narrativ forskningsöversikt, alltså en genomgång och tolkning av tidigare studier utan statistisk sammanvägning. Författarna valde att i första hand lyfta fram dagboksstudier, där deltagare besvarar korta enkäter en eller flera gånger per dag under en eller flera arbetsveckor, och longitudinella studier, där samma personer följs över månader eller år. Skälet är att sådana studier kan visa hur processer utvecklas inom en person och göra det svårare att förväxla orsak och verkan. Översikten utgår från två begrepp. Recovery activities är vad man gör på fritiden, till exempel motion eller umgänge. Recovery experiences är de psykologiska tillstånd man befinner sig i: psychological detachment, alltså att mentalt koppla bort arbetet, avslappning, mastery, alltså upplevelsen av att lära och växa, och kontroll över hur tiden används. Författarna går igenom kortsiktiga och långsiktiga effekter, vad som föregår återhämtning, pauser och semestrar, skillnader mellan grupper och kulturer samt interventionsstudier, och avslutar med en agenda för framtida forskning.
Det de fann
Översikten sammanfattas i fem huvudfynd. För det första hänger kvällens aktiviteter och upplevelser samman med bättre välbefinnande och mer engagemang nästa dag, där fysisk aktivitet och mental frikoppling från arbetet är särskilt verksamma. För det andra beror återhämtningen på hur dagen har varit: efter en stressig dag med negativa känslor är det mindre troligt att man kopplar bort arbetet eller rör på sig. Författarna kallar det för återhämtningsparadoxen: när återhämtning behövs som mest är den som minst sannolik. För det tredje är de långsiktiga vinsterna svagare än de kortsiktiga. Vissa studier över 6 till 12 månader fann att brist på frikoppling förutsade ökad utmattning, andra fann inget samband, och återhämtning tycks framför allt mildra effekten av höga krav snarare än ge vinster i sig. För det fjärde är mikropauser under arbetsdagen mer verksamma för att bevara energi i stunden än arbetsrelaterade strategier, och fysiska pauser och pauser utomhus fungerar bäst. För det femte går återhämtning att träna. En metaanalys av 34 interventioner fann en effekt på frikoppling på d = 0,36, med större effekt när träningen innehöll sömn (d = 0,88) eller gränsdragning mellan arbete och fritid (d = 0,65). Semestrars effekt är liten och klingar av inom en månad. Tvärsnittsdata pekar dessutom på att chefens eget beteende spelar roll: chefer som själva kopplar bort arbetet har medarbetare som gör detsamma.
Vad som talar emot
Som narrativ översikt väljer och viktar författarna själva vilka studier som lyfts, och ingen samlad effektstorlek redovisas för de flesta sambanden. Nästan alla studier bygger på självskattningar, även prestation, så det är oklart om återhämtning förbättrar det faktiska arbetet eller bara känslan av det. Sambanden mellan arbetsbelastning och bristande frikoppling är motstridiga mellan studier. De longitudinella beläggen är få och ofta mätta med ettårsintervall som kan vara för långa för att fånga förändringar. Underlaget kommer nästan uteslutande från kontorsarbete i västländer; skiftarbetare, kroppsarbetare och osäkert anställda är sällan studerade. Kunskapen om chefers och organisationers roll bygger nästan bara på tvärsnitt. Interventioner har hittills inte lyckats minska behovet av återhämtning eller emotionell utmattning, och frikoppling under arbetspauser förbättras inte av träning.
Vad det betyder för den som leder
Det översikten stöder är att återhämtning inte sker automatiskt när arbetsdagen tar slut. Den kräver att medarbetaren faktiskt får vara ostörd och kan lämna arbetet mentalt, och den är svårast att åstadkomma just de dagar då den behövs mest. Författarnas råd till chefer är återhållsamma: avbryt inte medarbetare under ledig tid, uppmuntra pauser under dagen och räkna med att semestereffekten är borta efter några veckor. Att arbetsrelaterad mobilanvändning på kvällen hänger samman med sämre återhämtning talar för att chefens egna kvällsmejl inte är neutrala. Att chefer som själva kopplar bort arbetet har medarbetare som gör det pekar åt samma håll, även om orsakssambandet är oklart. Vad i ditt eget sätt att arbeta på kvällar och helger ser dina medarbetare, och vad drar de för slutsatser av det?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om mikropauser, om jobbet som följer med hem via tekniken och om krav och resurser i arbetet fördjupar olika delar av den här översikten, liksom texterna om sömn och utmattning.
Viktigaste insikterna
- 01Fyra arenor för återhämtning: pauser under dagen, kvällar, helger och semestrar
- 02Interventionsforskning visar att återhämtningsprocesser går att förbättra med avsiktlig träning
- 03Tyngdpunkten ligger på dagboksstudier och långtidsstudier i verkliga arbetsmiljöer
- 04Suddiga gränser mellan arbete och fritid pekas ut som den största kommande utmaningen
- 05Skillnader mellan grupper och mellan kulturer är ännu dåligt undersökta
Så hittar du originalet
— (2022)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Stress & återhämtning