← Kunskapsbank

Stress & återhämtning

Begreppet som satte ord på stressens dolda kostnad

Originaltitel Stress and the individual: Mechanisms leading to disease

Författare
McEwen, B. S. & Stellar, E.
År
1993
Lästid
4 min

I korthet

McEwen och Stellar presenterar en ny formulering av sambandet mellan stress och de processer som leder till sjukdom. Det är artikeln där begreppet allostatisk belastning (allostatic load) införs. Underlaget är publicerade originalstudier på människor och djur samt utvalda översikter, sökta i MEDLINE. Stress ses ofta som en orsak till sjukdom, med växande belägg för effekter på immunförsvar och hjärt-kärlsystem, men det har varit oklart vilka sidor av stress som gör skada. Författarna menar att begreppet homeostas, tanken att kroppen strävar efter ett konstant läge, inte hjälper oss att förstå den dolda kostnaden av långvarig stress. Kroppens system håller inte ett jämnt läge utan varierar för att möta yttre krav, ett tillstånd som kallas allostas (allostasis). Allostatisk belastning definieras som kostnaden av att gång på gång eller under lång tid utsättas för ett förhöjt eller svängande neuralt och neuroendokrint svar på påfrestningar som individen upplever som särskilt stressande. Modellen betonar att känsligheten för stress hänger ihop med individens sätt att svara på yttre utmaningar, och att miljö och anlag från tidigt i livet ger stora individuella skillnader.

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

Att stress bidrar till sjukdom var ett väl etablerat antagande, men det var oklart vilka sidor av stressen som faktiskt gör skada. Det klassiska begreppet homeostas, alltså att kroppen håller sina system vid ett konstant jämviktsläge, hade inte hjälpt forskningen att förstå den dolda kostnaden av långvarig stress. McEwen ville formulera om förhållandet mellan stress och sjukdomsprocesser så att det blev begripligt varför samma påfrestning slår så olika mot olika individer, och varför långvarig belastning gör kroppen mer sårbar för akuta händelser.

Så gjorde de

Artikeln är en teoretisk översikt, inte en empirisk studie med egna deltagare. Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten. Författaren sökte i databasen MEDLINE efter publicerade originalstudier på både människor och djur samt utvalda tidigare översikter, och materialet lästes och korsrefererades oberoende av mer än en person. Utifrån detta underlag formuleras en modell för hur stress leder till sjukdom. Modellen bygger på begreppet allostasis, alltså att kroppens fysiologiska system inte ligger stilla utan rör sig upp och ned för att möta yttre krav. Ovanpå det införs begreppet allostatic load, allostatisk belastning, som betecknar kostnaden av att under lång tid utsättas för upprepade eller förhöjda reaktioner i nervsystemet och hormonsystemet, till följd av påfrestningar som individen upplever som särskilt stressande. Artikeln knyter också modellen till klinisk praktik och till forskning om immunsystem och hjärta och kärl.

Det de fann

Huvudpoängen är att stressens skada inte ligger i den enskilda reaktionen utan i summan över tid. Kroppens stressreaktion är i grunden en anpassning: pulsen, blodtrycket och stresshormonerna stiger för att möta ett krav och sjunker sedan tillbaka. Problemet uppstår när reaktionen aktiveras gång på gång, när den inte stängs av eller när den blir kroniskt förhöjd. Den ackumulerade kostnaden, den allostatiska belastningen, sliter på systemen och fungerar enligt författaren som en predisponerande faktor, alltså som något som gör individen mer sårbar när en akut, påfrestande livshändelse sedan inträffar. Modellen betonar också individuella skillnader. Hur känslig en person är för stress beror, enligt författaren, på en kaskad av samspel som börjar tidigt i livet, mellan miljöfaktorer och genetiska förutsättningar, och på hur personen beteendemässigt reagerar på utmaningar. Beteendet är kopplat till fysiologiska svar, så att det sätt en person möter en påfrestning på också avgör hur mycket kroppen belastas. Författaren pekar på att kliniska belägg samlats för specifika effekter av stress på immunsystemet och hjärt-kärlsystemet, och att empiriska studier som utgår från modellen redan påbörjats.

Vad som talar emot

Artikeln är en begreppslig omformulering, inte en prövning. Den visar inte med egna data att allostatisk belastning förutsäger sjukdom, utan föreslår ett ramverk som andra kan pröva. Underlaget blandar djurstudier och humanstudier, och hur långt man kan överföra fynd från djur till människors arbetsliv är en öppen fråga. Begreppet allostatisk belastning var vid publiceringen inte operationaliserat, det vill säga det fanns ännu inget etablerat sätt att mäta det, vilket gör att modellens värde beror på vad senare forskning lyckades göra av den. En kritisk läsare kan också notera att modellen förklarar mycket i efterhand men är svårare att använda för att förutsäga vem som blir sjuk. Artikeln säger heller inget specifikt om arbetsplatser.

Vad det betyder för den som leder

Modellen ger ett språk för något chefer ofta ser: en medarbetare som klarat hög belastning länge och sedan knäcks av något som utifrån ser litet ut. Enligt författaren är det inte den sista händelsen som är förklaringen, utan den ackumulerade belastningen som föregick den. Det talar för att återhämtning inte är en bonus utan en del av hur kroppen är byggd, eftersom stressreaktionen är tänkt att stängas av mellan påfrestningarna. Att sårbarheten skiljer sig så mycket mellan individer betyder också att samma arbetsvillkor kan vara hållbara för en person och skadliga för en annan, utan att någon av dem gör fel. När under en vanlig arbetsvecka får dina medarbetares stressystem faktiskt stänga av?

Läs vidare på sajten

Artiklarna om återhämtning och sömn bygger vidare på samma tanke, och texterna om krav och resurser i arbetet och om utmattning visar hur belastningen tar sig uttryck på arbetsplatsen.

Viktigaste insikterna

  • 01Kroppen håller inte ett konstant läge: den ställer om för att möta krav, och det är omställningarna som kostar.
  • 02Kostnaden är dold och långsam: skadan kommer inte av en enskild händelse utan av att påslaget upprepas eller aldrig stängs av.
  • 03Tolkningen är en del av mekanismen: det som individen upplever som särskilt stressande är det som bygger belastning.
  • 04Skillnaderna mellan människor är stora: samma yttre krav ger olika slitage beroende på beteende, historia och anlag.
  • 05Slitage är något annat än sjukdom: begreppet ger ett sätt att tala om kostnaden innan den blivit diagnos.

Så hittar du originalet

— (1993)

Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.

Mer inom Stress & återhämtning