Begreppet som satte ord på stressens dolda kostnad

Sammanfattning på svenska

McEwen och Stellar presenterar en ny formulering av sambandet mellan stress och de processer som leder till sjukdom. Det är artikeln där begreppet allostatisk belastning (allostatic load) införs. Underlaget är publicerade originalstudier på människor och djur samt utvalda översikter, sökta i MEDLINE. Stress ses ofta som en orsak till sjukdom, med växande belägg för effekter på immunförsvar och hjärt-kärlsystem, men det har varit oklart vilka sidor av stress som gör skada. Författarna menar att begreppet homeostas, tanken att kroppen strävar efter ett konstant läge, inte hjälper oss att förstå den dolda kostnaden av långvarig stress. Kroppens system håller inte ett jämnt läge utan varierar för att möta yttre krav, ett tillstånd som kallas allostas (allostasis). Allostatisk belastning definieras som kostnaden av att gång på gång eller under lång tid utsättas för ett förhöjt eller svängande neuralt och neuroendokrint svar på påfrestningar som individen upplever som särskilt stressande. Modellen betonar att känsligheten för stress hänger ihop med individens sätt att svara på yttre utmaningar, och att miljö och anlag från tidigt i livet ger stora individuella skillnader.

Viktigaste insikterna

• 01Kroppen håller inte ett konstant läge: den ställer om för att möta krav, och det är omställningarna som kostar.
• 02Kostnaden är dold och långsam: skadan kommer inte av en enskild händelse utan av att påslaget upprepas eller aldrig stängs av.
• 03Tolkningen är en del av mekanismen: det som individen upplever som särskilt stressande är det som bygger belastning.
• 04Skillnaderna mellan människor är stora: samma yttre krav ger olika slitage beroende på beteende, historia och anlag.
• 05Slitage är något annat än sjukdom: begreppet ger ett sätt att tala om kostnaden innan den blivit diagnos.