← Kunskapsbank

Stress & återhämtning

När organisationen ändrar villkoren

Originaltitel Does a Flexibility/Support Organizational Initiative Improve High-Tech Employees' Well-Being? Evidence from the Work, Family, and Health Network

Författare
Phyllis Moen, Erin L. Kelly, Wen Fan m.fl.
År
2016
Lästid
13 min

I korthet

Grupprandomiserad fältstudie med 867 anställda inom IT, där arbetsgrupper slumpades till en insats som ökade medarbetarnas kontroll över när och var arbetet utfördes och tränade cheferna i att stödja medarbetarnas privatliv. Efter tolv månader hade utmattning, upplevd stress och psykisk påfrestning minskat och tillfredsställelsen med arbetet ökat. Effekterna fanns dock i den grupp som mättes före ett företagsförvärv. Efter beskedet om förvärvet försvann de nästan helt. Randomisering på gruppnivå gör det möjligt att uttala sig om orsak och verkan.

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

De flesta modeller för arbetsstress bygger på ett antagande: om medarbetare får mer kontroll över sitt arbete och mer stöd från sin närmaste chef så mår de bättre. Antagandet är väl belagt i enkätstudier, men sådana kan inte skilja orsak från verkan. Moen och hennes kollegor ville pröva det på det strängaste sättet, alltså genom att låta en organisation faktiskt ändra villkoren för en slumpmässigt vald del av personalen och sedan följa vad som hände med utmattning, stress, psykisk ohälsa och arbetstillfredsställelse.

Så gjorde de

Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten. Studien är ett group-randomized field trial, alltså ett fältexperiment där hela arbetsgrupper, inte enskilda personer, lottades till att antingen få insatsen eller fortsätta som vanligt. Underlaget var 867 IT-anställda i ett amerikanskt teknikföretag inom forskningsnätverket Work, Family, and Health Network. Insatsen kallades STAR och hade två delar: större kontroll för medarbetarna över när och var arbetet utförs, och utbildning av chefer i att stötta medarbetarnas liv utanför jobbet. Deltagarna följdes med upprepade enkäter över tolv månader. Utfallsmåtten var burnout, alltså utmattning, upplevd stress, psykisk ohälsa och arbetstillfredsställelse. Forskarna undersökte också vad som förmedlade effekten, till exempel schemakontroll och konflikt mellan familj och arbete, samt om effekten skilde sig mellan kvinnor och män och mellan chefer och medarbetare.

Det de fann

En oväntad händelse kom att prägla studien: mitt under studieperioden tillkännagavs en företagsfusion. Forskarna delade därför upp deltagarna i en grupp som besvarat enkäterna före beskedet och en som gjort det efter. För den tidiga gruppen gav STAR tydliga effekter över tolv månader: lägre utmattning, lägre upplevd stress, mindre psykisk ohälsa och högre arbetstillfredsställelse. För gruppen som mättes efter fusionsbeskedet syntes få effekter alls. Effekterna i den tidiga gruppen förmedlades delvis av att medarbetarna redan efter sex månader upplevde mer kontroll över sitt schema, mindre konflikt från familjen in i arbetet och lägre utmattning. Utmattningen fungerade alltså både som utfall och som länk till de andra utfallen. Effekterna var inte lika för alla. Kvinnor fick större minskning av psykisk ohälsa och upplevd stress, och medarbetare utan chefsansvar fick större ökning av arbetstillfredsställelsen. Författarnas slutsats är att en insats på organisationsnivå, inte bara individnivå, kan förbättra medarbetarnas välbefinnande, och att studiens design gör det möjligt att säga det med större säkerhet än tidigare.

Vad som talar emot

Studien gjordes i ett enda företag i en enda bransch, bland IT-anställda i USA. Hur STAR skulle fungera i vård, industri eller offentlig sektor säger den inget om. Fusionen är ett tveeggat resultat: den visar att yttre händelser kan släcka ut en väl genomförd insats, men den krymper också underlaget för de positiva fynden och gör jämförelsen mellan de två grupperna svårtolkad, eftersom grupperna inte lottades utan uppstod av tidpunkten för mätningen. Utfallen är självskattade, vilket öppnar för att de som visste att de fått en insats svarade mer positivt. Abstractet redovisar inga effektstorlekar, så hur stora förbättringarna var i praktiken går inte att bedöma här.

Vad det betyder för den som leder

Det studien stöder är att villkoren spelar roll, inte bara individens förmåga att hantera dem. När medarbetare fick mer att säga till om över sin tid och chefer tränades i att bry sig om livet utanför jobbet, så sjönk stressen och utmattningen. Insatsen var organisatorisk och riktade sig till både medarbetare och chefer samtidigt, inte till enskilda som "behövde" hjälp. Samtidigt visar fusionen hur skört sådant är: ett besked om stor förändring tycks ha tagit ut effekten av ett års arbete. För den som vill ge medarbetarna mer kontroll blir tidpunkten och omgivningen alltså en del av insatsen. Vilka beslut om arbetstid och plats fattas i dag ovanför dina medarbetare, som egentligen skulle kunna ligga hos dem?

Läs vidare på sajten

Artiklarna om krav och resurser i arbetet, om utmattning och dess arbetsmiljöorsaker, samt texterna om förändringsledning och vad stora omställningar gör med medarbetarnas hälsa.

Viktigaste insikterna

  • 01En insats som ändrade arbetets villkor gav mätbart lägre utmattning och stress.
  • 02Insatsen riktade sig mot både tidsstyrning och chefernas stöd.
  • 03Effekten försvann nästan helt när företaget köptes upp.
  • 04Organisationsinriktade insatser kan fungera, men de är känsliga för omorganisation.

Så hittar du originalet

— (2016)

Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.

Mer inom Stress & återhämtning