
Stress & återhämtning
Strukturerade pauser slår ostrukturerade, och effekten sitter kvar
Originaltitel Comparison of rest-break interventions during a mentally demanding task
- Författare
- Gerhard Blasche, Barbara Szabo, Michaela Wagner-Menghin, Cem Ekmekcioglu, Erwin Gollner
- År
- 2018
- Lästid
- 6 min
I korthet
Experimentell studie av vad en paus bör innehålla. Sextiosex studenter, varav 53 kvinnor med en medelålder på 22,5 år, deltog under en fyra timmar lång och mentalt krävande föreläsning. Fyra betingelser jämfördes: ingen paus, ostrukturerad paus, paus med fysisk aktivitet och paus med avslappningsövning. Två mått på mående skattades omedelbart före pausen, omedelbart efter och tjugo minuter efter. Jämfört med ingen paus alls ökade den ostrukturerade pausen energin. Pausen med fysisk aktivitet och pausen med avslappning både ökade energin och minskade tröttheten. Jämfört med den ostrukturerade pausen gav fysisk aktivitet ytterligare energi, medan avslappning gav ytterligare minskad trötthet. Effekterna fanns kvar minst tjugo minuter in i det fortsatta arbetet. Studien är gjord på studenter i en föreläsningssal, inte på anställda i arbete, vilket begränsar hur långt slutsatsen bär.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Att pauser minskar trötthet vid krävande mentalt arbete är väl belagt. Det som saknats är kunskap om huruvida en paus kan göras bättre, och i så fall hur. Blasche och kollegor ville pröva om två välkända sätt att påverka välbefinnandet, kort fysisk aktivitet och en avslappningsövning, ger mer återhämtning än en vanlig paus där man gör vad man vill. Frågan har en teoretisk sida, om det räcker att sluta arbeta för att återhämta sig, och en praktisk: vad ska man göra med pausen om man vill få ut mest av den?
Så gjorde de
Studien är ett fältexperiment med inompersonsdesign, alltså att samma personer prövade alla villkor. Deltagarna var 66 studenter (53 kvinnor, medelålder 22,5 år) i två fyra timmar långa universitetsklasser. Under fyra på varandra följande veckor genomfördes fyra villkor: ingen paus, en ostrukturerad paus där deltagarna fick göra vad de ville men skulle sitta kvar vid bordet, en träningspaus med 3 minuter aerob rörelse följt av 3 minuter stretching, och en avslappningspaus med 6 minuters guidad body scan, alltså att i tur och ordning rikta uppmärksamheten mot olika kroppsdelar. Ordningen var omvänd mellan de två klasserna. Trötthet och vigor, alltså energi och arbetslust, skattades direkt före pausen, direkt efter och 20 minuter senare. Effekten uttrycks i Cohens d, skillnaden i standardavvikelser, där 0,2 räknas som liten, 0,5 som medelstor och 0,8 som stor. Signifikansnivån skärptes för att kompensera för de många jämförelserna.
Det de fann
Utan paus ökade tröttheten (d = 0,44) och energin sjönk (d = -0,79) på 30 minuter, så uppgiften var krävande nog. Den ostrukturerade pausen gav en liten ökning av energin direkt efter (d = 0,31) som höll i sig 20 minuter senare (d = 0,34), men ingen säkerställd effekt på tröttheten. Träningspausen gav en stor ökning av energin direkt efter (d = 0,84) och en medelstor 20 minuter senare (d = 0,64), samt en liten minskning av tröttheten vid båda tillfällena (d = -0,38 respektive -0,44). Avslappningspausen gav ingenting direkt efter pausen men en medelstor minskning av tröttheten (d = -0,58) och ökning av energin (d = 0,64) 20 minuter senare. Jämfört med den ostrukturerade pausen gav träning ytterligare energi (d = 0,57 direkt efter, 0,32 senare) men ingen extra minskning av trötthet, medan avslappning gav en extra liten minskning av trötthet efter 20 minuter (d = -0,37). Träning och avslappning förbättrade även den skattade koncentrationsförmågan, vilket den ostrukturerade pausen inte gjorde. Det oväntade var avslappningens fördröjda effekt: vinsten syntes först en stund senare.
Vad som talar emot
Underlaget är 66 studenter i en föreläsningssal, inte anställda på en arbetsplats, och författarna varnar själva för att generalisera till kontorsarbete. Alla mått är självskattningar, som kan färgas av kortvariga förändringar i kroppslig aktivering snarare än verklig återhämtning; ingen prestation eller fysiologi mättes. Den ostrukturerade pausen var begränsad, deltagarna fick inte lämna platsen, vilket kan ha gjort den svagare än en vanlig paus i arbetslivet. Pausernas längd på omkring sex minuter är vald utan starkt stöd, och uppföljningen slutade efter 20 minuter. Villkoren gavs i fast ordning per klass, och de två klasserna reagerade delvis olika. Ingen randomisering på individnivå gjordes.
Vad det betyder för den som leder
Studien stöder ett enkelt påstående: en kort paus hjälper, men en paus med innehåll hjälper mer. Rörelse ger snabbt ny energi, avslappning dämpar tröttheten med viss fördröjning, och båda tycks förbättra koncentrationen på ett sätt som en paus vid skrivbordet inte gör. För möten, utbildningsdagar och långa arbetspass med hög koncentration är det ett lågt pris för en mätbar vinst. Samtidigt är stödet hämtat från en enda studentgrupp, så det rimliga är att pröva i liten skala snarare än att införa ett program. Vilken av era återkommande långa arbetssituationer skulle vara den rimligaste platsen att pröva en paus med rörelse eller avslappning?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om återhämtning och om att koppla loss från arbetet ligger nära den här. Den som vill förstå varför pauserna behövs kan läsa texterna om krav och resurser och om utmattning i samma kategori.
Viktigaste insikterna
- 01Sextiosex deltagare, fyra timmar lång mentalt krävande uppgift, fyra betingelser
- 02Alla pauser var bättre än ingen paus
- 03Fysisk aktivitet gav mer energi än en ostrukturerad paus
- 04Avslappning gav mindre trötthet än en ostrukturerad paus
- 05Effekten satt kvar minst tjugo minuter in i det fortsatta arbetet
- 06Studenter i föreläsningssal, inte anställda i arbete
Så hittar du originalet
— (2018)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Stress & återhämtning