Oron väger tyngre än kalkylen

Sammanfattning på svenska

Jiang och Lavaysse skiljer på två sidor av anställningsotrygghet (job insecurity): den kognitiva, alltså bedömningen att jobbet riskerar att förändras till det sämre (cognitive job insecurity), och den affektiva, alltså de känslomässiga reaktionerna på det hotet (affective job insecurity). I studie 1 gjorde författarna en metaanalys (meta-analysis) av 535 oberoende stickprov. Tre fynd framträdde. Anställningsotrygghet hängde signifikant samman med 51 av 56 utfall och korrelat. Den affektiva otryggheten hade starkare samband med flertalet utfall än den kognitiva och förklarade unik varians utöver den. Och i de flesta fall förmedlade (mediated) den affektiva otryggheten sambandet mellan den kognitiva bedömningen och utfallen: risken bedöms, oron uppstår, och det är oron som gör skada. I studie 2, med två stickprov, fann författarna att sambandet mellan bedömning och oro var starkare hos personer för vilka arbetet är centralt i livet (work centrality). Slutsatsen är att de två formerna bör behandlas som skilda begrepp och att den affektiva ligger närmast utfallen. Sammanfattningen anger inga koefficienter, så styrkan i sambanden går inte att ange här.

Viktigaste insikterna

• 01Otryggheten hänger ihop med nästan allt: den var signifikant relaterad till 51 av 56 utfall och korrelat.
• 02Det är känslan som kostar: den affektiva otryggheten hade starkare samband med utfallen än den tankemässiga riskbedömningen.
• 03Fakta räcker inte ensamt: att förklara att risken är liten påverkar bedömningen, men oron behöver mötas för sig.
• 04De som bryr sig mest drabbas mest: hos personer med hög arbetscentralitet blev samma riskbedömning till mer oro.
• 05Mät båda i medarbetarenkäten: en fråga om risk och en om oro ger olika svar, och den andra säger mer om vad som kommer att hända.