Återhämtningsparadoxen

Sammanfattning på svenska

Artikeln formulerar det som kallas återhämtningsparadoxen: de perioder då en person har störst behov av återhämtning är också de perioder då återhämtningsprocesserna fungerar sämst. Förklaringarna som gås igenom är grubblande, störd sömn och försämrad självreglering, alltså att förmågan att styra sig själv försvagas när belastningen är hög. Texten är teoretisk och sammanställer befintlig forskning i en modell snarare än att pröva den med nya data. Slutsatsen är att insatser som förutsätter att den belastade själv ska ordna sin återhämtning har svag grund.

Viktigaste insikterna

• 01Återhämtningen fungerar sämst när behovet är som störst.
• 02Grubblande, sömn och försvagad självreglering är mekanismerna.
• 03Råd om egen återhämtning träffar fel hos den som är hårdast belastad.
• 04Slutsatsen pekar mot arbetets utformning snarare än mot individen.