
Stress & återhämtning
Två timmar i veckan i naturen hänger ihop med bättre mående, men sambandet visar inte riktningen
Originaltitel Spending at least 120 minutes a week in nature is associated with good health and wellbeing
- Författare
- Mathew P. White, Ian Alcock, James Grellier m.fl.
- År
- 2019
- Lästid
- 7 min
I korthet
Studie av sambandet mellan tid i naturen och självskattad hälsa och välbefinnande, baserad på 19 806 deltagare i en engelsk nationell undersökning där urvalet viktats för att vara representativt. Deltagarna fick ange hur mycket tid de tillbringat i naturen under de senaste sju dagarna, och tiden delades in i block om sextio minuter. Jämfört med dem som inte varit i naturen alls var sannolikheten att rapportera god hälsa eller högt välbefinnande tydligt större vid minst 120 minuter i veckan. För intervallet 120 till 179 minuter var oddskvoten, på engelska odds ratio, 1,59 för hälsa och 1,23 för välbefinnande. Sambandet stärktes upp till någonstans mellan 200 och 300 minuter i veckan och planade sedan ut. Två fynd gör resultatet praktiskt användbart. Det spelade ingen roll hur de 120 minuterna fördelades, en lång tur i veckan hängde ihop med samma utfall som flera korta. Och mönstret var likartat i olika grupper, även bland äldre och bland personer med långvariga sjukdomar. Analyserna tog hänsyn till hur mycket grönska som fanns där deltagarna bodde och till andra egenskaper hos individ och bostadsområde. Begränsningen är avgörande och författarna är tydliga med den. Detta är en tvärsnittsstudie, på engelska cross-sectional study, med självskattade svar, alltså en mätning vid ett tillfälle. Den kan inte visa om naturen gjorde människor friskare eller om den som mår bra går ut oftare. Författarna skriver att prospektiva studier och interventionsstudier är nästa nödvändiga steg innan man kan tala om rekommendationer motsvarande dem som finns för fysisk aktivitet.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Att grönska i närmiljön hänger ihop med bättre hälsa är väl belagt. Men hur mycket tid i naturen behövs egentligen, och spelar det roll hur tiden fördelas? White och medförfattare ville ta fram något som liknar rekommendationerna för fysisk aktivitet: ett mått på veckodos av naturkontakt och dess samband med hälsa och välbefinnande. Tidigare studier hade mätt antingen hur ofta människor besökte naturen eller hur länge, sällan båda tillsammans, och de hade sällan haft ett underlag som tillät jämförelser mellan olika befolkningsgrupper.
Så gjorde de
Studien är en tvärsnittsstudie, alltså en undersökning där alla mått samlas in vid ett tillfälle och samband beräknas utan uppföljning över tid. Underlaget är 19 806 vuxna i England från den nationella undersökningen Monitor of Engagement with the Natural Environment, viktade för att spegla hela befolkningen. Deltagarna intervjuades hemma om sina utomhusbesök de senaste sju dagarna, exklusive shoppingturer och tid i egen trädgård. Veckodosen räknades fram genom att antalet besök multiplicerades med längden på ett slumpvis valt besök, och delades sedan in i intervall om 60 minuter. Utfallen var självskattad hälsa (god eller inte) och livstillfredsställelse (hög eller låg). Resultaten uttrycks som oddskvoter (odds ratio, OR), där 1,0 betyder ingen skillnad och till exempel 1,5 betyder att oddsen är hälften så stora igen. Modellerna tog hänsyn till grönska i bostadsområdet, socioekonomi, luftföroreningar, kön, ålder, långvarig sjukdom, fysisk aktivitet och andra faktorer.
Det de fann
Jämfört med personer som inte varit i naturen alls den senaste veckan hade de som tillbringat minst 120 minuter där tydligt större sannolikhet att rapportera god hälsa och högt välbefinnande. För intervallet 120 till 179 minuter var oddskvoten 1,59 för hälsa och 1,23 för välbefinnande. Under 120 minuter fanns inget säkerställt samband alls när kontrollvariablerna räknats in, och över tröskeln gav mer tid ingen ytterligare vinst. En känslighetsanalys med tid som kontinuerlig variabel antydde att sambandet planade ut mellan 200 och 300 minuter per vecka. Det spelade ingen roll om de två timmarna togs som ett långt besök eller flera korta. Mönstret höll i sig hos män och kvinnor, över och under 65 år, i stad och på landsbygd, i fattiga och rika områden, och oavsett om personen uppfyllde riktlinjerna för fysisk aktivitet. Det höll också hos personer med långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning, vilket författarna ser som ett argument mot att sambandet bara beror på att friska människor går ut mer. Storleksmässigt var sambandet med hälsa jämförbart med skillnaden mellan att bo i ett rikt och ett fattigt område.
Vad som talar emot
Studien är ett tvärsnitt och kan inte visa riktningen: människor som mår bra kan mycket väl gå ut mer, snarare än tvärtom. Både naturtid och hälsa är självskattade, och tiden bygger på ett enda slumpvalt besök som antas vara typiskt. Svaren klumpade sig kraftigt runt hela timmar; 78 procent av observationerna i intervallet 120 till 179 minuter var exakt 120 minuter, så tröskeln kan vara en effekt av hur människor avrundar snarare än av något som händer i kroppen vid två timmar. Författarna kallar själva tröskeln och toppen för utgångspunkter för diskussion snarare än etablerade fynd. Naturtid förklarade dessutom bara omkring en procent av variationen i utfallen i de ojusterade modellerna, och fysisk aktivitet gick inte att helt skilja från naturkontakt. Mönstret för hälsa höll inte hos dem som inte identifierade sig som vita britter.
Vad det betyder för den som leder
Studien ger inget stöd för att en arbetsgivare kan förbättra medarbetares hälsa genom att skicka ut dem i skogen; det den visar är ett samband på befolkningsnivå, inte en effekt av en insats. Men två saker är ändå användbara. Att fördelningen inte spelade någon roll betyder att korta utomhusbesök i vardagen, en lunchpromenad i parken eller ett möte som tas gående, kan räknas in mot samma dos som en långpromenad på helgen. Och att sambandet var lika stort som för etablerade faktorer som fysisk aktivitet gör det rimligt att se naturkontakt som en av flera resurser i återhämtningen, utan att lova mer än vad ett tvärsnitt kan bära. Vilka delar av er arbetsvardag skulle kunna äga rum utomhus utan att något annat blev sämre?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om återhämtning under arbetsdagen, om sömn och om krav och resurser i arbetet ger sammanhanget som naturkontakt kan vara en del av.
Viktigaste insikterna
- 01Minst 120 minuter i veckan i naturen hängde ihop med bättre självskattad hälsa och välbefinnande
- 02Sambandet planade ut någonstans mellan 200 och 300 minuter i veckan
- 03Det spelade ingen roll om tiden togs vid ett tillfälle eller flera
- 04Mönstret gällde även för äldre och för personer med långvariga sjukdomar
- 05Studien är tvärsnittlig och kan därför inte visa vad som orsakar vad
- 06Siffran 120 minuter är ett samband, inte en prövad rekommendation
Så hittar du originalet
— (2019)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Stress & återhämtning