Länktips · 17 augusti 2026 · 4 min
Vi är fler än de fack vi placeras i
En dansk reklamfilm från 2017 som gör socialpsykologi begriplig på tre minuter. Människor placeras i fack utifrån hur de ser ut, och får sedan frågor som gör att facken löses upp. Den fungerar förvånansvärt bra som ingång till ett samtal om olikheter i en grupp.
Om filmen
TV 2 i Danmark placerar ett antal människor i markerade rutor på ett golv utifrån sådant vi tror oss veta om varandra: de välbeställda, de nyanlända, landsbygden, storstaden. Sedan ställs frågor. Vilka av er var klassens clown? Vilka är styvföräldrar? Vilka har varit förälskade i någon ni inte borde? Vid varje fråga går människor ut ur sina rutor och bildar nya grupper med människor de nyss stod långt ifrån.
Det som gör filmen användbar är att den visar två socialpsykologiska mekanismer samtidigt, utan att förklara dem.
- Social kategorisering. Vi sorterar snabbt och automatiskt människor i vi och dom, och kategorierna vi använder är ofta de som syns.
- Korsande tillhörigheter. När kategorierna korsar varandra i stället för att staplas på varandra försvagas gränsen mellan vi och dom.
Den andra punkten är själva poängen. I forskningen om brottlinjer i grupper, alltså de skiljelinjer som gör att en grupp riskerar att dela sig i undergrupper, är det just staplade olikheter som är riskabla. Om alla som är yngre också är nya, också sitter i en annan byggnad och också kommer från samma bolag, så bildar olikheterna en tydlig spricka. Korsar de varandra i stället händer inte samma sak.
Filmen är en reklamfilm och ska ses som det. Den är gjord för att röra vid känslor, den bevisar ingenting, och kritiken att den förenklar är rimlig. Men som samtalsöppnare i en ledningsgrupp har jag svårt att komma på något bättre.
Att tänka vidare med
- Vilka fack använder vi om varandra hos oss, utan att säga det högt?
- Går våra olikheter på tvären, eller staplas de på varandra?
- Vilken fråga skulle behöva ställas hos oss för att människor skulle byta ruta?
Läs vidare: Brottlinjer i grupper, Jag ville att mångfald skulle räcka och boktipset Den mörka kontinenten.
Mångfald · Grupprocesser · Film
Fler inlägg
Tre meningar. En trioövning i korridorstempo
Den vanligaste orsaken till att återkoppling uteblir är inte att den är svår att säga. Det är att tillfället är för kort. Ett samtal på fyrtio sekunder mellan två möten är den verkliga formen, och den som bara har övat på den skrivna versionen säger oftast ingenting alls.
Manuset. En trioövning om jag-budskapet
De flesta som säger att de inte kan ge återkoppling har inget formuleringsproblem. De har ett problem med vad de vet. Den här övningen skiljer de två åt genom att tvinga fram meningen i skrift, där det syns var tolkningen smugit sig in.
Motivationskartläggningen, fem veckor i tre kolumner
Frågan om vad som motiverar en människa ger nästan alltid ett svar som låter bra. Den här övningen frågar i stället efter något som redan har hänt: vad gjorde du de senaste fem veckorna, och vilket skäl var sant just då. Skälen sorteras i tre kolumner, och poängen ligger i den mellersta.