Boktips · 17 augusti 2026 · 6 min
Hur kulturen skrev in kvinnan i sjukdomen
Karin Johannisson visar hur läkarvetenskapen vid förra sekelskiftet gjorde kvinnan till ett medicinskt problem. Det som såg ut som objektiv diagnostik var i hög grad kultur. Boken väckte min egen kunskap om hur olika vi ser på man och kvinna, och hur svårt det är att se det inifrån sin egen tid.
Boken
Den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen och fin-de-siècle — Karin Johannisson (1994)
För dig som vill förstå hur föreställningar om kön formas och sedan uppfattas som natur. Läsvärd för alla som arbetar med människor och bedömningar.
Vad boken handlar om
Karin Johannisson var professor i idé- och lärdomshistoria och en av Sveriges främsta medicinhistoriker. I Den mörka kontinenten undersöker hon hur medicinen kring sekelskiftet 1900 beskrev, tolkade och behandlade kvinnokroppen. Titeln är lånad från Freud, som kallade kvinnans själsliv för en mörk kontinent, outforskat och gåtfullt.
Johannisson går igenom diagnoser som hysteri, nervositet och bleksot, och visar hur de växte fram i skärningspunkten mellan vetenskap, moral och samhällsordning. Kvinnan beskrevs som styrd av sin kropp, sina nerver och sin livmoder. Sjukdomsbilden och kvinnobilden bekräftade varandra.
Varför det angår oss som arbetar med människor
Det här är inte bara medicinhistoria. Boken handlar om hur kulturella föreställningar tar formen av objektiva sanningar. En diagnos känns som en beskrivning av verkligheten, men bär alltid med sig sin tids antaganden om vad som är normalt.
Samma mekanism finns kvar. När vi bedömer människor i arbetslivet, i rekrytering, i utvecklingssamtal, i bilden av vem som är ledarmaterial, arbetar vi med kategorier som känns självklara men är formade av kultur. Johannisson gör det svårt att fortsätta tro att våra bedömningar är neutrala bara för att de känns naturliga.
Det jag tar med mig
Att skillnaden mellan hur vi ser på man och kvinna i vår kultur går djupare än vad vi märker i vardagen. Den sitter i vilka beteenden som tolkas som styrka och vilka som tolkas som instabilitet, beroende på vem som visar dem. Att läsa om det i en annan tid gör det lättare att se i sin egen.
Boken är också vackert skriven. Johannisson är en av de få forskare som kan skriva så att materialet blir levande utan att bli oprecist.
Vem den är för
För den som arbetar med människor och vill förstå hur normer blir till. För den som är intresserad av personlighetsbedömning och tester. Det finns en rak linje från den här bokens material till dagens diskussion om vad vi mäter och vad vi tolkar in. För den som helt enkelt tycker om god sakprosa.
Vidare läsning
- Ett radioavsnitt om hur personlighet formas, och en fundering om våra egna test, om personlighetstest som reflektionsunderlag snarare än facit.
- Det destruktiva väger tyngre än det konstruktiva, om hur bedömningar av ledare kan slå fel.
Köp boken: ny hos Adlibris · begagnad hos Studentapan
medicinhistoria · genus · kultur · normer · kropp · Karin Johannisson
Fler inlägg
Tre meningar. En trioövning i korridorstempo
Den vanligaste orsaken till att återkoppling uteblir är inte att den är svår att säga. Det är att tillfället är för kort. Ett samtal på fyrtio sekunder mellan två möten är den verkliga formen, och den som bara har övat på den skrivna versionen säger oftast ingenting alls.
Manuset. En trioövning om jag-budskapet
De flesta som säger att de inte kan ge återkoppling har inget formuleringsproblem. De har ett problem med vad de vet. Den här övningen skiljer de två åt genom att tvinga fram meningen i skrift, där det syns var tolkningen smugit sig in.
Motivationskartläggningen, fem veckor i tre kolumner
Frågan om vad som motiverar en människa ger nästan alltid ett svar som låter bra. Den här övningen frågar i stället efter något som redan har hänt: vad gjorde du de senaste fem veckorna, och vilket skäl var sant just då. Skälen sorteras i tre kolumner, och poängen ligger i den mellersta.