Länktips · 17 augusti 2026 · 5 min
Tänk om känslor inte händer dig, utan görs av dig
Lisa Feldman Barrett vänder på den vanliga bilden av känslor. De ligger inte färdiga i hjärnan och utlöses av det som händer, utan konstrueras av hjärnan utifrån kroppens signaler och de begrepp vi har lärt oss. Om det stämmer får det konsekvenser för hur vi tolkar varandra på jobbet.
Om filmen
Lisa Feldman Barrett är professor i psykologi och en av de mest citerade forskarna på känslor. I det här föredraget presenterar hon den konstruerade känslans teori, som utmanar den klassiska bilden.
Den klassiska bilden säger att det finns ett litet antal grundkänslor som är desamma över hela världen, med varsitt ansiktsuttryck och varsitt mönster i kroppen. Darwin är utgångspunkten och den bilden har dominerat länge.
Feldman Barrett menar i stället att hjärnan hela tiden gissar. Den tar emot signaler från kroppen, till exempel att pulsen stiger eller att magen drar ihop sig, och tolkar dem med hjälp av de begrepp den har lärt sig. Samma kroppsliga tillstånd kan bli oro i ett sammanhang och förväntan i ett annat. Känslan är alltså inte en reaktion som drabbar oss, utan en tolkning som hjärnan skapar.
Två saker gör det här användbart i arbetslivet.
- Ansiktsuttryck är inte facit. Det finns ingen tillförlitlig avkodning av vad en människa känner utifrån hur ansiktet ser ut. Den som ser arg ut kan vara koncentrerad.
- Ord ger fler valmöjligheter. Ju finkornigare begrepp vi har för känslor, desto fler sätt att hantera dem. Skillnaden mellan att vara stressad och att vara besviken, otålig eller orolig är också en skillnad i vad man kan göra åt saken.
Det praktiska som följer är enkelt att formulera och svårt att göra: fråga i stället för att tolka. "Hur är det med dig?" i stället för "du ser ledsen ut."
Teorin är omdiskuterad. Det finns forskare som håller fast vid att vissa uttryck är universella, och debatten pågår. Filmen är ett föredrag, inte en genomgång av forskningsläget.
Att tänka vidare med
- Vilka känslor läser jag oftast in i andra utan att fråga?
- Vad har jag själv blivit tolkad som, felaktigt, och vad gjorde det med mig?
- Hur skulle vår återkoppling låta om vi beskrev beteenden i stället för känslor?
Boken finns som boktips här: Så skapas känslor. Om att beskriva beteende i stället för person: Om feedback.
Känslor · Forskning · Film
Fler inlägg
Ledningsgruppen finns för de frågor ingen kan lösa ensam
De flesta organisationer har en ledningsgrupp. Den träffas några gånger i månaden och går igenom ungefär samma dagordning. Ändå är det en av de minst genomtänkta arbetsformerna i arbetslivet: frågan om varför gruppen finns ställs sällan. Den här texten går igenom vad forskningen vet om ledningsgrupper: hur de hänger ihop med ägare, styrelse och VD, vad de är till för, vilka roller och tidshorisonter som behöver finnas och hur arbetet i dem går att styra. Den är skriven som ett verktyg, med frågor att stanna upp vid och skattningar att göra tillsammans, för gruppen, för den som leder den (VD eller en chef längre ned i organisationen) och för den som leder ett utvecklingsarbete med den. Den påstår inte att det finns ett rätt sätt, men försöker ge underlag för att välja sitt eget.
Tre meningar. En trioövning i korridorstempo
Den vanligaste orsaken till att återkoppling uteblir är inte att den är svår att säga. Det är att tillfället är för kort. Ett samtal på fyrtio sekunder mellan två möten är den verkliga formen, och den som bara har övat på den skrivna versionen säger oftast ingenting alls.
Manuset. En trioövning om jag-budskapet
De flesta som säger att de inte kan ge återkoppling har inget formuleringsproblem. De har ett problem med vad de vet. Den här övningen skiljer de två åt genom att tvinga fram meningen i skrift, där det syns var tolkningen smugit sig in.