Tänk om känslor inte händer dig, utan görs av dig

Lisa Feldman Barrett är professor i psykologi och en av de mest citerade forskarna på känslor. I det här föredraget presenterar hon den konstruerade känslans teori, som utmanar den klassiska bilden.

Den klassiska bilden säger att det finns ett litet antal grundkänslor som är desamma över hela världen, med varsitt ansiktsuttryck och varsitt mönster i kroppen. Darwin är utgångspunkten och den bilden har dominerat länge.

Feldman Barrett menar i stället att hjärnan hela tiden gissar. Den tar emot signaler från kroppen, till exempel att pulsen stiger eller att magen drar ihop sig, och tolkar dem med hjälp av de begrepp den har lärt sig. Samma kroppsliga tillstånd kan bli oro i ett sammanhang och förväntan i ett annat. Känslan är alltså inte en reaktion som drabbar oss, utan en tolkning som hjärnan skapar.

Två saker gör det här användbart i arbetslivet.

• Ansiktsuttryck är inte facit. Det finns ingen tillförlitlig avkodning av vad en människa känner utifrån hur ansiktet ser ut. Den som ser arg ut kan vara koncentrerad.
• Ord ger fler valmöjligheter. Ju finkornigare begrepp vi har för känslor, desto fler sätt att hantera dem. Skillnaden mellan att vara stressad och att vara besviken, otålig eller orolig är också en skillnad i vad man kan göra åt saken.

Det praktiska som följer är enkelt att formulera och svårt att göra: fråga i stället för att tolka. "Hur är det med dig?" i stället för "du ser ledsen ut."

Teorin är omdiskuterad. Det finns forskare som håller fast vid att vissa uttryck är universella, och debatten pågår. Filmen är ett föredrag, inte en genomgång av forskningsläget.

• Vilka känslor läser jag oftast in i andra utan att fråga?
• Vad har jag själv blivit tolkad som, felaktigt, och vad gjorde det med mig?
• Hur skulle vår återkoppling låta om vi beskrev beteenden i stället för känslor?

Boken finns som boktips här: Så skapas känslor. Om att beskriva beteende i stället för person: Om feedback.