Boktips · 19 augusti 2026 · 6 min
Elva verkliga konfliktfall och vad konsulterna faktiskt gjorde
En handbok för den som går in i andras konflikter på jobbet. Tre delar: begreppen, metoderna och elva verkliga fall. Jag hade missat den helt.
Boken
Handbok i konflikthantering för organisationskonsulter och personalspecialister — Thomas Jordan (2014)
Den här hade jag missat helt, och den ser ut att vara skriven precis för den roll jag har. Det som lockar mest är de elva fallbeskrivningarna, eftersom konflikthantering är svårt att läsa sig till och lättare att förstå genom hur någon annan faktiskt gick till väga. Denna ska jag läsa.

Den här boken kände jag inte till, vilket förvånar mig eftersom den ser ut att vara skriven för precis den sortens uppdrag jag och många HR-kollegor har.
Vad den innehåller
Boken är uppdelad i tre delar.
Den första behandlar grundbegreppen och de dimensioner man kan använda för att förstå en konflikt i en organisation. Alltså språket, det som gör att man kan säga något mer precist än att det är dålig stämning.
Den andra delen är metoddelen: hur uppdraget formuleras, lösningsfokuserade angreppssätt, medling och samtalsmetodik. Just uppdragsformuleringen är den del jag är mest nyfiken på, eftersom det ofta är där det går snett. Den som ombeds gå in i en konflikt får sällan ett tydligt mandat.
Den tredje delen är elva fallbeskrivningar. Det är den som gör att jag vill läsa boken. Konflikthantering är svårt att tillägna sig genom principer, och betydligt lättare att förstå genom hur någon annan faktiskt gjorde, inklusive var det gick fel.
Varifrån materialet kommer
Thomas Jordan bygger boken på tre källor: två decenniers erfarenhet av att undervisa om arbetsplatskonflikter, intervjuer med tretton organisationskonsulter, och en genomgång av tyskspråkig metodlitteratur på området.
Det sista är ovanligt och ganska intressant. Den svenska litteraturen lutar sig oftast mot anglosaxisk forskning, så en bok som hämtar från ett annat språkområde kan bära med sig något som inte redan cirkulerar här.
Hur den förhåller sig till annat på sajten
Att skilja på saklig och personlig oenighet är en av de mest robusta insikterna i gruppforskningen, se sammanfattningen av De Wits metaanalys. Men metaanalysen säger vad som gäller i genomsnitt, inte vad man gör på tisdag morgon när två personer inte längre pratar med varandra. Det är det tomrummet en handbok av det här slaget kan fylla.
Konfliktfasen är också den som brukar beskrivas som svårast att ta sig igenom i grupputveckling, vilket är själva poängen i Skynda långsamt genom de två första faserna.
Vad jag inte kan säga
Om den håller. Jag har inte läst den. Den är dessutom från 2014, och en del av det som skrivits om konflikt på arbetsplatsen sedan dess finns inte med. Förlaget är litet, Perspectus Kommunikation, så den syns inte i de vanliga listorna, vilket antagligen är därför jag missat den.
Frågan jag helst vill ha svar på när jag läst: går det att formulera ett uppdrag i en konflikt så att man inte redan från början är någons ombud?
Perspectus Kommunikation, 2014, 314 sidor.
Köp boken: ny hos Bokus · begagnad hos Studentapan
konflikthantering · medling · organisationskonsult · HR · metod
Fler inlägg
Ledningsgruppen finns för de frågor ingen kan lösa ensam
De flesta organisationer har en ledningsgrupp. Den träffas några gånger i månaden och går igenom ungefär samma dagordning. Ändå är det en av de minst genomtänkta arbetsformerna i arbetslivet: frågan om varför gruppen finns ställs sällan. Den här texten går igenom vad forskningen vet om ledningsgrupper: hur de hänger ihop med ägare, styrelse och VD, vad de är till för, vilka roller och tidshorisonter som behöver finnas och hur arbetet i dem går att styra. Den är skriven som ett verktyg, med frågor att stanna upp vid och skattningar att göra tillsammans, för gruppen, för den som leder den (VD eller en chef längre ned i organisationen) och för den som leder ett utvecklingsarbete med den. Den påstår inte att det finns ett rätt sätt, men försöker ge underlag för att välja sitt eget.
Tre meningar. En trioövning i korridorstempo
Den vanligaste orsaken till att återkoppling uteblir är inte att den är svår att säga. Det är att tillfället är för kort. Ett samtal på fyrtio sekunder mellan två möten är den verkliga formen, och den som bara har övat på den skrivna versionen säger oftast ingenting alls.
Manuset. En trioövning om jag-budskapet
De flesta som säger att de inte kan ge återkoppling har inget formuleringsproblem. De har ett problem med vad de vet. Den här övningen skiljer de två åt genom att tvinga fram meningen i skrift, där det syns var tolkningen smugit sig in.