Sluta ge order, be om avsikter

David Marquet var kapten på en amerikansk ubåt. Han hade lärt sig fartyget utan och innan, fick i sista stund byta till ett annat fartyg, och gav en order som var omöjlig att utföra. Besättningen försökte ändå. Det var där han insåg vad ett rent lydnadsbaserat ledarskap gör med människor: det stänger av deras tänkande.

Hans alternativ kallar han avsiktsbaserat ledarskap. I stället för att medarbetaren frågar om lov säger hen vad hen har för avsikt att göra: jag har för avsikt att sänka farten, jag har för avsikt att stänga ventilen. Chefen behöver då bara bekräfta eller stoppa, och ansvaret för tänkandet ligger kvar hos den som är närmast problemet.

Två förutsättningar återkommer i filmen. För att kunna säga sin avsikt behöver man både teknisk kompetens och klarhet i uppdraget, alltså veta vad organisationen försöker åstadkomma. Utan det blir avsikter gissningar.

Filmen är animerad, kort och lätt att visa. Den ger ett konkret språkbyte som en grupp kan pröva direkt, och den flyttar samtalet från attityd till formulering. Att gå från "vad ska jag göra?" till "jag har för avsikt att" är en liten förändring i ord och en stor förändring i vem som bär tänkandet.

Det är värt att säga att det här är en praktikers berättelse, inte en studie. Militär kontext är dessutom inte samma sak som en HR-avdelning eller ett produktteam. Men just därför fungerar den bra som samtalsöppnare: den är tillräckligt främmande för att inte trampa någon på tårna, och tillräckligt igenkännbar för att alla ska förstå poängen.

• Hur ofta får jag frågor som egentligen är förklädda önskningar om att slippa ta ansvar? Och vad har jag gjort för att det ska bli så?
• Vad skulle behöva vara sant hos oss för att fler skulle våga säga sin avsikt i stället för att fråga om lov?
• Har vi gett tillräcklig klarhet i uppdraget för att avsikterna ska bli kloka?

Läs vidare: Att delegera, Att leda dem man aldrig träffar och Utvecklande medarbetarskap.