Vad ett torn av spaghetti avslöjar om en grupp

Uppgiften är enkel. En grupp får tjugo spaghettistrån, en meter tejp, en meter snöre och en marshmallow, och arton minuter på sig att bygga det högsta fristående tornet. Marshmallowen ska sitta överst.

Tom Wujec har kört övningen med hundratals grupper och jämfört resultaten. Två saker återkommer.

• Nyutexaminerade ekonomer presterar sämst. Förklaringen han ger är att de ägnar tiden åt att söka den enda rätta planen, och att de testar först på slutet. Då är det för sent att upptäcka att marshmallowen är tyngre än den ser ut.
• Förskolebarn presterar bättre. De börjar bygga direkt, sätter marshmallowen överst tidigt och justerar hela vägen. De prövar flera gånger i stället för att planera en gång.

En tredje iakttagelse är den om roller. Grupper med en tydlig facilitator gör bättre ifrån sig, och grupper där någon ägnar tiden åt att ta makten gör sämre.

Det här är inte i första hand en film att titta på. Det är en övning att göra, och den fungerar i nästan alla grupper. Den gör tre saker synliga på arton minuter: hur gruppen hanterar osäkerhet, hur tidigt den prövar sina antaganden, och vad som händer med status när uppgiften är okänd för alla.

Efteråt är samtalet det viktiga. Fråga inte hur högt tornet blev, utan vad som hände i gruppen.

• När prövade vi vårt antagande första gången? Och hade vi kunnat pröva tidigare?
• Vem tog plats, och vem drog sig undan? Ser det ut så i vår vanliga vardag också?
• Vad var vår marshmallow, alltså det vi trodde var lätt men som visade sig bära hela konstruktionen?

Läs vidare: Att skapa effektiva team om faserna en grupp går igenom, Att leda mot gruppens mognad och Fem dysfunktioner.