Länktips · 19 augusti 2026 · 5 min
Gör vi övningar som gynnar den som pratar mest?
Susan Cain argumenterar för att arbetsplatser och skolor är byggda för dem som tänker bäst i samtal, och att ungefär en tredjedel av oss tänker bäst på annat sätt. Det får konsekvenser för hur vi lägger upp möten och gruppövningar.
Om filmen
Susan Cain beskriver hur öppna kontorslandskap, ständigt grupparbete och en kultur som premierar den som hörs mest har gjort det svårare för en stor del av befolkningen att bidra med det de kan. Hon talar om introversion, som hon är noga med att skilja från blyghet. Blyghet handlar om rädsla för social bedömning. Introversion handlar om hur mycket stimulans man mår bra av.
Två saker är särskilt användbara för den som leder grupper.
- Idéer blir inte bättre av att alla tänker samtidigt. Forskningen om gruppbrainstorming pekar snarare åt andra hållet. Att först tänka enskilt och sedan dela ger fler och bättre uppslag än att prata direkt.
- Utrymme är inte samma sak som tid. Den som behöver formulera i lugn och ro får inte det genom att bli tillfrågad snabbare, utan genom att få veta frågan i förväg.
Cain vill inte göra introversion till något bättre, och hon menar inte att grupparbete är fel. Hennes poäng är att vi har byggt in ett antagande om att tänkande sker högt och tillsammans, och att antagandet kostar oss idéer.
Vad jag tar med mig till gruppövningar
Skicka frågan innan mötet. Låt de första minuterna vara tysta och skriftliga. Fördela ordet i stället för att låta det tas. Och lägg märke till vem som brukar tala sist, eftersom det ofta är där det outsagda finns.
Att tänka vidare med
- Hur ser våra möten ut för den som behöver tänka innan hen talar?
- Vem hos oss uppfattas som passiv men är egentligen bara tystare?
- Om vi mäter engagemang i taltid, vad missar vi då?
Läs vidare: Att leda mot gruppens mognad, De bästa individerna ger inte det bästa laget och En liten bok om personlighet.
Grupputveckling · Personlighet · Film
Fler inlägg
Ledningsgruppen finns för de frågor ingen kan lösa ensam
De flesta organisationer har en ledningsgrupp. Den träffas några gånger i månaden och går igenom ungefär samma dagordning. Ändå är det en av de minst genomtänkta arbetsformerna i arbetslivet: frågan om varför gruppen finns ställs sällan. Den här texten går igenom vad forskningen vet om ledningsgrupper: hur de hänger ihop med ägare, styrelse och VD, vad de är till för, vilka roller och tidshorisonter som behöver finnas och hur arbetet i dem går att styra. Den är skriven som ett verktyg, med frågor att stanna upp vid och skattningar att göra tillsammans, för gruppen, för den som leder den (VD eller en chef längre ned i organisationen) och för den som leder ett utvecklingsarbete med den. Den påstår inte att det finns ett rätt sätt, men försöker ge underlag för att välja sitt eget.
Tre meningar. En trioövning i korridorstempo
Den vanligaste orsaken till att återkoppling uteblir är inte att den är svår att säga. Det är att tillfället är för kort. Ett samtal på fyrtio sekunder mellan två möten är den verkliga formen, och den som bara har övat på den skrivna versionen säger oftast ingenting alls.
Manuset. En trioövning om jag-budskapet
De flesta som säger att de inte kan ge återkoppling har inget formuleringsproblem. De har ett problem med vad de vet. Den här övningen skiljer de två åt genom att tvinga fram meningen i skrift, där det syns var tolkningen smugit sig in.