Lärstilar överlever för att två olika saker mäts under samma namn

Sammanfattning på svenska

Genomgång av 17 metaanalyser som söker svar på en paradox: varför lärstilar fortsätter att dyka upp i forskningen trots att grundpåståendet har avfärdats gång på gång. Grundpåståendet kallas matchningshypotesen och säger att undervisning som anpassas till en persons föredragna lärstil ger bättre resultat. Författarna delar materialet i två slag av studier. De som verkligen prövar matchningshypotesen, alltså jämför matchad med omatchad undervisning, landar på en effektstorlek nära noll, d = 0,04. De som i stället mäter samband mellan en skattad stil och ett utfall landar högre, i genomsnitt r = 0,24. Förklaringen till skillnaden är enligt författarna att den andra gruppen studier i praktiken mäter lärstrategier och inte stilar. En strategi är något en person gör för att lära sig, den går att lära ut och den hänger ihop med resultat. Eftersom strategier ger utslag i mätningarna läses utslaget sedan som stöd för stilar. Slutsatsen är att undervisningen bör flytta fokus från att matcha stilar till att lära ut strategier som passar uppgiftens svårighet och målet med lärandet. Artikeln är öppet tillgänglig.

Viktigaste insikterna

• 01Matchningshypotesen, alltså att undervisning anpassad till en persons lärstil ger bättre resultat, ger d = 0,04 över de studier som verkligen prövar den. Det är i praktiken ingen effekt.
• 02Korrelationsstudier ger i genomsnitt r = 0,24, men mäter lärstrategier och inte stilar.
• 03En modell kan överleva därför att någon mätning i närheten av den ger utslag, inte därför att modellen stämmer.
• 04Strategier går att lära ut och bör väljas efter uppgiftens svårighet. Stilar går inte att lära ut och behöver inte matchas.
• 05Underlaget är 17 metaanalyser, alltså en genomgång av genomgångar. Det är ovanligt starkt för en fråga av det här slaget.