
Ledarutveckling & lärande
Konsten som ledarutveckling
Originaltitel An Art-Based Leadership Intervention for Enhancement of Self-Awareness, Humility, and Leader Performance
This study represents a new cross-disciplinary approach. A year-long art-based leadership intervention was compared to conventional leadership training using a random allocation design. The study has examined whether the art-based intervention has a stronger beneficial impact on leaders’ development than the conventional program. Comparison was made utilizing leaders’ self-ratings and subordinates
- Författare
- Romanowska, J.; Larsson, G.; Theorell, T.
- År
- 2014
- Lästid
- 5 min
I korthet
Kan konst utveckla ledare bättre än konventionell ledarskapsutbildning? Frågan låter provocerande, men den här svenska studien från forskargruppen kring Karolinska institutet och Försvarshögskolan, med Julia Romanowska, Gerry Larsson och Töres Theorell, prövade den på allvar med ett av ledarutvecklingsforskningens starkaste upplägg: slumpmässig fördelning av chefer till antingen ett årslångt konstbaserat program eller en konventionell ledarutbildning. Det konstbaserade programmet byggde på scenframföranden där litteratur och musik vävs samman kring existentiella teman som makt, ansvar, mod och människors utsatthet, följt av reflektion; tanken är att konsten går förbi de intellektuella försvaren och tvingar deltagaren att möta sig själv snarare än att samla verktyg. Resultaten var slående. Cheferna i konstgruppen utvecklade enligt både egna och medarbetarnas skattningar mer självkännedom, mer ödmjukhet och bättre stresshantering, och visade mindre av låt-gå-ledarskap, det passiva icke-ledarskap som forskningen visat vara ett av de mest skadliga ledarbeteendena. I den konventionella gruppen syntes på flera mått motsatt utveckling. Studien är förhållandevis liten och programmet ovanligt, så resultaten ska inte läsas som att all ledarutbildning bör bytas mot konst. Men den bär två viktiga poänger. Den första: självkännedom och ödmjukhet tycks utvecklas bäst av det som berör på djupet, inte av det som bara informerar, vilket rimmar med forskningen om att träning slår föreläsning. Den andra: utvärdering med slumpmässig fördelning och medarbetarskattningar går att göra även på ledarutveckling, och borde göras oftare. För theORVAR och Akademin är studien både en tankeväckare om form och ett föredöme i utvärdering.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Passivt ledarskap, alltså chefer som undviker att ta ställning och fatta beslut, är enligt författarna den vanligaste formen av dåligt ledarskap och en av de mest skadliga för medarbetarna. En tänkbar rot är bristande självkännedom: den som inte ser sina egna blinda fläckar märker inte heller sin egen passivitet. Romanowska, Larsson och Theorell ville pröva om en konstbaserad insats, byggd på starka konstupplevelser och fri reflektion, gör mer för chefers självkännedom och ansvarstagande än ett konventionellt ledarskapsprogram. Ingen tidigare studie hade, enligt författarna, jämfört de två.
Så gjorde de
Studien är ett randomiserat experiment, alltså en jämförelse där deltagarna lottas till olika insatser. Forskarna rekryterade 50 chefer med minst fyra underställda, matchade dem i 25 par efter kön, yrke och ålder och lottade sedan paren till antingen konstprogrammet Shibboleth eller ett konventionellt program. Båda grupperna började med en tvådagars kurs i utvecklande ledarskap. Därefter följde 12 träffar på tre timmar under 10 månader. I konstprogrammet såg deltagarna en föreställning av texter och musik om bland annat folkmord, maktmissbruk och mod, och reflekterade sedan fritt i grupp utan någon koppling till ledarskap. Det konventionella programmet bestod av föreläsningar om ledarskapsteori, gruppdiskussioner och hemuppgifter. Chefer och underställda fyllde i frågeformuläret DLQ före och efter, med skalor för laissez-faire, alltså passivt ledarskap, och förmåga att hantera stress. Självkännedom mättes som self-other agreement, alltså hur väl chefens självskattning stämmer med de underställdas bild av samma chef.
Det de fann
Vid slutmätningen fanns 20 chefer kvar i vardera gruppen, med något färre i vissa analyser. För passivt ledarskap skilde sig grupperna åt i alla tre analyserna. Överensstämmelsen mellan chefens och de underställdas skattningar ökade i konstgruppen och minskade i den konventionella gruppen (p = 0,0001). Cheferna i konstgruppen sänkte sina självskattningar, från 8,28 till 7,65 på en niogradig skala, medan de konventionella cheferna höjde sina, från 8,09 till 8,26 (p = 0,027 för skillnaden i utveckling). Samtidigt gick de underställdas skattningar åt motsatt håll: konstgruppens chefer bedömdes som mer aktiva efter året, från 7,58 till 7,95, medan de konventionella chefernas värden sjönk från 8,03 till 7,58 (p = 0,005). Konstgruppens chefer gick alltså från att överskatta sig själva till att underskatta sig något, medan de konventionella cheferna gick från god överensstämmelse till tydlig överskattning. För stresshantering syntes en skillnad bara i de underställdas skattningar (p = 0,048). Det författarna själva lyfter som oväntat är försämringen i den konventionella gruppen, som de tolkar som att teoriundervisning kan förstärka en instrumentell självbild och en känsla av kontroll som medarbetarna inte delar.
Vad som talar emot
Grupperna är små, omkring 20 chefer i varje, och i vissa analyser färre. Huvudförfattaren har själv utformat konstprogrammet, vilket författarna medger kan ha påverkat studien. Varje program hade ett enda lärarlag, så det går inte att skilja metoden från dem som ledde den. Nio statistiska test gjordes utan skärpt signifikansnivå, och några av resultaten, bland annat stresshanteringen, skulle inte klara en strängare gräns. De underställda var anonyma, så deras svar kunde bara jämföras som gruppmedelvärden, och personalomsättning gjorde att det delvis var olika personer som svarade före och efter. Den övergripande dimensionen transformativt ledarskap visade ingen säkerställd skillnad. Slutligen var måttet på självkännedom en enkel differens, ett val författarna själva kallar en begränsning.
Vad det betyder för den som leder
Det studien stöder är försiktigt: en insats som tvingar chefer att se världen genom andras ögon, utan färdiga ledarskapsrecept, tycks kunna få dem att bedöma sig själva mer nyktert och att ta mer ansvar i medarbetarnas ögon. Lika värt att notera är det motsatta mönstret. Ett år av teori och verktyg gick här hand i hand med att cheferna blev mer säkra på sig själva samtidigt som medarbetarna såg dem som mer passiva. Självskattad utveckling säger alltså inte mycket om den utveckling andra ser. Den som utvärderar ledarutveckling behöver därför fråga medarbetarna, inte bara deltagarna. Vilka erfarenheter i ditt arbete tvingar dig att se dig själv med andras ögon?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om självkännedom och feedback från flera håll ligger nära den här studien, liksom översikterna om ledarutbildningens effekt och texterna om reflektion som verktyg för lärande.
Viktigaste insikterna
- 01Slumpmässig fördelning: årslångt konstbaserat program jämfört med konventionell ledarutbildning.
- 02Konstgruppen utvecklade mer självkännedom, ödmjukhet och stresshantering, och mindre låt-gå-ledarskap, enligt både egna och medarbetarnas skattningar.
- 03Den konventionella utbildningen visade på flera mått motsatt utveckling.
- 04Det som berör på djupet tycks utveckla mer än det som bara informerar.
- 05Liten studie med ovanligt program: tankeväckare och metodföredöme snarare än recept.
- 06Svensk forskning, samma grupp som transferstudien och FHS-forskningen i kunskapsbanken.
This study represents a new cross-disciplinary approach. A year-long art-based leadership intervention was compared to conventional leadership training using a random allocation design. The study has examined whether the art-based intervention has a stronger beneficial impact on leaders’ development than the conventional program. Comparison was made utilizing leaders’ self-ratings and subordinates’ ratings of their leaders’ frequency of expressed laissez-faire leadership and capacity to cope with stress. Our findings show a striking difference in the development between the two groups. In addition to displaying less laissez-faire behavior, the leaders in the art intervention appear to have improved their self-awareness, humility, and stress coping, while contrasting results were noted in the conventional group. These findings confirm the earlier results in our research.
Så hittar du originalet
Journal of Personnel Psychology (2014)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Ledarutveckling & lärande