
Ledarutveckling & lärande
Avståndet till dig själv avgör om eftertanken hjälper
Originaltitel Analyzing Negative Experiences Without Ruminating: The Role of Self-Distancing in Enabling Adaptive Self-Reflection
- Författare
- Ayduk, Ö. och Kross, E.
- År
- 2010
- Lästid
- 7 min
I korthet
Både sunt förnuft och stora delar av forskningen säger att det hjälper att förstå sina känslor när något varit jobbigt. Samtidigt visar en lika stor mängd forskning att försöken att förstå sina känslor ofta slår tillbaka och leder till ältande. Den här översikten reder ut motsättningen. Förklaringen som förs fram är att det psykologiska avståndet till sig själv avgör vilket av de två det blir. Den som analyserar en jobbig händelse inifrån den, alltså återupplever den som den kändes, tenderar att älta och må sämre. Den som betraktar samma händelse från ett avstånd, som en iakttagare av sig själv, kan förstå den utan att återuppleva den. Det är samma händelse och samma fråga, men olika position. Stödet redovisas på flera nivåer, från självskattningar och beteendemått till fysiologiska mått och hjärnavbildning. Slutsatsen är att avstånd inte innebär att undvika det som hänt, utan att bearbeta det från en position där känslan inte tar över analysen. Praktiskt är detta den mest användbara enskilda upplysningen för den som ska införa egen reflektion i arbetslivet. Att beskriva en händelse som om man sett den på film, i stället för som om man fortfarande är kvar i den, är skillnaden mellan reflektion och ältande.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Två forskningstraditioner säger emot varandra. Den ena visar att det hjälper att bearbeta och förstå svåra upplevelser, och att undvikande gör dem mer påträngande med tiden. Den andra visar att människors försök att förstå sina känslor ofta slår fel och övergår i rumination, alltså passivt ältande som förvärrar sinnesstämningen. Ayduk och Kross ville reda ut hur båda kan vara sanna. Deras förslag är att avgörandet inte ligger i om man reflekterar utan från vilket perspektiv, och att psykologiskt avstånd till sig själv skiljer nyttig reflektion från ältande.
Så gjorde de
Artikeln är en forskningsöversikt där författarna sammanfattar sitt eget program av experiment, inte en enskild ny studie. I det typiska upplägget bads deltagare minnas en stark upplevelse av ilska eller nedstämdhet och lottades sedan till ett av två perspektiv. I det self-immersed perspektivet, alltså det inifrånperspektiv där man ser händelsen på nytt genom egna ögon, återupplevde deltagarna situationen. I det self-distanced perspektivet, alltså utifrånperspektivet, ombads de ta några steg tillbaka och betrakta sitt "avlägsna jag" som en åskådare. Därefter analyserade båda grupperna sina känslor. Utfallen var självrapporterade känslor, hur lättillgängliga ilskna tankar var, blodtryck under analysen och under en återhämtningsperiod omkring 20 minuter senare, samt innehållet i deltagarnas nedskrivna tankar. Oberoende bedömare kodade texterna som recounting, alltså återberättande av vad som hände, eller reconstruing, alltså nya tolkningar av varför man kände som man gjorde. Vissa studier jämförde också med distraktion och följde upp deltagarna efter en dag, en vecka eller sju veckor.
Det de fann
Deltagare som analyserade sina känslor från utifrånperspektivet rapporterade mindre negativ affekt, upplevde i lägre grad att de återupplevde händelsen och hade mindre lättväckta ilskna tankar än de som analyserade inifrån. Mönstret upprepades för nedstämdhet, och en oberoende forskargrupp fann att avstånd dämpade även positiva känslor hos personer med bipolär sjukdom, vilket talar för att mekanismen handlar om intensitet snarare än om att tänka positivt. Förklaringen låg i tankeinnehållet. Alla deltagare återberättade mer än de omtolkade, men gruppen med avstånd återberättade relativt mindre och omtolkade relativt mer, och just den balansen förklarade statistiskt skillnaden i känslor. Avståndsgruppen hade också lägre blodtrycksstegring både under analysen och under återhämtningen. Jämfört med distraktion var avstånd lika effektivt på kort sikt men bättre på längre sikt: när deltagarna kom tillbaka efter en dag eller en vecka och tänkte på händelsen igen, utan nya instruktioner, var avståndsgruppen mindre upprörd och hade ältat mindre under mellantiden. När data från fem studier slogs samman visade sig nyttan öka ju fler depressiva symtom deltagarna hade. Personer som spontant tar avstånd, utan instruktion, visade ett liknande mönster, med lägre reaktivitet och färre påträngande tankar över sju veckor.
Vad som talar emot
Författarna sammanfattar sin egen forskning, vilket gör översikten till en partsinlaga snarare än en oberoende sammanvägning, och de rapporterar inga effektstorlekar. Nästan allt underlag kommer från laboratorieexperiment med friska, ofta unga deltagare som minns en enskild händelse, inte från pågående konflikter på en arbetsplats. Om avstånd hjälper personer med klinisk depression är oklart; författarna påpekar själva att abstrakt tänkande kan förvärra depressivt ältande, och att personer med social fobi och posttraumatisk stress ofta använder ett åskådarperspektiv som undvikande. Skillnaden mellan avstånd under själva minnandet och avstånd under analysen är teoretiskt viktig men ännu inte prövad. Resultaten om spontant avstånd beskrivs som preliminära, och om det är en stabil egenskap eller en förmåga vet man inte.
Vad det betyder för den som leder
Den som leder får ofta rådet att reflektera över svåra möten, ett misslyckat beslut eller en konflikt i gruppen. Den här forskningen tyder på att rådet är ofullständigt. Att gå igenom vad som hände, om och om igen, genom egna ögon, tycks snarare hålla känslan vid liv. Det som verkar hjälpa är att betrakta situationen som en åskådare skulle göra och fråga sig varför den blev som den blev, inte bara vad som sades. Det är en liten förändring i instruktionen till sig själv, och studierna gäller enskilda minnen i laboratorium, så anspråken bör vara måttliga. Hur ser en situation från den senaste veckan ut om du betraktar den från andra sidan rummet?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om reflektion och after action review ligger nära den här texten, liksom texterna om självkännedom och om hur feedback tas emot och bearbetas.
Viktigaste insikterna
- 01Att försöka förstå sina känslor hjälper ibland och skadar ibland, och avståndet till sig själv avgör vilket
- 02Den som återupplever händelsen inifrån tenderar att älta och må sämre
- 03Den som betraktar händelsen som iakttagare kan förstå den utan att återuppleva den
- 04Avstånd är inte undvikande, utan en position där känslan inte tar över analysen
- 05Praktiskt innebär det att beskriva händelsen som om man sett den på film
Så hittar du originalet
— (2010)
- Fri version
- https://hdl.handle.net/2027.42/79240
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Ledarutveckling & lärande