
Personlighetsteori
Resiliensträning på jobbet: stark effekt på måendet, tunnare på resten
Originaltitel Resilience training in the workplace from 2003 to 2014: A systematic review
- Författare
- Ivan T. Robertson, Cary L. Cooper, Mustafa Sarkar, Thomas Curran
- År
- 2015
- Lästid
- 7 min
I korthet
Systematisk översikt, på engelska systematic review, av studier av arbetsplatsförlagd resiliensträning publicerade mellan 2003 och 2014. Fjorton studier uppfyllde kraven. Författarna sorterade utfallen i fyra kategorier: psykisk hälsa och subjektivt välbefinnande, psykosociala utfall såsom självförmåga och socialt stöd, fysiologiska utfall såsom blodtryck och stresshormoner, samt prestation. Resultatet är ojämnt fördelat mellan kategorierna. Den samlade evidensen beskrivs som preliminär, med ett tydligt undantag: en stor effekt på psykisk hälsa och subjektivt välbefinnande. På övriga tre kategorier fanns positiva tecken men svagare underlag. Två fynd är praktiskt användbara. De flesta program bygger på ett kognitivt beteendeinriktat angreppssätt, på engelska cognitive-behavioural approach. Och även om studierna är för olika för att avgöra vilket format som är bäst, drar författarna slutsatsen att det förefaller klokt att ha med ett inslag av individuellt stöd anpassat efter deltagarens behov. Den brist författarna själva lyfter är bristen på jämförande studier. Program har prövats mot ingenting, sällan mot varandra, vilket gör att fältet vet att träning fungerar men inte vilken sorts träning.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Resiliens, alltså förmågan att stå emot och återhämta sig från påfrestningar, hade under ett drygt decennium lyfts fram som viktig för både välbefinnande och prestation i arbetslivet. Ändå hade ingen samlat och granskat evidensen för de träningsprogram som säger sig bygga resiliens hos anställda. Robertson, Cooper, Sarkar och Curran ville därför ta reda på om resiliensträning på arbetsplatsen faktiskt ökar den personliga resiliensen, och om den i sin tur påverkar psykisk hälsa, kroppsliga mått, psykosociala utfall och arbetsprestation.
Så gjorde de
Studien är en systematisk översikt, alltså en genomgång av tidigare studier enligt en i förväg bestämd sökstrategi och fasta urvalskriterier. Forskarna sökte i databaser som Cochrane, MEDLINE och PsycINFO efter studier från 1989 till 2014, kompletterat med grå litteratur och expertkontakter. Av 155 träffar återstod 14 studier med sammanlagt 800 deltagare, alla vuxna i arbete: poliser, lärare, läkare, sjuksköterskor, chefer, tjänstemän och militärer. Åtta var randomiserade kontrollerade studier, där deltagarna lottas till träning eller kontrollgrupp, två var kontrollerade utan lottning och fyra saknade kontrollgrupp. Eftersom studierna var få och olika varandra gjordes ingen metaanalys, alltså ingen statistisk sammanvägning, utan resultaten redovisas i berättande form. Effekterna anges ofta med Cohens d, som beskriver skillnaden i standardavvikelser, där 0,2 brukar kallas liten, 0,5 medelstor och 0,8 stor. Studiernas kvalitet bedömdes med Cochranes verktyg för risk för snedvridning.
Det de fann
I 13 av de 14 studierna fanns en statistiskt säkerställd förändring i minst ett utfall, och i 12 av 14 pekade resultaten i träningens favör. Det tydligaste fyndet gällde psykisk hälsa och subjektivt välbefinnande, alltså stress, nedstämdhet, oro och negativa känslor. En sammanvägning av de 13 effektstorlekar som fanns i den kategorin gav d = 0,78, vilket räknas som en stor effekt. Själva resiliensen mättes bara i sex av de 14 studierna. Tre visade en säkerställd ökning, och i en studie av utsänd amerikansk militär sjönk resiliensen i stället (d = -0,20). Tre studier som mätte self-efficacy, alltså tilltron till den egna förmågan, visade alla en positiv effekt. För kroppsliga mått fanns få säkerställda effekter. Prestation mättes i sex studier utan gemensamt mått: observerad prestation och måluppfyllelse ökade, medan produktivitet gick åt olika håll i två studier. Längre program gav inte bättre resultat: en enda session på 90 minuter för läkare gav flera positiva effekter, liksom ett program på 30 timmar för lärare. Programmet som gavs online var ett av två som inte gav något positivt resultat, och många deltagare fullföljde det aldrig.
Vad som talar emot
Underlaget är litet: 14 studier med i genomsnitt 57 deltagare per studie, vilket enligt författarna ger en statistisk styrka under 70 procent för att upptäcka en medelstor effekt. Risken för snedvridning bedömdes överlag som hög. Ingen studie rapporterade blindade bedömare och lottningen var sällan väl beskriven. Fyra studier saknade kontrollgrupp, så förändringar där kan bero på annat än träningen. Sex studier angav ingen definition av resiliens, och bara tre använde en definition som stämde med det mätinstrument de valt. Utfallen mättes oftast direkt efter insatsen, och få studier följde upp senare. Den sammanvägda effekten på d = 0,78 bygger dessutom på studier med olika design, där en del bara jämför deltagarna med sig själva före och efter. Alla studier kom från fyra länder med individualistisk kultur.
Vad det betyder för den som leder
Det studien stöder är att resiliensträning kan minska stress, oro och nedstämdhet hos anställda, och att effekten på måendet kan vara betydande. Däremot ger den inget svar på vilken form som fungerar bäst: gruppträning, coaching, mindfulness och självreglering fanns alla med, och inget talade för att långa program slår korta. Författarna noterar att program med individuellt stöd ofta gav goda resultat och att det tills vidare kan vara klokt att ha med ett sådant inslag, men bevisen räcker inte för en säker slutsats. Värt att ha med sig är också att resiliens sällan mättes, så den som köper resiliensträning gör klokt i att fråga vad programmet faktiskt tränar och mäter. Vilka påfrestningar i er vardag är det egentligen ni vill att medarbetarna ska bli bättre på att möta?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om psykologiskt kapital, där resiliens ingår som en av fyra delar, och de andra översikterna om resiliens i arbetslivet i samma kategori. Texterna om femfaktormodellen ger bakgrund till frågan om vissa personer har mer nytta av träningen än andra.
Viktigaste insikterna
- 01Fjorton studier, fyra utfallskategorier, publicerade mellan 2003 och 2014
- 02Stor effekt på psykisk hälsa och subjektivt välbefinnande
- 03Svagare och mer preliminärt underlag för psykosociala, fysiologiska och prestationsrelaterade utfall
- 04De flesta program bygger på ett kognitivt beteendeinriktat angreppssätt
- 05Det förefaller klokt att ha med ett inslag av individuellt stöd efter behov
- 06Bristen på jämförande studier gör att man inte vet vilket upplägg som är bäst
Så hittar du originalet
— (2015)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Personlighetsteori