Fyra tiondelar av personligheten kommer från arvet

Sammanfattning på svenska

Vukasović och Bratko sammanställde forskningen om personlighetens ärftlighet (heritability) och prövade om studiedesign, personlighetsmodell och kön påverkar skattningarna. Underlaget var beteendegenetiska studier (behavior genetic studies), alltså tvillingstudier, familjestudier och adoptionsstudier, med självskattad personlighet. Av 134 primärstudier med 190 möjliga effektstorlekar återstod efter urvalskriterierna 62 oberoende effektstorlekar, som tillsammans representerar fler än 100 000 deltagare av båda könen och i alla åldrar. Analysen gjordes med en slumpeffektmodell (random-effects model). Den genomsnittliga ärftligheten var 0,40. I klartext: fyrtio procent av skillnaderna i personlighet mellan människor beror på arv och sextio procent på miljö. Korrigering för möjlig publikationsbias ändrade inte slutsatsen. Personlighetsmodell och kön påverkade inte skattningen. Studiedesignen gjorde det däremot: tvillingstudier gav högre ärftlighet, 0,47, än familje- och adoptionsstudier, 0,22. Skillnaden är väntad eftersom designerna gör olika antaganden om miljöns roll. För neuroticism och extraversion, de två drag som ingår i de flesta modeller, spelade modellvalet inte heller någon roll. Studien är den första som empiriskt prövar och bekräftar designens betydelse för ärftlighetsskattningar inom personlighetsfältet.

Viktigaste insikterna

• 01Arvet är en del av utgångsläget: fyrtio procent av skillnaderna i personlighet beror på gener, sextio på annat.
• 02Miljön väger tyngre: mer än hälften av variationen kommer från erfarenheter, uppväxt och tillfälligheter.
• 03Siffran beror på metoden: tvillingstudier ger 0,47 och familje- och adoptionsstudier 0,22, så en enskild siffra bör läsas med sin design.
• 04Kön och modell spelar ingen roll: ärftligheten är ungefär lika stor oavsett vilket instrument som använts och vem som mäts.
• 05Ärftlighet säger inget om förändring: att ett drag är delvis ärftligt betyder inte att det är opåverkbart.