Urvalsforskningen räknar om sina egna siffror

Sammanfattning på svenska

Genomgång av hur validitetssiffror i urvalsforskningen har räknats fram, med en omräkning av tidigare metaanalytiska slutsatser. Validitet betyder här hur väl ett urvalsverktyg förutsäger hur någon senare presterar i arbetet. Författarna granskar fem vanliga sätt att korrigera för så kallad begränsad spridning, alltså det förhållandet att man bara ser resultatet hos dem som faktiskt anställdes och inte hos alla sökande. Slutsatsen är att samtliga fem metoder ofta överkorrigerar. När korrigeringen görs försiktigare sjunker de flesta validitetsvärdena med 0,10 till 0,20 enheter. Rangordningen mellan verktygen består i stort, men den strukturerade intervjun hamnar överst. Författarna redovisar också skillnader mellan grupper för varje verktyg, så att avvägningen mellan träffsäkerhet och bredd i rekryteringen går att se.

Viktigaste insikterna

• 01De flesta validitetsvärdena sjunker med 0,10 till 0,20 enheter när korrigeringen görs försiktigare
• 02Den strukturerade intervjun hamnar överst i den omräknade rangordningen
• 03Begåvningstestets ställning som starkaste enskilda prediktor försvagas tydligt
• 04Rangordningen mellan verktygen består i stort, det är nivån som förändras
• 05Urvalsverktygen är fortfarande användbara, men sambanden är svagare än fältet trott i fyrtio år