
Förändringsledning & organisationsutveckling
Beredskap är inte frånvaro av motstånd
Originaltitel Creating readiness for organizational change
- Författare
- Armenakis, A. A., Harris, S. G. & Mossholder, K. W.
- År
- 1993
- Lästid
- 4 min
I korthet
Armenakis, Harris och Mossholder satte sig för att reda ut begreppet förändringsberedskap (readiness for change) och att visa hur förändringsagenter (change agents) kan påverka medarbetarnas beredskap. Artikeln bidrar på fyra sätt. För det första skiljs beredskap från motstånd (resistance to change): beredskap beskrivs som medarbetarnas föreställningar, attityder och avsikter, inte som frånvaron av motstånd. För det andra presenteras en modell över de påverkansstrategier som bygger beredskap, där förändringsagentens trovärdighet (credibility) och de mellanmänskliga och sociala processerna spelar stor roll. För det tredje föreslås en typologi av beredskapsprogram som kombinerar hur angelägen förändringen är med hur redo medarbetarna är. För det fjärde beskrivs hur ett stort multinationellt företag arbetade för att skapa beredskap inför en storskalig förändring, som en illustration av modellens insatser. Artikeln är teoretisk, med ett enda illustrerande fall och utan mätning, och den ger inget instrument; det kom först med Holt med kollegor 2007. Inga siffror finns i abstract.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Många förändringsinsatser börjar med att ledningen frågar sig hur motståndet ska hanteras. Armenakis, Harris och Mossholder ville i stället klargöra ett begrepp som ofta blandas ihop med frånvaro av motstånd: readiness for change, alltså förändringsberedskap. Frågan de ställde var vad beredskap egentligen består av och hur en change agent, det vill säga den som driver förändringen, kan påverka den innan förändringen sätts i verket. Artikeln rättar missförståndet att beredskap är något som antingen finns eller inte finns i en organisation.
Så gjorde de
Det här är en teoretisk artikel, inte en empirisk undersökning. Författarna bygger sitt resonemang på tidigare forskning om attityder, påverkan och organisationsförändring och sammanför den i en modell. Modellen beskriver dels vilka påverkansstrategier en förändringsledare kan använda för att skapa beredskap, dels vilken roll förändringsledarens trovärdighet och de mellanmänskliga och sociala processerna i organisationen spelar. Genom att kombinera två dimensioner, hur brådskande förändringen är och hur hög medarbetarnas beredskap är, får de fram en typologi över olika slags beredskapsprogram. Som illustration beskriver de hur ett stort multinationellt företag arbetade för att skapa beredskap inför en omfattande förändring. Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten, så detaljer i modellen och i fallbeskrivningen återges inte här.
Det de fann
Artikelns bidrag är begreppsligt och består av fyra delar. För det första skiljer författarna beredskap från motstånd. Beredskap beskrivs som medarbetarnas föreställningar, attityder och avsikter i förhållande till förändringen, alltså ett tillstånd i människors huvuden snarare än en frånvaro av protest. En organisation utan synligt motstånd behöver därför inte vara redo. För det andra presenterar de en modell över hur beredskap skapas. Den lyfter fram förändringsledarens påverkansstrategier, betonar att budbärarens trovärdighet avgör hur budskapet tas emot, och pekar på att beredskap sprids och formas i samspelet mellan människor, inte bara genom formella budskap uppifrån. För det tredje ger de en typologi: när förändringen är brådskande och beredskapen låg krävs ett annat slags program än när det finns gott om tid eller när beredskapen redan är hög. För det fjärde visar fallet från det multinationella företaget hur de olika interventionerna i modellen kan se ut i praktiken. Den röda tråden är att beredskap är något förändringsledaren aktivt bygger, i ett skede som ligger före själva genomförandet.
Vad som talar emot
Artikeln prövar inte sin modell mot data. Fallbeskrivningen är en illustration, inte ett test, och ett enda stort företag säger lite om hur modellen fungerar i mindre organisationer eller i offentlig sektor. Att beredskap definieras som föreställningar, attityder och avsikter gör begreppet brett, och det är inte givet hur det ska mätas eller när beredskapen är tillräcklig. Typologin bygger på två dimensioner som i praktiken kan vara svåra att bedöma, särskilt hur brådskande en förändring verkligen är. Modellen utgår också från förändringsledarens perspektiv, vilket riskerar att göra medarbetarna till mottagare av påverkan snarare än till medskapare. Eftersom fulltexten inte legat till grund här kan detaljerna i modellen ha nyanser som inte fångas.
Vad det betyder för den som leder
Det praktiska budskapet är att arbetet med en förändring börjar innan den genomförs, och att tystnad i organisationen inte ska läsas som beredskap. Att fråga sig vad medarbetarna faktiskt tror om behovet av förändring, om organisationens förmåga att klara den och om vad den betyder för dem själva är ett mer användbart mått än frånvaron av klagomål. Modellen påminner också om att vem som bär budskapet spelar roll, och att beredskap formas i fikarum och arbetslag lika mycket som i informationsmöten. Vilka föreställningar om den kommande förändringen cirkulerar redan i er organisation, och genom vilka personer sprids de?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om motstånd vid förändring och om kommunikation vid förändring bygger vidare på samma grund, liksom texterna om förändringströtthet och om hur ledningsgrupper förankrar beslut.
Viktigaste insikterna
- 01Beredskap är inte frånvaro av motstånd: den är egna föreställningar, attityder och avsikter, och den behöver byggas aktivt.
- 02Budbärarens trovärdighet väger tungt: samma budskap landar olika beroende på vem som säger det och vad den personen har hållit förut.
- 03Beredskap skapas i det sociala: de mellanmänskliga och sociala processerna är en del av modellen, inte ett tillägg till budskapet.
- 04Matcha insatsen mot läget: hur angelägen förändringen är och hur redo medarbetarna är avgör tillsammans vilket slags program som behövs.
- 05Börja före beskedet: att skapa beredskap är ett arbete som föregår förändringen, inte något som görs när motståndet redan kommit.
Så hittar du originalet
— (1993)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Förändringsledning & organisationsutveckling