Beredskap är inte frånvaro av motstånd

Sammanfattning på svenska

Armenakis, Harris och Mossholder satte sig för att reda ut begreppet förändringsberedskap (readiness for change) och att visa hur förändringsagenter (change agents) kan påverka medarbetarnas beredskap. Artikeln bidrar på fyra sätt. För det första skiljs beredskap från motstånd (resistance to change): beredskap beskrivs som medarbetarnas föreställningar, attityder och avsikter, inte som frånvaron av motstånd. För det andra presenteras en modell över de påverkansstrategier som bygger beredskap, där förändringsagentens trovärdighet (credibility) och de mellanmänskliga och sociala processerna spelar stor roll. För det tredje föreslås en typologi av beredskapsprogram som kombinerar hur angelägen förändringen är med hur redo medarbetarna är. För det fjärde beskrivs hur ett stort multinationellt företag arbetade för att skapa beredskap inför en storskalig förändring, som en illustration av modellens insatser. Artikeln är teoretisk, med ett enda illustrerande fall och utan mätning, och den ger inget instrument; det kom först med Holt med kollegor 2007. Inga siffror finns i abstract.

Viktigaste insikterna

• 01Beredskap är inte frånvaro av motstånd: den är egna föreställningar, attityder och avsikter, och den behöver byggas aktivt.
• 02Budbärarens trovärdighet väger tungt: samma budskap landar olika beroende på vem som säger det och vad den personen har hållit förut.
• 03Beredskap skapas i det sociala: de mellanmänskliga och sociala processerna är en del av modellen, inte ett tillägg till budskapet.
• 04Matcha insatsen mot läget: hur angelägen förändringen är och hur redo medarbetarna är avgör tillsammans vilket slags program som behövs.
• 05Börja före beskedet: att skapa beredskap är ett arbete som föregår förändringen, inte något som görs när motståndet redan kommit.