Att skriva ut stadier till den som sörjer kan skada

Sammanfattning på svenska

Stroebe, Schut och Boerner granskar stadieteorin om sorg (stage theory of grief), föreställningen att den som mist en närstående går igenom ett bestämt mönster av reaktioner över tid. Artikeln är en begreppslig översikt riktad till vårdpersonal, som enligt författarna fortsätter att förskriva stadier till sörjande. Teorin har ofta tolkats föreskrivande, som en väg den sörjande måste följa för att anpassa sig till förlusten. Författarna går igenom teorins ställning och värde och sammanfattar invändningarna. Det saknas hållbara empiriska belägg, begreppslig klarhet och förklaringsvärde. Teorin ger ingen vägledning för hur stöd ska utformas, och den hjälper inte till att identifiera personer med risk eller komplikationer i sorgeprocessen. Det allvarligaste är att förväntan att sörjande ska, eller borde, gå igenom stadier kan skada dem som inte gör det. Författarna menar att teorin bör överges av alla berörda, inklusive de sörjande själva, och pekar på alternativa modeller som bättre beskriver sorgeprocessen. Artikeln innehåller inga egna data utan bygger på tidigare forskning, och den handlar om sorg efter dödsfall, inte om reaktioner på förändring i arbetslivet.

Viktigaste insikterna

• 01Stadier blir lätt föreskrifter: en beskrivande modell läses snart som en väg alla måste gå, och då börjar den styra hur människor bemöts.
• 02Den som inte följer kurvan gör inte fel: förväntan på stadier kan skada den som reagerar annorlunda.
• 03Modellen hjälper inte att hitta dem som behöver stöd: den pekar inte ut vem som riskerar att fastna, vilket är det en chef behöver veta.
• 04Sök modeller som beskriver processen som den ser ut: det finns alternativ som rymmer att människor pendlar mellan reaktioner.
• 05Överför inte sorgeteori till arbetsplatsen utan förbehåll: om stadierna inte håller i sitt ursprungsfält håller de knappast i en omorganisation.