← Kunskapsbank

Förändringsledning & organisationsutveckling

Förändring som pågår hela tiden tinas inte, den fryses

Originaltitel Organizational change and development

Författare
Weick, K. E. & Quinn, R. E.
År
1999
Lästid
4 min

I korthet

Weick och Quinn gick i Annual Review of Psychology igenom forskningen om organisationsförändring och organisationsutveckling (organizational change and development) och fann ett växande intresse för förändringens tempo, alltså den takt, rytm eller det mönster som arbetet följer. Utifrån det ställer de två slag av förändring mot varandra. Episodisk förändring (episodic change) är avgränsad: ett projekt med början och slut. Kontinuerlig förändring (continuous change) pågår hela tiden i små justeringar av hur arbetet görs. De två skiljer sig åt i vilka bilder av organisering de bygger på, vilka analysramar som passar, vilken organisation som ses som ideal, vilka teorier om intervention som gäller och vilken roll förändringsagenten (change agent) får. Episodisk förändring följer ordningen tina upp, förändra, frys på nytt (unfreeze, transition, refreeze). Kontinuerlig förändring följer det omvända: frys, balansera om, tina upp (freeze, rebalance, unfreeze). Vilket av synsätten man väljer hänger enligt författarna samman med hur man ser på tröghet (inertia) i organisationer. Artikeln är en begreppslig översikt utan egna data, och de två typerna är renodlingar; de flesta verksamheter rymmer båda samtidigt.

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

Den klassiska bilden av organisationsförändring är att en stabil organisation tinas upp, flyttas och fryses fast i ett nytt läge. Weick och Quinn ställde frågan om den bilden stämmer med hur förändring faktiskt sker. Deras utgångspunkt är tempot: förändring har en karakteristisk takt, rytm och ett mönster, och det avgör hur den bör förstås och ledas. Översikten rättar föreställningen att all förändring är en avgränsad episod, och visar att förändring som pågår kontinuerligt kräver ett annat sätt att tänka.

Så gjorde de

Artikeln är en forskningsöversikt, alltså en genomgång och sammanställning av tidigare litteratur om organisationsförändring och organisationsutveckling, inte en egen empirisk undersökning. Författarna använder tempot som sorteringsprincip och ställer två perspektiv mot varandra: episodic change, alltså episodisk förändring som är sällsynt, avsiktlig och avgränsad, och continuous change, kontinuerlig förändring som är pågående, framväxande och utan tydlig början och slut. De två perspektiven jämförs längs fem linjer: vilken metafor för organisationen som ligger under, vilket analytiskt ramverk som används, vilken organisation som ses som ideal, vilken teori om intervention som följer och vilken roll förändringsledaren får. Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten, så genomgången av enskilda källor i översikten återges inte.

Det de fann

Översiktens centrala poäng är att de två perspektiven vänder på ordningen i förändringsarbetet. Episodisk förändring följer sekvensen unfreeze, transition, refreeze: organisationen ses som trög, förändringen måste sättas igång utifrån, genomföras och sedan låsas fast. Kontinuerlig förändring följer i stället sekvensen freeze, rebalance, unfreeze. Här är organisationen redan i rörelse genom ständiga små anpassningar och improvisationer. Förändringsledarens uppgift blir då att först frysa, det vill säga göra det pågående synligt och begripligt genom att fånga mönster i det som redan sker, sedan balansera om genom att omtolka och rikta om mönstren, och till sist släppa rörelsen fri igen. Författarna visar att valet mellan perspektiven inte är en smaksak utan hänger ihop med hur man ser på inertia, alltså tröghet. Den som tror att organisationer i grunden står stilla ser förändring som episoder som måste drivas igenom. Den som tror att organisationer i grunden rör sig ser förändringens motor i de många små justeringar som redan pågår. Rollen för förändringsledaren skiljer sig därmed åt: i det ena fallet är hen primus motor, i det andra snarare den som ger mening åt det som redan händer.

Vad som talar emot

En begreppslig översikt prövar inga hypoteser, och artikeln ger därför inget empiriskt stöd för att det ena perspektivet skulle fungera bättre än det andra. Uppdelningen i två typer är en förenkling: många verkliga förändringar har drag av båda, och översikten säger lite om hur man hanterar en organisation där en stor omorganisation pågår samtidigt som vardagen ständigt justeras. Perspektivet på kontinuerlig förändring kan också romantiseras. Ständiga små anpassningar kan lika gärna leda till drift och slitage som till lärande. Artikeln är dessutom skriven utifrån den litteratur som fanns vid publiceringen, och forskningen om kontinuerlig förändring har vuxit sedan dess. Eftersom fulltexten inte legat till grund här saknas de exempel och den fördjupade argumentation som författarna använder för att belägga sina distinktioner.

Vad det betyder för den som leder

Det första steget är att avgöra vilket slags förändring man faktiskt har framför sig: en avgränsad episod med en tydlig början och ett tydligt slut, eller ett flöde av justeringar som redan pågår oavsett vad ledningen beslutar. Svaret påverkar vad som är en rimlig ledaruppgift. I det senare fallet räcker det inte att tina upp och driva på, snarare handlar det om att stanna upp, sätta ord på vad som redan förändras och ge det en riktning. Många förändringsmodeller på marknaden bygger på den episodiska bilden, och de kan passa dåligt när verkligheten är kontinuerlig. Vilka förändringar pågår i er organisation just nu som ingen har beslutat om?

Läs vidare på sajten

Artiklarna om förändringsberedskap och om förändringströtthet belyser vad ständig rörelse gör med människor, och texterna om ledningsgrupper berör hur man ger riktning åt det som redan pågår.

Viktigaste insikterna

  • 01Avgör vilken sorts förändring det är: ett avgränsat projekt och ett ständigt pågående skifte kräver olika ledarskap.
  • 02I kontinuerlig förändring är uppgiften att frysa: gör mönstret synligt så att gruppen ser vad den redan håller på att ändra, och styr först därefter.
  • 03De flesta modeller är skrivna för projektet: tina, förändra, frys passar den episodiska förändringen och är fel ordning för den kontinuerliga.
  • 04Din syn på tröghet styr ditt val: den som ser organisationen som trög söker det stora greppet, den som ser den som rörlig söker att styra rörelsen.
  • 05Vardagsjusteringarna är också förändring: räkna in dem när du bedömer hur mycket din grupp redan ändrar.

Så hittar du originalet

— (1999)

Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.

Mer inom Förändringsledning & organisationsutveckling