
Förändringsledning & organisationsutveckling
Att vilja, att böra och att inte ha något val
Originaltitel Commitment to organizational change: Extension of a three-component model
- Författare
- Herscovitch, L. & Meyer, J. P.
- År
- 2002
- Lästid
- 4 min
I korthet
Herscovitch och Meyer prövade i tre studier om Meyer och Allens tredelade modell för engagemang i arbetet (three-component model of commitment) går att överföra till engagemang för en bestämd förändring (commitment to change). Modellen skiljer på affektivt engagemang (affective commitment), man stödjer förändringen för att man vill, normativt engagemang (normative commitment), man stödjer den för att man bör, och kalkylerande engagemang (continuance commitment), man följer med för att man inte ser något annat val. Studie 1, med 224 universitetsstudenter, gav ett första stöd för de tre nyutvecklade skalorna. Studie 2 och 3, med sjuksköterskor på sjukhus (157 respektive 108 deltagare), bekräftade skalornas giltighet och visade tre saker. Engagemanget för själva förändringen förutsade stödjande beteende (behavioral support) bättre än engagemanget för organisationen i stort. Affektivt och normativt engagemang hängde samman med mer stöd än kalkylerande engagemang. Och de tre formerna samverkade när de förutsade beteendet. Abstractet redovisar inga effektstorlekar. Urvalen är små, och två av de tre studierna gjordes i en och samma yrkesgrupp, vilket begränsar hur långt resultaten kan generaliseras.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Många förändringsprojekt vilar på antagandet att lojala medarbetare också ställer upp när organisationen förändras. Herscovitch och Meyer ville pröva om det antagandet håller, eller om det i stället är engagemanget för själva förändringen som avgör. De utgick från en etablerad modell för engagemang på arbetsplatsen med tre komponenter (Meyer och Allen 1991, Meyer och Herscovitch 2001) och frågade om samma tre former går att mäta i förhållande till en enskild förändring, och om formerna skiljer sig åt i vad de leder till. Missförståndet studien riktar sig mot är att engagemang skulle vara en enda sak.
Så gjorde de
Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten. Modellen skiljer på tre former av engagemang: affective commitment, alltså att man vill stödja förändringen för att man tror på den; continuance commitment, alltså att man ställer upp för att det skulle kosta för mycket att låta bli; och normative commitment, alltså att man känner att man bör. Forskarna utvecklade skalor för de tre formerna riktade mot en förändring och prövade dem i tre studier. Den första gjordes med 224 universitetsstudenter och gav en första bild av skalornas validitet, alltså om de mäter det de är tänkta att mäta. De två följande gjordes med sjuksköterskor på sjukhus, 157 respektive 108 personer, och jämförde där hur väl engagemang för förändringen och engagemang för organisationen förutsade beteendemässigt stöd för förändringen.
Det de fann
Skalorna höll i alla tre studierna, vilket talar för att de tre formerna av engagemang går att skilja åt även när föremålet är en förändring snarare än en arbetsgivare. Tre resultat lyfts fram. För det första förutsade engagemang för förändringen medarbetarnas stöd bättre än engagemang för organisationen gjorde. Att någon är lojal mot sjukhuset säger alltså mindre om hur personen kommer att agera i ett visst förändringsarbete än hur personen ser på just det arbetet. För det andra hängde affektivt och normativt engagemang samman med högre nivåer av stöd än continuance commitment gjorde. Den som är med för att den inte ser något alternativ ger med andra ord ett svagare stöd än den som vill eller känner att den bör. För det tredje visade sig komponenterna kombineras när de förutsade beteendet: det är profilen av de tre tillsammans, inte var och en för sig, som ger den bästa bilden. Abstractet redovisar inga effektstorlekar, så hur stora skillnaderna var går inte att säga här.
Vad som talar emot
Den första studien gjordes med studenter, som sällan har erfarenhet av verkliga organisationsförändringar, och de två övriga med en enda yrkesgrupp inom en enda sektor. Hur väl resultaten gäller i andra branscher är därför öppet. Utfallet, stöd för förändringen, tycks såvitt abstractet visar bygga på självskattningar, och personer som säger sig vara engagerade tenderar också att säga att de stödjer förändringen, vilket kan blåsa upp sambanden. Om mätningarna gjordes vid ett enda tillfälle kan studierna inte heller visa att engagemanget kommer före stödet snarare än tvärtom. Slutligen framgår inte vilken sorts förändringar som studerades eller hur stora de var, vilket spelar roll för hur resultaten ska läsas.
Vad det betyder för den som leder
Den praktiska poängen är att lojala medarbetare inte automatiskt är förändringsvilliga medarbetare. Den som leder en förändring behöver fråga vad medarbetarna tycker om just den här förändringen, inte bara hur de känner för organisationen. Studien pekar också på att formen av engagemang spelar roll: det är att vilja och att känna att man bör som hänger ihop med starkare stöd, medan känslan av att inte ha något val ger ett svagare stöd. Ett förändringsarbete som främst lutar sig mot att medarbetarna saknar alternativ vilar därför på tunn grund, i alla fall om man vill ha mer än minsta möjliga medverkan. Vilka av era medarbetare stödjer förändringen för att de vill, och vilka gör det för att de inte ser något annat sätt?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om förändringsberedskap och om motstånd vid förändring ligger nära, liksom texterna om kommunikation vid förändring.
Viktigaste insikterna
- 01Engagemang för förändringen är något annat än lojalitet mot organisationen: den som trivs på jobbet kan ändå sakna skäl att stödja just den här förändringen.
- 02Skälet bakom stödet avgör hur långt det räcker: den som följer med för att den inte ser något annat val gör det som krävs, men sällan mer.
- 03Tre frågor ger en snabb lägesbild: vill medarbetarna, tycker de att de bör, eller ser de bara inget alternativ?
- 04Vilja och plikt går att bygga: båda formerna hängde samman med mer stöd, och båda påverkas av hur förändringen motiveras och förankras.
- 05Brist på alternativ ger följsamhet men inte stöd: en förändring som bara vilar på att det inte finns något val får människor att göra det som krävs, inte att ta initiativ.
Så hittar du originalet
— (2002)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Förändringsledning & organisationsutveckling