
Förändringsledning & organisationsutveckling
Motstånd är något förändringsagenten är med och skapar
Originaltitel Resistance to change: The rest of the story
- Författare
- Ford, J. D., Ford, L. W. & D'Amelio, A.
- År
- 2008
- Lästid
- 4 min
I korthet
Ford, Ford och D'Amelio granskar i en begreppslig artikel hur motstånd mot förändring (resistance to change) beskrivs i litteraturen. Deras utgångspunkt är att den rådande bilden är skriven av förändringsagenterna (change agents) och ensidig till deras fördel: motstånd blir något som finns hos mottagarna (change recipients) och som agenten ska övervinna. Författarna visar två saker som den bilden döljer. Den ena är att agenterna själva bidrar till det motstånd de sedan beskriver, genom brutna löften, dålig kommunikation och genom att kalla varje invändning för motstånd. Den andra är att motstånd kan vara en resurs för förändringen: den som säger emot håller frågan levande, pekar på det ingen tänkt på och tvingar fram en bättre plan. Kapitlets epigraf, "Instead of viewing resistance as an obstacle, we propose that it can be a resource for change", är hämtad från artikelns abstract. Artikeln är teoretisk och prövar inte sina påståenden empiriskt, och den ger ingen regel för när en invändning är en resurs och när den är ett hinder. Inga siffror ingår.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Motstånd mot förändring beskrivs ofta som något som finns hos dem som ska ta emot förändringen: en irrationell och störande reaktion som förändringsledaren måste övervinna. Ford, Ford och D'Amelio ställde frågan om den bilden är fullständig. Vad händer om man i stället betraktar motstånd som något som uppstår mellan förändringsagenten och mottagarna, och som förändringsagenten själv bidrar till? Artikeln vill rätta till en ensidig berättelse som enligt författarna gynnar förändringsagenterna och lägger hela ansvaret på de andra.
Så gjorde de
Det här är en teoretisk artikel, inte en empirisk studie. Författarna samlar inte in egna data utan granskar hur motstånd mot förändring har beskrivits i den etablerade litteraturen och bygger sedan ett alternativt resonemang. Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten. Artikeln är uppbyggd i tre steg. Först beskrivs den rådande synen, där motstånd placeras "där borta" hos change recipients, alltså de som förändringen riktar sig till. Sedan argumenterar författarna för att change agents, alltså de som driver förändringen, bidrar till motståndet genom sina egna handlingar och genom det de låter bli att göra. Till sist föreslår de hur motstånd kan förstås som en resurs för förändringen och hur begreppet skulle kunna omformuleras. Eftersom det är en teoriartikel finns inga deltagare, inga mått och inga effektstorlekar att redovisa.
Det de fann
Artikelns huvudpoäng är att motstånd inte är en egenskap hos mottagarna utan något som uppstår i relationen mellan dem och förändringsagenten. Förändringsagenter bidrar enligt författarna på flera sätt: genom hur de kommunicerar, genom brutna eller otydliga överenskommelser, genom att inte lyssna på invändningar och genom att i efterhand tolka reaktioner som motstånd när de lika gärna hade kunnat tolkas som engagemang eller berättigade frågor. Själva etiketten motstånd är alltså en tolkning som förändringsagenten gör, och den tolkningen får konsekvenser för hur samtalet fortsätter. Den andra poängen är att motstånd kan vara en resurs. Invändningar håller förändringen levande i samtalet, de pekar på svagheter i planen som förändringsagenten inte sett och de kan skapa ett engagemang som tystnad aldrig ger. Ett förslag som ingen bryr sig om att motsätta sig är kanske ett förslag ingen bryr sig om alls. Författarna avslutar med att föreslå hur motstånd skulle kunna omstruktureras, alltså hur ledare kan förhålla sig till invändningar som något att arbeta med snarare än att övervinna. Artikeln ger inga siffror, eftersom den inte prövar sina påståenden empiriskt.
Vad som talar emot
Den tydligaste begränsningen är att artikeln är ett resonemang, inte en prövning. Att förändringsagenter kan bidra till motstånd är rimligt, men artikeln visar inte hur ofta det sker eller hur stor del av motståndet som kan förklaras så. En kritisk läsare kan också invända att författarna riskerar att byta en ensidig berättelse mot en annan: om den gamla bilden lade allt ansvar hos mottagarna kan den nya lägga oproportionerligt mycket hos förändringsagenten. Alla invändningar är inte heller konstruktiva, och artikeln ger begränsad vägledning om hur man skiljer motstånd som bär information från motstånd som bara fördröjer. Slutligen är resonemanget skrivet ur ett nordamerikanskt managementperspektiv, och hur det översätts till andra arbetskulturer prövas inte.
Vad det betyder för den som leder
Det artikeln stöder är en förändrad blick snarare än en metod. När invändningar dyker upp är den första frågan inte hur de ska övervinnas utan vad i den egna kommunikationen, tidigare överenskommelser eller själva planen som kan ha bidragit till dem. Att kalla något motstånd är ett val, och valet påverkar samtalet som följer. Invändningar kan också läsas som att människor bryr sig om resultatet, vilket är en bättre utgångspunkt än tystnad. Samtidigt ger artikeln ingen evidens för att ett sådant förhållningssätt ger bättre utfall, så det får prövas med öppna ögon. Vilka av de reaktioner ni just nu kallar motstånd skulle kunna beskrivas på ett annat sätt?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om förändringsberedskap och om kommunikation vid förändring i samma kategori, samt texterna om förändringströtthet, som belyser varför invändningar ibland handlar om tidigare erfarenheter snarare än om den aktuella förändringen.
Viktigaste insikterna
- 01Motstånd är information: den som säger emot pekar ofta på något ingen annan sett, och det är underlag för en bättre plan.
- 02Agenten bidrar till motståndet: brutna löften, dålig kommunikation och etiketten motstånd på varje invändning skapar det som sedan beskrivs.
- 03Kalla inte allt för motstånd: en fråga, en oro och ett argument är olika saker, och bara ordet motstånd gör dem till problem.
- 04Låt invändningen bli ett krav: be den som bromsar formulera risken som ett villkor för att förändringen ska fungera.
- 05Tystnad är inte medhåll: motstånd håller frågan levande, och den grupp som slutar säga emot har inte nödvändigtvis tagit emot förändringen.
Så hittar du originalet
— (2008)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Förändringsledning & organisationsutveckling