Motstånd är något förändringsagenten är med och skapar

Sammanfattning på svenska

Ford, Ford och D'Amelio granskar i en begreppslig artikel hur motstånd mot förändring (resistance to change) beskrivs i litteraturen. Deras utgångspunkt är att den rådande bilden är skriven av förändringsagenterna (change agents) och ensidig till deras fördel: motstånd blir något som finns hos mottagarna (change recipients) och som agenten ska övervinna. Författarna visar två saker som den bilden döljer. Den ena är att agenterna själva bidrar till det motstånd de sedan beskriver, genom brutna löften, dålig kommunikation och genom att kalla varje invändning för motstånd. Den andra är att motstånd kan vara en resurs för förändringen: den som säger emot håller frågan levande, pekar på det ingen tänkt på och tvingar fram en bättre plan. Kapitlets epigraf, "Instead of viewing resistance as an obstacle, we propose that it can be a resource for change", är hämtad från artikelns abstract. Artikeln är teoretisk och prövar inte sina påståenden empiriskt, och den ger ingen regel för när en invändning är en resurs och när den är ett hinder. Inga siffror ingår.

Viktigaste insikterna

• 01Motstånd är information: den som säger emot pekar ofta på något ingen annan sett, och det är underlag för en bättre plan.
• 02Agenten bidrar till motståndet: brutna löften, dålig kommunikation och etiketten motstånd på varje invändning skapar det som sedan beskrivs.
• 03Kalla inte allt för motstånd: en fråga, en oro och ett argument är olika saker, och bara ordet motstånd gör dem till problem.
• 04Låt invändningen bli ett krav: be den som bromsar formulera risken som ett villkor för att förändringen ska fungera.
• 05Tystnad är inte medhåll: motstånd håller frågan levande, och den grupp som slutar säga emot har inte nödvändigtvis tagit emot förändringen.