Beredskap är också en känsla, och gruppens är inte summan av individernas

Sammanfattning på svenska

Rafferty, Jimmieson och Armenakis gjorde en teoretisk genomgång av forskningen om förändringsberedskap (change readiness) och pekade på två brister. Den första: forskarna är i stort sett överens om vilka tankar som bär upp beredskapen, men har inte undersökt attitydens känslomässiga sida (affect). Den andra: forskningen har inte anlagt ett flernivåperspektiv (multilevel perspective). Författarna menar att känslan behöver ingå både i definitionen och i mätningen av beredskap, och de bygger ett ramverk som anger förutsättningar för och följder av beredskap på tre nivåer: individen, arbetsgruppen och organisationen. De beskriver de processer som leder fram till individuell och kollektiv beredskap, går igenom teoretiskt och empiriskt stöd för förutsättningarna på var och en av nivåerna och avslutar med förslag till framtida forskning. Poängen för praktiken är att gruppens beredskap inte är summan av individernas: den uppstår genom egna processer på gruppnivå. Artikeln är en begreppslig översikt utan egna data, och ramverket som helhet är inte prövat empiriskt. Inga siffror finns i abstract.

Viktigaste insikterna

• 01Beredskap är också en känsla: den som bara mäter vad medarbetarna tänker om förändringen missar hälften av attityden.
• 02Gruppens beredskap är inte summan av individernas: den uppstår genom egna processer på gruppnivå och behöver mötas där.
• 03Tre nivåer, tre uppsättningar förutsättningar: det som bygger beredskap hos individen, i arbetsgruppen och i organisationen är inte samma saker.
• 04Lyssna efter tonen, inte bara argumenten: ett rimligt resonemang kan följas av oro, och oron avgör ofta beteendet.
• 05Bedöm beredskapen där du ska agera: en enkät till individer säger lite om vad arbetslaget kommer att göra tillsammans.