
Förändringsledning & organisationsutveckling
Beredskap är också en känsla, och gruppens är inte summan av individernas
Originaltitel Change readiness: A multilevel review
- Författare
- Rafferty, A. E., Jimmieson, N. L. & Armenakis, A. A.
- År
- 2013
- Lästid
- 4 min
I korthet
Rafferty, Jimmieson och Armenakis gjorde en teoretisk genomgång av forskningen om förändringsberedskap (change readiness) och pekade på två brister. Den första: forskarna är i stort sett överens om vilka tankar som bär upp beredskapen, men har inte undersökt attitydens känslomässiga sida (affect). Den andra: forskningen har inte anlagt ett flernivåperspektiv (multilevel perspective). Författarna menar att känslan behöver ingå både i definitionen och i mätningen av beredskap, och de bygger ett ramverk som anger förutsättningar för och följder av beredskap på tre nivåer: individen, arbetsgruppen och organisationen. De beskriver de processer som leder fram till individuell och kollektiv beredskap, går igenom teoretiskt och empiriskt stöd för förutsättningarna på var och en av nivåerna och avslutar med förslag till framtida forskning. Poängen för praktiken är att gruppens beredskap inte är summan av individernas: den uppstår genom egna processer på gruppnivå. Artikeln är en begreppslig översikt utan egna data, och ramverket som helhet är inte prövat empiriskt. Inga siffror finns i abstract.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Förändringsberedskap, på engelska change readiness, är den mest studerade positiva attityden till förändring. Ändå menade Rafferty, Jimmieson och Armenakis att begreppet hade två blinda fläckar. För det första hade forskningen nästan bara intresserat sig för vad medarbetare tror om en förändring, inte för vad de känner inför den. För det andra mättes beredskap nästan alltid hos individer, samtidigt som resultaten användes för att uttala sig om hela organisationers beredskap. Studien ville visa varför båda dessa luckor spelar roll och föreslå hur begreppet bör definieras och mätas på individ-, grupp- och organisationsnivå.
Så gjorde de
Studien är en teoretisk översikt, alltså en genomgång av tidigare begrepp och empiri som mynnar ut i ett ramverk snarare än i nya data eller statistiska sammanvägningar. Författarna anger inte hur många studier som ingick eller hur de valdes ut. De utgår från attitydteori inom socialpsykologin, där en attityd ses som en samlad värdering som bygger på både kognitiva element (uppfattningar) och affektiva element (känslor). Mot den bakgrunden granskar de de vanligaste definitionerna av förändringsberedskap, i första hand Armenakis och kollegers, som betonar uppfattningen att förändring behövs och att organisationen klarar den. Därefter använder de flernivåteori, alltså läran om hur egenskaper hos individer kan bli gemensamma egenskaper hos grupper, för att beskriva hur beredskap uppstår på gruppnivå och organisationsnivå. Eftersom få studier mätt just beredskap drar de också in forskning om närliggande attityder, som öppenhet, motstånd och cynism inför förändring.
Det de fann
Författarna föreslår att en individs beredskap byggs av tre uppfattningar, att förändring behövs, att man klarar den och att den ger något positivt för den egna rollen, samt av positiva känslor inför den konkreta förändringen, som hopp och förväntan. På gruppnivå uppstår gemensam beredskap genom social interaktion: medlemmarna bygger gemensamma tolkningar, och känslor sprids genom emotional contagion, alltså känslosmitta, där man omedvetet härmar andras uttryck. På organisationsnivå gör rekrytering, avgångar och socialisering att medarbetare blir mer lika i sina uppfattningar, och ledarskap och kultur formar gemensamma känslor. Gruppberedskap bör mätas med frågor om gruppen och bara räknas som gruppegenskap om medlemmarna är tillräckligt eniga. På individnivå fann de stöd för att delaktighet, kommunikation och ledarskap hänger ihop med positiva attityder, medan större förändringar ger mer negativa reaktioner. På gruppnivå lyfter de psykologisk trygghet och gruppens känslomässiga ton, på organisationsnivå den högsta chefens inställning och en kultur som värderar anpassning. Som exempel på samspel mellan nivåer nämns en studie med 806 anställda i 32 organisationer där engagemanget var högst när gruppen genomgick omfattande förändring som bedömdes gynnsam men de individuella kraven var låga.
Vad som talar emot
Artikeln är ett förslag, inte en prövning. Modellen bygger på resonemang och på studier av närliggande begrepp, och författarna säger själva att bristen på data och på enhetliga mått gör det svårt att dra säkra slutsatser om vad som föregår beredskap. Mycket få studier hade mätt beredskap på gruppnivå, och forskningen hade enligt författarna i praktiken förbisett både grupp- och organisationsnivån. Antagandet att begreppet betyder samma sak på alla tre nivåer är obevisat, och författarna listar det själva som första fråga för framtida forskning. Många av de belägg som anförs för gruppkänslor kommer från laboratorieexperiment med studenter eller från andra sammanhang än organisationsförändring. Det saknas också studier som visar att den affektiva delen faktiskt förutsäger utfall bättre än den kognitiva.
Vad det betyder för den som leder
Det studien stöder är en bredare blick. Att medarbetare förstår varför förändringen behövs räcker inte om de samtidigt känner oro; argument, siffror och analyser når uppfattningarna, men känslor påverkas av andra medel, som bilder, tonläge och stämning. Beredskapen bör också ses på gruppnivå: en enskild medarbetare med hög beredskap i en grupp med låg beredskap säger lite om vad som kommer att hända. Låg beredskap kan därtill läsas som diagnostisk information om var förändringsplanen är svag, snarare än som ett hinder att övervinna. Vilka känslor inför nästa förändring uttrycks i era arbetsgrupper när ledningen inte är i rummet?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om motstånd mot förändring och om kommunikation vid förändring bygger vidare på samma frågor, liksom texterna om psykologisk trygghet i grupper och om hur ledningsgrupper hanterar förändring.
Viktigaste insikterna
- 01Beredskap är också en känsla: den som bara mäter vad medarbetarna tänker om förändringen missar hälften av attityden.
- 02Gruppens beredskap är inte summan av individernas: den uppstår genom egna processer på gruppnivå och behöver mötas där.
- 03Tre nivåer, tre uppsättningar förutsättningar: det som bygger beredskap hos individen, i arbetsgruppen och i organisationen är inte samma saker.
- 04Lyssna efter tonen, inte bara argumenten: ett rimligt resonemang kan följas av oro, och oron avgör ofta beteendet.
- 05Bedöm beredskapen där du ska agera: en enkät till individer säger lite om vad arbetslaget kommer att göra tillsammans.
Så hittar du originalet
— (2013)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Förändringsledning & organisationsutveckling