Trestegsmodellen tog form efter Lewins död

Sammanfattning på svenska

Lewins förändring i tre steg (changing as three steps), att tina upp (unfreezing), förändra (changing) och frysa på nytt (refreezing), betraktas av många som den grundläggande modellen för att leda förändring. Den har kritiserats för att förenkla och försvarats mot kritiken, men dess ställning som fältets grund har inte ifrågasatts. Cummings, Bridgman och Brown jämförde vad Lewin faktiskt skrev om förändring i tre steg med hur det återges i senare verk. Deras slutsats är att han aldrig utvecklade någon sådan modell. Den tog form efter hans död, hos andra författare, och fick hans namn. Modellen spåras ibland till den första artikeln i Human Relations, men Lewin skrev i sina artiklar från 1947 om kvasistationära jämviktslägen (quasi-stationary equilibria) i grupper och om de kraftfält som håller ett läge på plats. Författarna undersöker hur och varför modellen kom att uppfattas som grunden för det unga delfältet förändringsledning (change management) och menar att en granskning av den grunden kan öppna för nytänkande. Artikeln är en historisk och textnära analys och säger inget om huruvida modellen fungerar i praktiken.

Viktigaste insikterna

• 01Modellen är en efterhandskonstruktion: den trestegsfigur som bär Lewins namn tog form efter hans död, hos andra.
• 02Behåll det som håller: skillnaden mellan att lösa upp något och att stabilisera något nytt är användbar även om upphovet är fel.
• 03Lewin skrev om kraftfält: en förändring kräver att de krafter som håller det gamla läget på plats rubbas, vilket är en mer krävande tanke än tre steg.
• 04Fråga efter originalet: när en modell finns i varje lärobok är det värt att läsa vad upphovsmannen faktiskt skrev.
• 05Ifrågasatta grunder öppnar för nytt: den som slutar ta trestegsmodellen för given får utrymme att tänka om.