Tio steg med belägg, men ingen belagd ordning

Sammanfattning på svenska

Stouten, Rousseau och De Cremer ställde de spridda praktikermodellerna för förändringsledning (change management), bland dem Kotters åtta steg, den trestegsmodell som tillskrivs Lewin och Hiatts ADKAR, mot den vetenskapliga litteraturen om organisationsförändring (organizational change). Deras första iakttagelse är att modellerna oftare vilar på expertutlåtande (expert opinion) än på vetenskapliga belägg. Deras andra är att det ändå finns belägg för enskilda delar av dem. Artikeln sorterar vad som är känt, omstritt, oprövat och underutnyttjat, och ur jämförelsen formuleras tio evidensbaserade steg, här i theORVARs sammanfattning: ta reda på fakta om problemet, bedöm beredskapen, välj insatser med stöd, bygg förändringsledarskap i hela organisationen, formulera och sprid en riktning, arbeta genom de sociala nätverken, stöd genomförandet med mål, lärande, delaktighet och rättvisa, uppmuntra små försök, följ upp över tid och gör det nya till det normala. Stegen har stöd var för sig. Ordningen mellan dem är inte prövad, och ingen kontrollerad studie har undersökt om en organisation som följer hela sekvensen lyckas bättre, vilket författarna själva påpekar. Artikeln är en syntes utan egna data.

Viktigaste insikterna

• 01Skilj på om steget är vettigt och om ordningen är prövad: det första har ofta stöd, det andra nästan aldrig.
• 02Börja med fakta om problemet: det första steget är att ta reda på vad som faktiskt är fel innan lösningen väljs.
• 03Bedöm beredskapen innan du bedömer planen: en bra plan i en oförberedd organisation faller på mottagandet.
• 04Arbeta genom nätverken: förändring sprids via de sociala band som redan finns, inte bara via linjen.
• 05Behandla praktikermodellerna som språk, inte som belägg: de ger gemensamma ord, men stödet finns för delarna, inte för helheten.