← Kunskapsbank

Förändringsledning & organisationsutveckling

Reaktioner på organisationsförändring, på mikro- och makronivå

Originaltitel Reactions towards organizational change: A systematic literature review

Författare
Khaw, K. W., Alnoor, A., AL-Abrrow, H., Tiberius, V., Ganesan, Y. & Atshan, N. A.
År
2022
Lästid
4 min

I korthet

Khaw med kollegor gjorde en systematisk litteraturöversikt (systematic literature review) av forskningen om hur medarbetare reagerar på organisationsförändring (organizational change), från 1940-talet fram till 2022. Utgångspunkten är att många förändringsinitiativ stöter på problem därför att ledningen inte förstår medarbetarnas kognitiva och beteendemässiga reaktioner. Syftet var att ge en helhetsbild av hur reaktionerna studerats, sorterade på mikronivå, den enskilda medarbetaren, och makronivå, gruppen och organisationen. Översikten visar att reaktioner utvecklas i samspel mellan individens attityder, övertygelser och känslor. Negativa reaktioner uppstår ofta vid upplevd osäkerhet, ökad arbetsbörda eller hot mot arbetsrelationer, men kan också vara konstruktiv kritik som förändringen har nytta av. Hur väl ledare engagerar medarbetarna och förklarar syftet med förändringen hör till det som avgör utfallet. Abstract anger inte antalet ingående studier, och översikten är begreppslig; den ger ingen samlad effektstorlek. Den kompletterar Oreg, Vakola och Armenakis (2011) genom att ta med forskning från det senaste decenniet.

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

Förändringsinitiativ är vanliga och ofta nödvändiga, men de möter lika ofta motstånd, och många misslyckas. Motståndet är enligt författarna resultatet av hur mottagarna tänker, känner och beter sig inför förändringen. Khaw, Alnoor, AL-Abrrow, Tiberius, Ganesan och Atshan ville ge en samlad bild av vad forskningen säger om vad som utlöser dessa reaktioner och vad de leder till, på både individnivå och organisationsnivå. De ville också pröva ett perspektivbyte: att negativa reaktioner inte behöver ses som ett hinder utan kan förstås som konstruktiv kritik som förbättrar förändringsprocessen.

Så gjorde de

Studien är en systematisk litteraturöversikt, alltså en genomgång av tidigare forskning enligt förhandsbestämda sök- och urvalskriterier, här enligt PRISMA-riktlinjerna. Sökordet var "reactions to change" i fyra databaser: IEEE Xplore, Science Direct, Scopus och Web of Science. Sökningen gav 657 träffar, varav 9 dubbletter togs bort. Efter granskning av titel och sammanfattning återstod 87 artiklar för fulltextläsning, och 79 ingick till slut i syntesen. Bara engelskspråkiga, granskade artiklar och konferensbidrag togs med. Artiklarna delades in efter nivå: 39 handlade om micro reactions, alltså individers reaktioner, och 40 om macro reactions, alltså organisationens samlade reaktion. Inom varje nivå sorterades studierna i antecedents (förutsättningar som formar reaktionen) och outcomes (följder), och följderna beskrevs med modellen exit, voice, loyalty och neglect, det vill säga att lämna, säga ifrån, stanna lojalt eller dra ner på engagemanget. Författarna granskade också metodproblem i de ingående studierna.

Det de fann

På individnivå sorterade författarna förutsättningarna i sex grupper: emotionella och kognitiva processer (19 studier), kommunikation mellan medarbetare, ledarstil, individuella attityder (8 studier), öppenhet för förändring (4 studier) och införande av informationssystem (6 studier). Samma grupper återkom på organisationsnivå. Genomgående var att bristande kommunikation, hot mot arbetsrelationer och rädsla för att förlora jobbet ger negativa reaktioner, medan delaktighet, kommunikation före och efter förändringen och ett transformativt eller transaktionellt ledarskap hänger ihop med positiva. Täta förändringar kopplades till change fatigue, alltså förändringströtthet, och cynism. Följderna beskrevs som voice (att lyfta problem), exit (att sluta eller tänka på att sluta), neglect (sen ankomst, fler fel, mindre ansträngning) och loyalty (att avvakta och lita på organisationen); på organisationsnivå lades social identity till, alltså hot mot en gemensam identitet. Metodgranskningen var kritisk: 90 procent av studierna byggde på självrapporterade data, 97 procent av individstudierna använde självskattade utfallsmått, och 49 procent av individstudierna var tvärsnittsstudier. Författarnas huvudpoäng är att voice, och även andra negativa reaktioner, kan läsas som konstruktiv kritik som pekar ut svagheter i planen, och att lyssna på invändningar kan öka medarbetarnas vilja att bidra.

Vad som talar emot

Sökningen använde ett enda sökord, vilket gör att relevant forskning under andra beteckningar, som "resistance to change" eller "readiness for change", kan ha missats. Översikten är beskrivande och kategoriserar, den väger inte samman effektstorlekar, så hur starka sambanden är går inte att utläsa. Uppgifterna om studiernas design är dessutom inte helt samstämmiga: på ett ställe sägs de flesta studierna vara longitudinella, på ett annat att nära hälften av individstudierna är tvärsnitt. Några påståenden återges från enskilda källor utan att granskas. Författarna anger själva att de bara såg på den enskilda ledaren, inte ledningsgruppen, att individuella skillnader och personlighet inte kontrollerades och att kulturell kontext lämnades utanför. Slutsatsen om negativa reaktioner som konstruktiv kritik är en tolkning författarna argumenterar för, inte något de prövat empiriskt.

Vad det betyder för den som leder

Det studien ger stöd för är framför allt en läsart. När medarbetare säger ifrån, drar sig undan eller går på sparlåga under en förändring är det information om hur planen och kommunikationen har landat, och den informationen kommer tidigt om någon lyssnar. Författarna föreslår att insatser för att fånga upp reaktioner sätts in tidigt i processen, innan missnöje hinner bli en vilja att lämna, och att delaktighet och tidig, återkommande kommunikation är de verktyg forskningen oftast pekar på. Att täta förändringar hänger ihop med trötthet och cynism är också värt att väga in när nästa initiativ planeras. Vem i er organisation får höra invändningarna först, och vad händer med dem sedan?

Läs vidare på sajten

Artiklarna om motstånd vid förändring, förändringströtthet och förändringsberedskap fördjupar flera av kategorierna här, och texterna om kommunikation vid förändring tar upp den faktor som återkommer på båda nivåerna.

Viktigaste insikterna

  • 01Förstå medarbetarnas reaktioner: motstånd är ofta en kognitiv och beteendemässig reaktion, och de känslor och uppfattningar som ligger bakom går att ta reda på.
  • 02Aktiv kommunikation minskar osäkerhet: tydliga besked och tidig delaktighet hänger samman med mer positiva reaktioner.
  • 03Ledarskapet är centralt: ett öppet och trovärdigt ledarskap kan minska motstånd.
  • 04Negativa reaktioner kan vara värdefulla: kritik är ibland underlag för en bättre förändring, inte bara motstånd.
  • 05Reaktionen är personlig: det avgörande är hur individen uppfattar att förändringen påverkar henne själv, till exempel arbetsbelastning eller trygghet.

Så hittar du originalet

— (2022)

Mer inom Förändringsledning & organisationsutveckling