← Kunskapsbank

Ledarutveckling & lärande

Mogen för att utvecklas?

Originaltitel Developmental readiness: Accelerating leader development.

Författare
Avolio, B. J.; Hannah, S. T.
År
2008
Lästid
5 min

I korthet

Varför får två chefer så olika utbyte av samma ledarutvecklingsprogram? Den här teoretiska artikeln av två av fältets tyngsta namn ger ett begrepp för skillnaden: utvecklingsberedskap, alltså i vilken grad en person är redo att ta emot, bearbeta och omsätta utveckling. Tanken är enkel men får stora konsekvenser: organisationer lägger stora summor på att skicka chefer på program, men ganska lite på att göra dem redo att växa av programmen. Författarna ringar in fem byggstenar i beredskapen. Lärandemålsorientering, att gå in för att lära snarare än att prestera och se bra ut. Utvecklingstilltro, tron att den egna utvecklingen är möjlig, en nära släkting till tilltron till egen förmåga. Självbildsklarhet, att veta vem man är och var man står, vilket gör återkoppling användbar i stället för hotfull. Självkomplexitet, att ha flera sidor i sin självbild att växa i. Och metakognitiv förmåga, konsten att tänka om sitt eget tänkande, som gör erfarenheter till lärdomar. Artikeln resonerar också om organisationens beredskap: en chef som kommer hem från ett program till en vardag utan utrymme, stöd eller efterfrågan tappar snabbt det som väckts. För HR och programägare är begreppet direkt användbart i tre led. Före insatsen: väck beredskapen, genom att klargöra varför-frågan, sänka prestationstrycket och ge deltagarna en ärlig bild av var de står. Under: träna reflektionen, inte bara innehållet. Efter: se till att hemmaorganisationen frågar efter det nya. Artikeln är teoretisk snarare än empirisk, så begreppen ska ses som en välgrundad arbetsmodell, men den sätter ord på något erfarna utbildare känner igen: skillnaden mellan att gå en kurs och att vara redo att förändras av den.

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

Organisationer lägger stora summor på ledarutveckling, enligt författarna omkring 12 miljarder dollar i USA under 2007, med svagt stöd för att insatserna fungerar. Avolio och Hannah menar att en del av förklaringen ligger före själva programmet: ingen frågar om deltagaren är redo att utvecklas. De vill rätta till föreställningen att samma insats fungerar lika för alla och föreslår i stället att den som ska utveckla ledare först bedömer och bygger deras developmental readiness, alltså utvecklingsberedskap, och sedan organisationens beredskap att låta utvecklingen ske.

Så gjorde de

Artikeln är ett teoretiskt bidrag, inte en empirisk studie. Författarna bygger ett ramverk utifrån tidigare forskning och egna pilotstudier, som de hänvisar till men inte redovisar i detalj. Grunden är att ledarskap i huvudsak är något man blir, inte föds till. De lutar sig mot tvillingstudier där jämförelsen mellan enäggstvillingar och tvåäggstvillingar visar att omkring 30 procent av vem som hamnar i ledarroller kan förklaras av arv, resten av miljö och erfarenhet. Utifrån det beskriver de ledarutveckling som en livslång berättelse där trigger events, alltså utlösande händelser som utmanar den egna självbilden, skapar en obalans som kan leda till omprövning. Om händelsen får den effekten beror på fem egenskaper hos personen. I en bilaga föreslår de färdiga frågeformulär för att mäta var och en av dem, med reservationen att måttet på utvecklingstilltro ännu är under utveckling.

Det de fann

Eftersom artikeln är teoretisk är resultatet ett ramverk snarare än ett mätvärde. De fem beståndsdelarna i utvecklingsberedskap är följande. Learning goal orientation, alltså inriktning på att lära snarare än att prestera, gör att feedback tolkas som nyttig information i stället för som en dom över personen. Developmental efficacy, alltså tilltron till att man kan utveckla en viss förmåga, styr hur mycket ansträngning man lägger på att söka och använda utvecklande erfarenheter. Self-concept clarity, alltså en tydlig och stabil bild av vem man är, ger en fast utgångspunkt att pröva nya erfarenheter mot. Self-complexity, alltså hur många olika sidor och roller som ryms i självbilden, ger fler ingångar att tolka en händelse med. Metacognitive ability, alltså förmågan att tänka om sitt eget tänkande, avgör om man kan granska sin egen teori om ledarskap och revidera den. Författarna skiljer också mellan adaptiv reflektion, som är öppen och lärande, och maladaptiv reflektion, som glider över i ältande, och konstaterar att instruktioner som fokuserar på vad som gick fel lätt utlöser den senare. På organisationsnivå betonar de psykologisk trygghet, styrkebaserat klimat och att ledares hållning till utveckling sprider sig nedåt i organisationen. De föreslår att utvecklingsberedskap kan bedömas med formulär, av tränade mentorer eller i simuleringar.

Vad som talar emot

Ramverket är inte prövat som helhet. De longitudinella pilotstudier författarna hänvisar till är opublicerade eller under tryckning, så läsaren kan inte bedöma vad de faktiskt visar. Flera av de fem begreppen överlappar varandra, till exempel självkännedom och självbildsklarhet, och artikeln ger ingen empirisk grund för att just dessa fem är de rätta eller hur de samverkar. Måttet på utvecklingstilltro saknas, vilket författarna medger. Den praktiska sidan bygger på egna konsulterfarenheter och exempel snarare än på utvärderingar. Det finns också en risk i tanken att sortera chefer efter beredskap: den som bedöms som inte redo kan få mindre stöd, vilket i sig kan bli en självuppfyllande profetia. Slutligen skriver författarna delvis om sina egna tidigare modeller, vilket gör argumentationen mer sammanhängande än oberoende.

Vad det betyder för den som leder

Artikeln ger inga belägg för att en viss metod fungerar, men den riktar ljuset mot något som ofta hoppas över, nämligen vad som krävs av deltagaren för att ett program ska fastna. Det som verkar rimligt att ta med sig är att samma kurs kan landa helt olika beroende på om deltagaren vill lära eller vill visa sig duglig, och att en person som tolkar feedback som ett hot sällan tar in den. Det talar för att förberedelse och uppföljning, till exempel guidad reflektion efter en svår händelse, kan vara minst lika viktiga som själva utbildningen. Anspråken bör vara måttliga, eftersom ramverket ännu inte är testat. Vilken händelse i ditt eget arbete under det senaste året fick dig att ompröva hur du ser på dig själv som ledare?

Läs vidare på sajten

Texterna om ledarutbildningens effekt och om vad som avgör om en insats får genomslag ligger nära den här artikeln, liksom artiklarna om reflektion, feedback och självkännedom.

Viktigaste insikterna

  • 01Utvecklingsberedskap: i vilken grad en person är redo att ta emot och omsätta utveckling.
  • 02Fem byggstenar: lärandemålsorientering, utvecklingstilltro, självbildsklarhet, självkomplexitet och metakognitiv förmåga.
  • 03Organisationens beredskap avgör om det väckta överlever hemkomsten.
  • 04Praktik i tre led: väck beredskapen före, träna reflektionen under, efterfråga det nya efter.
  • 05Teoretisk artikel: en välgrundad arbetsmodell snarare än bevisad effektkedja.

Så hittar du originalet

Consulting Psychology Journal: Practice and Research (2008)

Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.

Mer inom Ledarutveckling & lärande