
Ledarutveckling & lärande
Kritiken mot Kolb, och varför erfarenheten ändå behövs
Originaltitel Experiential Learning and Its Critics: Preserving the Role of Experience in Management Learning and Education
- Författare
- Kayes, D. C.
- År
- 2002
- Lästid
- 7 min
I korthet
Kolbs lärcykel är en av de mest spridda modellerna i svensk ledarutveckling, och den har samtidigt kritiserats i decennier. Den här artikeln samlar invändningarna och prövar om erfarenhetsbaserat lärande går att försvara trots dem. Kritiken gäller framför allt att modellen behandlar lärande som något som sker inuti en enskild individ, i tydligt åtskilda steg, medan lärande i arbetslivet i praktiken sker mellan människor och i språket. Kolbs mätinstrument för lärstilar har dessutom fått kritik för svaga psykometriska egenskaper, vilket är en annan sak än att lärcykeln som samtalsstöd skulle vara oanvändbar. Författaren argumenterar för att erfarenheten ska behållas som grund för ledarutveckling, men att begreppet erfarenhet behöver omformuleras så att det rymmer både det personliga och det gemensamma. Slutsatsen pekar mot att språket och samtalet är den plats där erfarenhet blir kunskap. Artikeln är användbar som motvikt för den som arbetar med reflekterande metoder. Lärcykeln fungerar som karta över ett samtal, men den har svagare empiriskt stöd än dess spridning antyder, och den fångar inte att lärandet till stor del sker i utbytet mellan människor.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Kolbs experiential learning theory, alltså teorin om erfarenhetsbaserat lärande där man lär genom att uppleva, reflektera, dra slutsatser och pröva på nytt, har länge dominerat synen på hur chefer lär sig. Samtidigt har den fått hård kritik för att vara alltför individcentrerad, alltför kognitiv och blind för makt, känslor och sammanhang. Kayes frågar sig om kritiken betyder att erfarenheten bör överges som grund för ledarutveckling, eller om begreppet kan revideras så att det överlever. Han vill rätta till missförståndet att valet står mellan att behålla Kolb oförändrad och att kasta bort erfarenheten helt.
Så gjorde de
Artikeln är ett teoretiskt resonemang, inte en empirisk undersökning. Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten. Kayes utgår från John Deweys dubbla hållning till utbildning, att både reformera och bevara, och tillämpar den på debatten om erfarenhetens roll i management learning, alltså lärande om ledning och organisation. Han går igenom, jämför och bygger vidare på de kritiker som riktats mot Kolbs teori. Därefter använder han psykoanalytikern Jacques Lacans poststrukturalistiska tänkande, alltså en tradition som betonar att språket formar hur vi uppfattar oss själva och världen, för att omformulera vad erfarenhet är. Den reviderade synen ställs sedan mot andra erfarenhetsbaserade angreppssätt: handlingsinriktat lärande, kognitiva modeller och kritisk reflektion. Slutligen diskuterar han vad synsättet betyder för teori, undervisning och praktik.
Det de fann
Eftersom artikeln är teoretisk är resultatet ett förslag, inte ett mätvärde. Kayes centrala poäng är att erfarenhet inte är något rent personligt och omedelbart som individen sedan reflekterar över på egen hand. Erfarenhet formas i språket och i socialt handlande, och den gräns Kolbs kritiker pekar på, mellan personlig och social kunskap eller mellan tacit kunskap, alltså tyst kunskap som är svår att uttrycka, och explicit kunskap som kan formuleras, är enligt Kayes just där problemet ligger. Genom att definiera erfarenhet inom språket och det sociala samspelet menar han att man kan bemöta kritiken utan att ge upp erfarenheten som grund. Det skiljer hans hållning både från dem som vill behålla Kolb som han är och från dem som vill ersätta erfarenhetsbaserat lärande med kritisk reflektion eller rent kognitiva modeller. För undervisning och praktik blir slutsatsen att språk och samtal bör få större vikt i lärandeprocessen: det är i samtalet med andra som en upplevelse blir till kunskap. Artikeln avslutas med förslag på fortsatt forskning om hur en sådan språkligt förankrad syn på erfarenhet kan prövas.
Vad som talar emot
Artikeln är ett argument, inte en prövning. Den visar inte empiriskt att samtalsbaserat lärande ger bättre resultat än Kolbs ursprungliga modell eller än andra angreppssätt. Valet av Lacan som teoretisk grund är omstritt: psykoanalytisk och poststrukturalistisk teori är svår att omsätta i mätbara påståenden, och en kritisk läsare kan fråga sig om den tillför något som enklare teorier om socialt lärande inte redan ger. Kritiken av Kolb bygger på tidigare kritiker, som Kayes sammanfattar snarare än testar. Eftersom bara sammanfattningen har lästs går det inte att bedöma hur väl argumenten är underbyggda i detalj eller hur konkreta de pedagogiska förslagen är. Slutligen är artikeln skriven för en akademisk debatt inom management education, och avståndet till en chefs vardag är långt.
Vad det betyder för den som leder
Det studien stöder är en försiktig omprövning av en vanlig idé: att chefer lär sig av erfarenhet genom att reflektera för sig själva. Kayes resonemang tyder på att erfarenheten blir lärande först när den formuleras och prövas i samtal med andra. Det talar för att lärande i vardagen mindre handlar om enskild eftertanke och mer om att skapa tillfällen där en händelse sätts i ord tillsammans med kollegor, en mentor eller ett team. Eftersom artikeln är teoretisk bör slutsatsen tas som ett perspektiv att pröva snarare än som ett belägg. Var i din arbetsvecka finns det utrymme att sätta ord på en erfarenhet tillsammans med någon annan?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om lärstilar och kritiken av dem ligger nära den här texten, liksom texterna om reflektion, after action review och om vad som gör att ledarutbildning får effekt.
Viktigaste insikterna
- 01Kolbs lärcykel har kritiserats i decennier trots sin stora spridning
- 02Kritiken gäller att lärande framställs som individuellt och stegvis snarare än socialt och språkligt
- 03Mätinstrumentet för lärstilar har svagare psykometriskt stöd än lärcykeln som samtalsstöd
- 04Författaren vill behålla erfarenheten som grund men omformulera vad erfarenhet betyder
- 05Slutsatsen är att samtalet är den plats där erfarenhet blir kunskap
Så hittar du originalet
— (2002)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Ledarutveckling & lärande