Kritiken mot Kolb, och varför erfarenheten ändå behövs

Sammanfattning på svenska

Kolbs lärcykel är en av de mest spridda modellerna i svensk ledarutveckling, och den har samtidigt kritiserats i decennier. Den här artikeln samlar invändningarna och prövar om erfarenhetsbaserat lärande går att försvara trots dem. Kritiken gäller framför allt att modellen behandlar lärande som något som sker inuti en enskild individ, i tydligt åtskilda steg, medan lärande i arbetslivet i praktiken sker mellan människor och i språket. Kolbs mätinstrument för lärstilar har dessutom fått kritik för svaga psykometriska egenskaper, vilket är en annan sak än att lärcykeln som samtalsstöd skulle vara oanvändbar. Författaren argumenterar för att erfarenheten ska behållas som grund för ledarutveckling, men att begreppet erfarenhet behöver omformuleras så att det rymmer både det personliga och det gemensamma. Slutsatsen pekar mot att språket och samtalet är den plats där erfarenhet blir kunskap. Artikeln är användbar som motvikt för den som arbetar med reflekterande metoder. Lärcykeln fungerar som karta över ett samtal, men den har svagare empiriskt stöd än dess spridning antyder, och den fångar inte att lärandet till stor del sker i utbytet mellan människor.

Viktigaste insikterna

• 01Kolbs lärcykel har kritiserats i decennier trots sin stora spridning
• 02Kritiken gäller att lärande framställs som individuellt och stegvis snarare än socialt och språkligt
• 03Mätinstrumentet för lärstilar har svagare psykometriskt stöd än lärcykeln som samtalsstöd
• 04Författaren vill behålla erfarenheten som grund men omformulera vad erfarenhet betyder
• 05Slutsatsen är att samtalet är den plats där erfarenhet blir kunskap