Frågan om vad som fungerar gör mer än frågan om varför det inte gör det

Sammanfattning på svenska

Grant prövade i ett randomiserat försök vad frågornas riktning gör i ett coachande samtal. 225 deltagare beskrev ett verkligt problem som de ville lösa och satte ett mål. De skattade sedan positiva och negativa känslor (positive and negative affect), tilltro till den egna förmågan (self-efficacy) och närhet till målet (goal approach). 108 deltagare lottades till problemfokuserade frågor (problem-focused questions), som undersöker problemets orsaker, och 117 till lösningsfokuserade frågor (solution-focused questions), däribland mirakelfrågan (the Miracle Question), som undersöker hur det ser ut när problemet är löst. Därefter fyllde alla i måtten på nytt. Båda frågetyperna ökade närheten till målet, men ökningen var betydligt större i den lösningsfokuserade gruppen. Problemfokuserade frågor påverkade varken känslor eller tilltro till den egna förmågan. Lösningsfokuserade frågor ökade positiva känslor, minskade negativa och stärkte tilltron till den egna förmågan. Den gruppen formulerade också fler konkreta handlingssteg mot målet. Grant påpekar att verkliga samtal sällan är renodlade, men att den som vill åstadkomma förändring bör låta lösningsfokus dominera. Försöket är ett enstaka skriftligt samtal i försöksmiljö, vilket begränsar överföringen till arbetslivet.

Viktigaste insikterna

• 01Riktningen på frågan spelar roll: samma problem och två frågetyper gav olika utfall.
• 02Varför-frågor ger inget lyft: problemfokuserade frågor påverkade varken känslor eller tilltro till förmågan.
• 03Fråga hur det ser ut när det fungerar: lösningsfokuserade frågor ökade tilltron till den egna förmågan och minskade negativa känslor.
• 04Fler steg framåt: den lösningsfokuserade gruppen kom på fler konkreta handlingar mot målet.
• 05Båda behövs, men i olika mått: verkliga samtal blandar frågetyperna, och det är tyngdpunkten som avgör.