
Coaching
Den som lyssnar på svåra berättelser bär en del av tyngden
Originaltitel Can listening hurt you? A meta-analysis of the effects of exposure to trauma on listener's stress
- Författare
- Michelson, T. & Kluger, A.
- År
- 2023
- Lästid
- 4 min
I korthet
Michelson och Kluger prövade hypotesen att den som lyssnar på andras traumatiska berättelser själv blir stressad, samtidigt som berättandet kan hjälpa den som talar att hantera det som hänt. De gick igenom publicerad forskning om sambandet mellan exponering för talares traumaberättelser och lyssnarens stress. 49 artiklar med 142 effektstorlekar ingick. Eftersom flera effektstorlekar ofta kom från samma artikel användes en metaanalys i tre nivåer (three-level meta-analysis). Det sammanvägda sambandet mellan exponering och stress var r = 0,15, vilket räknas som svagt: det syns i stora material men inte hos varje enskild lyssnare. Spridningen mellan studierna var mycket stor, med I² på 88,6 procent och ett prediktionsintervall (prediction interval) från -0,24 till 0,54. Det betyder att den sanna effekten i en ny studie kan vara allt från lätt skyddande till måttligt skadlig. Utforskande moderatoranalyser antydde att långvarig exponering försvagade sambandet och att typen av stressmått inte spelade någon roll. Författarna drar slutsatsen att exponering kan stressa lyssnaren och efterlyser forskning om vilka förhållanden som dämpar effekten.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Att få berätta om något svårt för någon som lyssnar hjälper ofta den som berättar. Men vad händer med den som lyssnar? Inom vård, socialt arbete och krisstöd har forskare länge antagit att den som tar emot berättelser om trauma själv blir stressad, ibland kallat sekundär traumatisering eller compassion fatigue, alltså medkänsloutmattning. Michelson och Kluger ville pröva om det antagandet håller när man lägger ihop all publicerad forskning, och hur stort sambandet i så fall är. Frågan spelar roll för alla som i sin roll ofta lyssnar på andras svåra upplevelser.
Så gjorde de
Studien är en metaanalys, alltså en statistisk sammanvägning av tidigare undersökningar. Författarna gick igenom publicerad litteratur om sambandet mellan exponering för andras traumaberättelser och lyssnarens stress och hittade 49 artiklar med användbara data, som tillsammans gav 142 effektstorlekar. Eftersom flera effektstorlekar ofta kommer från samma artikel, och därför inte är oberoende av varandra, använde de en trenivåmodell som tar hänsyn till att effekterna ligger inbäddade i artiklar. Sambandet uttrycks som korrelationen r, som går från 0 till 1, där 0,1 brukar kallas svag, 0,3 måttlig och 0,5 stark. De undersökte också, i utforskande analyser, om exponeringens längd och typen av stressmått påverkade sambandets styrka. Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten.
Det de fann
Det sammanvägda sambandet mellan att exponeras för andras trauman och att själv uppleva stress var r = 0,15, vilket är statistiskt säkerställt men svagt. Det som författarna själva lyfter fram är dock spridningen. Sambandet var mycket heterogent, med I2 = 88,6 procent, vilket betyder att den allra största delen av variationen mellan studierna inte beror på slump utan på verkliga skillnader mellan dem. Utifrån den spridningen beräknade de ett prediktionsintervall, alltså det spann inom vilket det verkliga sambandet i en ny studie kan väntas hamna, och det gick från minus 0,24 till 0,54. Med andra ord: i vissa sammanhang tycks lyssnandet inte belasta alls, eller till och med hänga ihop med lägre stress, medan det i andra sammanhang ger ett starkt samband. De utforskande moderatoranalyserna antydde att långvarig exponering försvagar sambandet, medan det inte spelade någon roll vilken typ av stressmått som användes. Författarnas slutsats är att exponering kan stressa lyssnaren, men att det behövs mer forskning om vad som dämpar effekten.
Vad som talar emot
Det genomsnittliga sambandet är svagt, och spridningen så stor att medelvärdet säger lite om ett enskilt yrke eller en enskild situation. Studierna i underlaget är i huvudsak korrelationsstudier, vilket betyder att riktningen inte går att fastställa: personer som redan är stressade kan uppfatta sin exponering som större, eller söka sig till eller bort från sådana uppgifter. Moderatoranalyserna beskrivs som utforskande, så fyndet om att lång exponering försvagar sambandet bör läsas som en hypotes snarare än ett resultat. Att lång exponering ger mindre stress kan också bero på att de mest belastade lämnat yrket. Vilka yrkesgrupper och vilka typer av trauma som ingår framgår inte av sammanfattningen.
Vad det betyder för den som leder
För chefer vars medarbetare regelbundet möter andras svåra berättelser, till exempel inom vård, socialtjänst, HR eller kundtjänst, ger studien ett måttfullt besked: belastningen finns, men den är i genomsnitt liten och varierar kraftigt med omständigheterna. Det talar emot både att avfärda risken och att förutsätta att alla som lyssnar tar skada. Den stora spridningen är i sig ett skäl att fråga i stället för att anta, eftersom samma exponering tycks slå olika hos olika personer och i olika sammanhang. Även den som coachar eller har utvecklingssamtal får ibland ta emot mer än väntat. Hur får ni veta vad de som lyssnar mest i er organisation faktiskt bär på?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om aktivt lyssnande och om vad lyssnarträning gör med den som tränas, samt texterna om arbetsalliansen i coaching och om chefen som coach.
Viktigaste insikterna
- 01Lyssnandet har ett pris: exponering för andras trauma hängde ihop med lyssnarens egen stress.
- 02Sambandet är svagt: r = 0,15 syns i stora material men inte hos varje lyssnare.
- 03Spridningen är stor: i vissa studier fanns ingen effekt alls, i andra en tydlig.
- 04Vana kan dämpa: långvarig exponering hängde ihop med ett svagare samband.
- 05Den som lyssnar mycket behöver själv någon: vad som skyddar lyssnaren är ännu inte klarlagt.
Så hittar du originalet
— (2023)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Coaching