Coachning fungerar: måttlig till stor effekt på fem områden

Sammanfattning på svenska

Theeboom, Beersma och van Vianen ställde frågan om coachning fungerar i en organisatorisk miljö. Coachning är populärt som ledningsverktyg, men forskningen har släpat efter, och de studier som finns har mätt vitt skilda processer och utfall. Metaanalysen (meta-analysis), en sammanvägning av 18 studier, prövade effekten på fem utfallskategorier på individnivå som är relevanta både teoretiskt och praktiskt: prestation och färdigheter (performance/skills), välbefinnande (well-being), förmåga att hantera påfrestningar (coping), attityder till arbetet (work attitudes) och målstyrd självreglering (goal-directed self-regulation), alltså förmågan att sätta mål och hålla i dem. Coachning hade en betydande positiv effekt på samtliga fem, med effektstorlekar från g = 0,43 för coping till g = 0,74 för målstyrd självreglering. Det är effekter från måttlig till nära stor: på förmågan att sätta och hålla mål hamnar den som coachats bättre än ungefär sju av tio som inte coachats. Författarna drar slutsatsen att coachning på det hela taget är en verksam insats i organisationer. Antalet studier är litet, utfallen är oftast självskattade och mäts kort efter insatsen.

Viktigaste insikterna

• 01Coachning ger effekt på alla fem områden: från prestation till välbefinnande rörde sig utfallen i rätt riktning.
• 02Störst effekt på målstyrning: g = 0,74 på förmågan att sätta mål och hålla i dem.
• 03Minst på hantering av påfrestningar: g = 0,43 för coping, fortfarande en måttlig effekt.
• 04Underlaget är tunt: 18 studier och ofta självskattade utfall gör att enskilda studier väger tungt.
• 05Fler samtal gav inte mer: antalet samtal hängde inte ihop med effektens storlek.