Att öva på egen hand räckte inte

Sammanfattning på svenska

Losch med kollegor jämförde i ett randomiserat fältförsök (randomized controlled field study) tre former av utvecklingsinsats för att minska uppskjutande (procrastination). 84 deltagare lottades till individuell coachning, självcoachning (self-coaching), gruppträning eller en kontrollgrupp. Individuell coachning och gruppträning minskade uppskjutandet och underlättade måluppfyllelse (goal attainment). Den individuella coachningen gav högst nöjdhet och var bäst på att hjälpa deltagarna nå sina mål, medan gruppträningen var bäst på att förmedla relevant kunskap. Självcoachningen, där deltagarna gjorde övningarna på egen hand utan stöd av en coach, räckte inte för hög måluppfyllelse. En medieringsanalys (mediation analysis) visade att coachens transformativa och transaktionella ledarbeteende (transformational and transactional leadership) påverkade deltagarnas upplevda stöd för självbestämmande (autonomy support) och inre motivation, vilket i sin tur gav bättre utfall. Författarna drar en praktisk slutsats: när många ska förberedas för en bestämd uppgift är gruppträning rimlig av kostnadsskäl, men när arbetsvillkor eller individuella utvecklingsmål står i centrum kan coachning vara motiverad. Materialet är litet och gäller ett enda problemområde, så fler jämförelser i andra sammanhang behövs.

Viktigaste insikterna

• 01Sällskap gör skillnad: de format där någon annan var med fungerade, det egna övandet gjorde det inte.
• 02Coachning för målet, träning för kunskapen: de två formerna gav olika saker.
• 03Coachens sätt att leda spelar roll: stödet för självbestämmande förklarade en del av effekten.
• 04Kostnaden får styra ibland: gruppträning räcker när många ska lära sig samma sak.
• 05Litet material: 84 deltagare fördelade på fyra grupper ger ett tunt underlag för varje jämförelse.