← Kunskapsbank

Coaching

Coachning på jobbet fungerar, men vetenskapen om den är ung

Originaltitel Workplace coaching: A meta-analysis and recommendations for advancing the science of coaching

Författare
Cannon-Bowers, J. A., Bowers, C. A., Carlson, C. E., Doherty, S. L., Evans, J. & Hall, J.
År
2023
Lästid
4 min

I korthet

Cannon-Bowers med kollegor uppdaterade tidigare metaanalyser (meta-analysis) av coachning på arbetsplatsen (workplace coaching), en av de snabbast växande insatserna för att höja prestation i moderna organisationer. Utgångspunkten är att coachning trots sin popularitet studerats lite empiriskt och att en egentlig vetenskap om coachning (science of coaching) ännu inte finns. Författarna sammanvägde 11 nyare studier och fann en samlad effekt på g = 0,44, i linje med tidigare sammanvägningar. En effekt av den storleken räknas som måttlig: den som coachats hamnar i genomsnitt bättre än ungefär sex av tio som inte coachats. Flera moderatorer prövades också, alltså faktorer som kan förändra effektens storlek. En stor del av artikeln ägnas åt rekommendationer för hur fältet behöver utvecklas: tydligare definitioner av vad coachning är, bättre beskrivningar av vad som faktiskt görs i samtalen, och forskningsdesigner som gör det möjligt att säga vad i coachningen som verkar. Studien bekräftar bilden från Theeboom med kollegor (2014) och Jones med kollegor (2016), att coachning ger en måttlig effekt, samtidigt som den understryker hur litet underlaget fortfarande är.

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

Coachning på arbetsplatsen har vuxit snabbt. Enligt branschorganisationen ICF fanns över 71 000 coacher 2019, mer än tre gånger så många som tio år tidigare, och investeringen uppskattas till över två miljarder dollar om året. Samtidigt är forskningen tunn. Cannon-Bowers och kollegor ville uppdatera tidigare metaanalyser med studier publicerade sedan 2014, och pröva om det går att skilja ut vad som gör coachning verksam: metodens teoretiska grund, vilka utfall som påverkas, vem som bedömer resultatet, om det sker på plats eller på distans, och hur mycket coachning som behövs.

Så gjorde de

Studien är en metaanalys, alltså en statistisk sammanvägning av tidigare undersökningar. Forskarna sökte i sex databaser och bland avhandlingar efter studier från 2014 och framåt där tränade coacher arbetat i verkliga arbetsplatser med arbetsrelaterade utfall på individnivå. Av 114 granskade artiklar återstod 11 studier. Effekten mättes med Hedges g, som liknar Cohens d men korrigerar för små urval: skillnaden mellan grupper i standardavvikelser, där 0,2 brukar kallas liten, 0,5 medelstor och 0,8 stor. Varje studie sorterades som antingen processinriktad (facilitering, lyssnande, sokratiska frågor) eller resultatinriktad (målsättning, handlingsplaner, ansvar), och utfallen delades in i affektiva (attityder, motivation, välbefinnande), kognitiva och färdighetsbaserade. En studie med en avvikande effekt på g = 3,52 togs bort innan analyserna gjordes, eftersom den ensam stod för nästan all spridning mellan studierna.

Det de fann

Den samlade effekten av coachning var medelstor, g = 0,44, och i linje med de två tidigare metaanalyserna. Efter att avvikaren tagits bort var studierna ovanligt samstämmiga (I2 = 20,09), alltså varierade effekten lite mellan dem. Färdighetsutfall gav g = 0,72 och affektiva utfall 0,41, men skillnaden var inte statistiskt säkerställd. Processinriktad coachning (0,45) och resultatinriktad (0,39) skilde sig inte åt, och hypotesen att processinriktad coachning skulle påverka känslor mer och resultatinriktad färdigheter mer fick inget stöd. Coachning på plats (0,48) och på distans (0,35) gav båda säkerställda effekter utan säkerställd skillnad. Chefers bedömningar av den coachade gav den högsta skattningen (0,50), självskattningar 0,41, medan den enda studien där underställda bedömde sin chef gav 0,24 och var inte säkerställd. Varken antalet sessioner eller antalet timmar hängde ihop med effekten, precis som i tidigare analyser. Författarna tolkar det sista med försiktighet: det kan bero på att data är för grova, eller på att den mängd som behövs varierar kraftigt mellan situationer. Deras egen bedömning är att bristen på skillnader mellan metoder mest troligt beror på att studierna beskriver coachningen för dåligt för att kategorierna ska bli meningsfulla.

Vad som talar emot

Elva studier är ett litet underlag, och flera jämförelser vilar på en eller två studier: bara två studier var processinriktade, och bedömningar från underställda fanns i en enda. Att inga skillnader hittades säger då lite om huruvida skillnader finns. Nästan alla utfall är självskattningar, och ingen studie mätte resultat på organisationsnivå, så frågan om coachningen lönar sig förblir obesvarad. Deltagarna var oftast frivilliga i stora organisationer, inte de som faktiskt söker eller erbjuds coachning. Nästan inget rapporteras om coachernas certifiering eller om klienternas mål. Att en studie med mycket stor effekt togs bort är rimligt men sänker den samlade siffran. Beslutet att kategorisera metoderna gjordes av författarna själva efter skriftliga beskrivningar som de bedömer som otillräckliga. Förstaförfattaren driver en konsultverksamhet.

Vad det betyder för den som leder

Inom det studien stöder är det rimligt att förvänta sig en medelstor effekt av coachning som utförs av tränade coacher, oavsett om den sker på plats eller via skärm. Det senare vidgar vilka coacher som är tillgängliga. Att antalet sessioner inte förutsäger effekten talar mot att köpa långa paket på rutin, men också mot att tro att en session räcker: rätt mängd verkar bero på situationen. Att chefers bedömningar var något högre än självskattningar är en påminnelse om att fråga fler än den coachade själv när insatsen utvärderas. Den kanske viktigaste lärdomen är att be coachen beskriva sin metod konkret, eftersom forskningen ännu inte kan göra det åt dig. Vilken förändring skulle du behöva se hos någon annan än den coachade för att kalla insatsen lyckad?

Läs vidare på sajten

Artiklarna om coachingens effekt i tidigare metaanalyser och om arbetsalliansen mellan coach och klient, samt texterna om chefen som coach.

Viktigaste insikterna

  • 01Coachning ger måttlig effekt: den samlade effekten g = 0,44 ligger i linje med tidigare metaanalyser.
  • 02Underlaget är litet: 11 studier bär hela sammanvägningen, så enstaka studier kan flytta helheten.
  • 03Popularitet är inte belägg: coachning växer snabbare än forskningen om den.
  • 04Vad som görs i samtalen är dåligt beskrivet: författarna efterlyser studier som redovisar innehållet, inte bara utfallet.
  • 05Beställ med öppna ögon: effekten finns, men vilken form av coachning som verkar bäst kan forskningen ännu inte säga.

Så hittar du originalet

— (2023)

Licens: CC BY

Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.

Mer inom Coaching