← Kunskapsbank

Förändringsledning & organisationsutveckling

Motstånd mot förändring som disposition

Oreg visar att benägenhet till motstånd delvis är en stabil individuell egenskap — vilket förändrar hur man bör designa insatser.

Författare
Shaul Oreg
År
2003
Lästid
5 min

I korthet

Forskning av Oreg belyser att motstånd mot förändring inte enbart är en kontextuell reaktion, utan delvis en stabil individuell egenskap. Detta skiftar perspektivet från att enbart se motstånd som en följd av bristfällig kommunikation eller dålig förändringsdesign, till att erkänna individers inneboende benägenhet att motsätta sig nya initiativ. Oregs "Resistance to Change"-skala identifierar fyra centrala dimensioner: rutinsökande (behov av stabilitet), emotionell reaktion (negativa känslor kopplade till förändring), kortsiktigt fokus (oro för omedelbara konsekvenser) och kognitiv rigiditet (svårighet att anpassa tankesätt). Att förstå motstånd som en disposition har praktiska implikationer, då det innebär att vissa individer kräver andra typer av stöd än enbart rationella argument, såsom ökad förutsägbarhet eller längre tidsramar för anpassning.

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

Motstånd mot förändring brukar förklaras med hur förändringen sköts: dålig information, bristande delaktighet, oklara vinster. Men samma förändring, skött på samma sätt, möter olika motstånd hos olika personer. Oreg ville undersöka om det finns en stabil benägenhet hos individen att motsätta sig förändring, oberoende av vilken förändring det gäller, och i så fall bygga ett instrument som mäter den. Frågan är inte om situationen spelar roll, utan om det därutöver finns en personlig komponent som går att fånga och som förutsäger hur någon reagerar när något nytt införs.

Så gjorde de

Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten. Studien är en instrumentutveckling i sju delstudier. I studie 1 gjordes en exploratorisk faktoranalys, alltså en statistisk metod som letar efter vilka enkätpåståenden som hänger ihop i grupper, för att se vilken struktur skalan har. Studierna 2, 3 och 4 bekräftade strukturen och prövade skalans konvergenta och diskriminanta validitet, det vill säga om den hänger ihop med mått på liknande egenskaper och skiljer sig från mått på andra. Studierna 5, 6 och 7 prövade den samtidiga och prediktiva validiteten i tre olika sammanhang, alltså om skalan hänger ihop med reaktioner på verkliga förändringar just nu och om den kan förutsäga reaktioner framåt. Instrumentet kallas Resistance to Change Scale, alltså skalan för motstånd mot förändring. Abstractet anger inte antal deltagare.

Det de fann

Den exploratoriska analysen gav fyra tillförlitliga faktorer. Den första är routine seeking, alltså en förkärlek för rutiner och det invanda. Den andra är emotional reaction to imposed change, alltså den känslomässiga reaktionen när förändring påtvingas utifrån, som stress och obehag. Den tredje är cognitive rigidity, alltså en tankemässig stelhet, en ovilja att ompröva sina uppfattningar. Den fjärde är short-term focus, alltså en tendens att fästa mer vikt vid det närliggande besväret än vid den långsiktiga vinsten. De tre bekräftande studierna gav stöd för att strukturen höll och för att skalan mätte något som skilde sig från närliggande begrepp. De tre sista studierna visade att skalan kunde förutsäga reaktioner på specifika förändringar i tre skilda sammanhang. Slutsatsen är att skalan fångar den del av motståndet som beror på individen, och att den kan användas för att förutsäga hur en person reagerar på en viss förändring. Abstractet anger inga siffror på hur starka sambanden var, så hur mycket av motståndet som förklaras av dispositionen går inte att säga härifrån.

Vad som talar emot

Att en skala förutsäger reaktioner säger inte hur mycket den förklarar jämfört med situationen, och abstractet ger inga effektstorlekar. Alla mått bygger på självskattning: den som säger sig ogilla förändring rapporterar sannolikt också motstånd, vilket kan blåsa upp sambanden. En kritisk läsare bör fråga vilka de tre sammanhangen var och hur väl de liknar en vanlig arbetsplats. Begreppet disposition bär också en risk: en chef som får siffror på medarbetarnas "motståndsbenägenhet" kan frestas att förklara bort berättigad kritik som personlighet. Senare forskning har dessutom argumenterat för att attityder till en viss förändring formas mer av situationen än av personen, vilket inte motsäger Oreg men sätter gränser för hur mycket dispositionen kan förklara.

Vad det betyder för den som leder

Det mest användbara är de fyra sidorna, inte tanken att sortera medarbetare. Att motstånd kan komma från vanan, från känslan av att inte ha valt, från tankemässig låsning eller från att det korta besväret skymmer den långa vinsten pekar mot olika samtal. Den som värnar rutiner behöver få behålla något bekant; den som reagerar på tvång behöver få ett val, om än litet; den som fäster vid det närliggande behöver få se vad som händer om ett halvår. Skalan är ett forskningsverktyg, inte ett urvalsverktyg, och studien ger inget stöd för att välja bort människor med hög poäng. Vem i er grupp har ni tolkat som allmänt förändringsovillig, när det kanske gäller en av de fyra sidorna?

Läs vidare på sajten

Artiklarna om förändringsberedskap och om de fyra attityderna till förändring ger den situationsbundna motbilden, och artiklarna om förändringströtthet rör vad som händer när förändringarna blir för många.

Viktigaste insikterna

  • 01Erkänn att motstånd mot förändring delvis är en personlig benägenhet, inte bara en reaktion på dålig process.
  • 02Identifiera individer med hög benägenhet för motstånd och anpassa kommunikation samt stöd därefter.
  • 03Prioritera förutsägbarhet och tydliga ramar för dem som söker rutiner och stabilitet.
  • 04Ge extra tid och utrymme för anpassning; undvik att pressa fram omedelbart acceptans.
  • 05Fokusera på att bygga tillit och erbjuda trygghet, snarare än enbart fler argument, för att mildra emotionella reaktioner.

Fyra källor

Oregs skala Resistance to Change identifierar rutinsökande, emotionell reaktion, kortsiktigt fokus och kognitiv rigiditet.

Praktisk implikation

Motstånd är inte alltid en reaktion på dålig kommunikation. Vissa personer behöver förutsägbarhet och tidsmarginal snarare än fler argument.

Så hittar du originalet

Resistance to Change: Developing an Individual Difference Measure (2003)

Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.

Mer inom Förändringsledning & organisationsutveckling