
Hjärna & ledarskap
Att förstå andra och sig själv
Originaltitel Social Cognitive Neuroscience: A Review of Core Processes
- Författare
- Matthew D. Lieberman
- År
- 2007
- Lästid
- 8 min
I korthet
Översikt över social kognitiv neurovetenskap, alltså studiet av sociala fenomen med hjälp av hjärnavbildning och neuropsykologi. Lieberman går igenom fyra breda områden, nämligen att förstå andra, att förstå sig själv, att styra sig själv samt de processer som uppstår i gränslandet mellan en själv och andra. Genom hela översikten löper två uppdelningar. Den första är den sedan länge etablerade skillnaden mellan automatiska processer, som sker utan ansträngning, och viljestyrda processer, som kräver uppmärksamhet. Lieberman visar att dessa går att skilja åt i vilka hjärnområden som bidrar. Den andra uppdelningen är nyare och växte fram ur hjärnstudierna själva. Den skiljer på processer som riktas mot ens eget eller någon annans inre tillstånd och processer som riktas mot synliga drag och handlingar. Lieberman framhåller att detta visar att fältet både kan låna från och bidra till socialpsykologisk teori.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Socialpsykologin har i decennier studerat hur vi förstår andra, förstår oss själva och styr våra impulser, mest med enkäter och beteendeexperiment. Lieberman frågar vad som händer när samma frågor studeras med neurovetenskapens verktyg. Ger hjärnavbildning bara en bekräftelse av det psykologin redan visste, eller kan den bidra med egna indelningar? Översikten vill ordna ett ungt och spretigt fält, social cognitive neuroscience, alltså studiet av sociala processer med hjärnforskningens metoder, och visa vilka mönster som återkommer över dess olika delar.
Så gjorde de
Artikeln är en narrativ översikt, alltså en författares samlade genomgång av ett forskningsfält, inte en systematisk sökning eller en statistisk sammanvägning. Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten. Underlaget är studier med neuroimaging, alltså avbildning av hjärnans aktivitet, och neuropsykologi, alltså studier av personer med skador i avgränsade hjärnområden. Lieberman sorterar forskningen i fyra områden: att förstå andra, att förstå sig själv, att styra sig själv och de processer som uppstår i mötet mellan jag och andra. Över dessa fyra områden letar han sedan efter genomgående indelningar, alltså skillnader i vilka hjärnsystem som är inblandade, som återkommer oavsett vilket socialt fenomen som studeras.
Det de fann
Två indelningar går igen över alla fyra områdena. Den första är skillnaden mellan automatiska och kontrollerade processer. Den är gammal i socialpsykologin: mycket av vår sociala bedömning sker snabbt och utan ansträngning, medan annat kräver medveten eftertanke. Översikten visar att de två sorterna hänger ihop med olika hjärnsystem, vilket ger den psykologiska teorin ett fysiologiskt stöd. Den andra indelningen är ny och kommer från hjärnforskningen själv. Den skiljer mellan internt fokuserade processer, som handlar om ens egna eller andras tankar, känslor och avsikter, och externt fokuserade processer, som handlar om synliga drag och handlingar, till exempel ansikten, rörelser och beteenden. Att förstå vad någon tänker och att läsa av vad någon gör visar sig alltså engagera delvis olika system, och samma sak gäller när vi vänder blicken mot oss själva. Liebermans poäng är att den senare indelningen inte fanns i den psykologiska teorin innan hjärnforskningen pekade på den, vilket enligt honom visar att fältet både kan låna från och bidra till socialpsykologin.
Vad som talar emot
Översikten är ett urval gjort av en forskare som själv är central i fältet, och den kan inte skiljas från hans egna teoretiska preferenser. Studierna den bygger på är från fältets tidiga år, ofta med små grupper och med statistiska metoder som senare visat sig ge osäkra resultat. Att två processer hänger ihop med olika hjärnområden betyder inte att de är två skilda saker psykologiskt, och det säger inget om hur de kan påverkas. Indelningen i internt och externt fokus är dessutom en tolkning av mönster i data, och andra tolkningar av samma mönster är möjliga. Slutligen bygger mycket av underlaget på uppgifter i laboratorium, långt från verkliga sociala situationer.
Vad det betyder för den som leder
Det vardagliga stödet är begränsat men inte obefintligt. Översikten påminner om att sociala bedömningar delvis sker automatiskt, innan vi hunnit tänka, och att det krävs ansträngning att korrigera dem. Den påminner också om att det är olika saker att läsa av vad en medarbetare gör och att förstå vad hen tänker och avser. Att någon uppträder lugnt säger inte hur hen har det, och den slutsatsen kräver ett annat slags uppmärksamhet. Artikeln ger inga verktyg, men den ger skäl att inte lita på det första intrycket som om det vore hela bilden. Vem i din grupp läser du mest utifrån vad du ser, och minst utifrån vad du vet om hur hen tänker?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om emotioner i arbetslivet och om hjärnbilder som argument i samma kategori, samt texterna om psykologisk trygghet i grupper.
Viktigaste insikterna
- 01Fältet undersöker fyra områden, att förstå andra, att förstå sig själv, att styra sig själv och gränslandet mellan en själv och andra
- 02Skillnaden mellan automatiska och viljestyrda processer går att spåra i vilka hjärnområden som bidrar
- 03En nyare uppdelning skiljer på att rikta sig mot ett inre tillstånd och att rikta sig mot synliga drag och handlingar
- 04Den senare uppdelningen växte fram ur hjärnstudierna och fanns inte i den psykologiska teorin dessförinnan
- 05Översikten visar både vad fältet lånar från socialpsykologin och vad det kan ge tillbaka
Så hittar du originalet
— (2007)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Hjärna & ledarskap